Tips och tricks när hästen inte vill gå framåt

[Kaching]

Igår så red jag och en annan i stallet ut i det fina vädret. Min medryttarhäst är den där sjyssta hästen som det mycket sällan krånglar med, han är sjysst och avslappnad och går med på det mesta!

För att ta oss till en härlig ridväg en bit från stallet så måste man rida förbi en villa som har "allt", högt staket som döljer poolen och studsmattan där det brukar vara lekande barn, en inglasad veranda där det brukar sitta folk, ett garage där det brukar stå någon och ordna med diverse saker, och förra året hade de minigrisar i en liten hage längs med vägen! Som tur är så är nämnda hus ofta ganska tyst och lugnt, med kanske bara en av ovan nämnda läskiga saker (någon kanske sitter på verandan, t.ex.), men självklart tycker de flesta hästar i stallet att huset är lite läskigt.

Som sagt, igår så red jag ut på min medryttarhäst, och jag red ut tillsammans med en i stallet som inte har stått där så länge, det var hennes hästs andra gång förbi huset. Min häst tyckte för dagen att huset var läskigt och växte fast i marken. Han är av den typen att om han får stå och titta och fundera lite så går han fram efter en stund, men idag så ville det sig inte! Det är kanske var tionde gång han reagerar så här tydligt på huset, annars blir han mest bara lite spänd men går snällt förbi.

Efter att han stannat och fått fundera ett tag så drev jag framåt. Hästen börjar backa. Jag låter honom fundera lite igen på lång tygel. Driver. Hästen backar. Han verkar inte särskilt skärrad och jag går på lite mer bestämt med skänkeln och långa tyglar för att visa tydligt att det är framåt jag vill att vi går. Hästen vänder sig om. Jag testade flera varianter så som att rygga en bit, ge honom en uppmuntrande "klapp" på rumpan, osv. och försökte hela tiden vara lugn och att inte bli arg, även om jag såklart blev lite frustrerad. Hästen tog det relativt lugnt i sin vägran att gå förbi och passade till och med på att försöka ta sig en tugga gräs efter att han backat ner på åkern bredvid vägen. Vi höll på i minst fem minuter, men sedan började hästen bli lite stressad av att vi ville olika saker, och att jag blev mer bestämd i att vi visst skulle förbi, att jag hoppade av och ledde förbi honom, för jag VET ju att han går förbi om jag går först och leder honom, men det är inte alltid en särskilt smidig lösning då jag har svårt att hoppa upp från marken.

Vad mer hade jag kunnat testa förutom att låta honom titta, rygga och skänkla bestämt med lång tygel? Hur får ni era hästar förbi läskigheter? Som sagt, jag undviker gärna att hoppa av om jag inte absolut måste. Jag tror absolut inte att han gör det för att vara dum och jag vill hitta bra knep som gör att han går förbi utan krångel (som han gör de flesta andra gånger man rider förbi huset).

Kan tilläggas att skrället skötte sig finfint under resten av ridturen och var en klippa i stormen när hästkompisen som följde med på ridturen blev till sig när det galopperade små ponnyer på fältet bredvid där vi red. Min medryttarhäst stannade, tittade nyfiket i några sekunder, sedan kunde vi skritta vidare på lång tygel

 

[Bison]

Min häst är inte den skarpaste kniven i lådan så jag ryggar förbi om han tycker något är obehagligt.

 

[TheRedLightning]

Jag brukar tvinga min häst förbi, sen att hästen kanske går så långt ifrån det läskiga som det bara går är en annan femma, den ska förbi.
Vet jag var iväg på en klinik med dom som tränar polishästarna och det jag minns är att de ramar in bogen och styr hästen med hjälp av inramningen.

Är det min egen häst jag rider, har jag alltid som sport att rida förbi det läskiga, sen rider vi tillbaka, rider förbi igen, med målet att gå så nära som möjligt. Brukar upprepa detta ett par gånger, till slut bryr sig hästen inte och är lite "men hallå, kan vi inte fortsätta snart, jag vet att det inte är farligt, nu är det tråkigt istället".

 

[Linnpan]

Hej!
Jag tycker att det är en bra lösning att hoppa av och leda. Min häst har varit rädd för allt ifrån brevlådor, soptunnor, parkerade cyklar till typ en sten. Han fryser fast, högt huvud och jag känner hjärtat slå genom sadeln. Sitter av går före honom och närmast det läskiga, han får inte fly/ springa förbi men han får stanna och titta. Varje gång han tittar berömmer jag och 99 gånger av 100 nosar han tillslut på det läskiga och får morot och beröm. Han är mycket modigare nu men i början var det verkligen mycket som var läskigt.
Sen får jag helt enkelt promenera tills jag hittar lämpligt dike att ställa honom i eller en sen som jag kan stå på för att sitta upp.

Det är en annan sak om han stannar om han inte är rädd. Tex jag skrittar ut som uppvärmning inför träning i ridhuset, och när vi kommer tillbaka stannar jag inte vid stallet utan fortsätter till ridhuset. Då har han ett par gånger försökt vägra gå då har jag varit väldigt bestämd och ganska hård mot honom, både höjt rösten och smällt till med spöt och nu har han slutat med det också.

Så jag tycker att det är helt olika hur man hanterar det utifrån varje situation, jag skulle aldrig höja rösten eller tvinga en rädd häst då får man lirka. Men en som bara försöker bestämma att det blir ingen träning/ uteritt idag den är jag väldigt tydlig med att det bestämmer faktiskt jag!
Mvh Linnpan

 

[Yrja]

Till att börja med - håll dig till en sak. Varje gång du provar en ny sak blir det lätt att ni börjar om. Visst kan man prova lite olika saker till att börja med, bara för att se om det gör ngn skillnad, men om det inte gör det bestäm dig för en sak och så håller du dig till den. Hästens vägran ska inte ge en ny signal än den signal du gav innan hästen vägrade. Då ger du hästen en anledning att fortsätta och dessutom ger du inte intryck av att vara konsekvent, bestämd, stabil och trygg.

Jag har en häst som gör sådär, eller han gjorde det när jag köpte honom. Första gången vi skulle rida från gården med sällskap bakom tog det oss 20 minuter innan vi kom iväg. Han backade ungefär 30 meter. Jag blev inte arg, jag gav honom inte speciellt mycket tid att tänka. Han fick tid att reagera men inte tid att vila. Det är en balansgång det där. Om hästen börjar beta har man väntat lite för länge med trycker. Om hästen ballar ur kanske man går på lite för hårt.

Beröm små steg i rätt riktning - men tänk på att inte släppa på trycket för fort om du har en häst som är osäker, den kan behöva stödet från din skänken för att våga kliva framåt. Håll hellre trycket kvar, men mjukt och beröm lugnt med rösten EN gång. Inte oavbrutet. För varje gång hästen går från tvekan till att tänka framåt berömmer du lugnt, sen är du tyst tills det händer igen.

Håll dig till en sak, jag brukar driva med skänkeln - punkt. Ibland får man ta i tygeln i en riktning för att få hästen att röra på sig om den riktigt tappat kontakten med verkligheten men sen är det skänkel som gäller. På en osäker häst kan en hellång tygel vara för lite stöd, en tygel med lätt kontakt kan vara bättre.

Ta dig tid. 20 minuter är ganska lång tid. Kolla gärna klockan när ni börjar så vet du hur länge ni håller på. Om det så tar så lång tid att du inte hinner rida ut på tur den dagen så får det vara så. Oftast blir det inte så ändå. Givetvis kanske man ibland måste sitta av och släpa hästen förbi - om man tex rider med ett sällskap som inte vill vänta, eller har tidspress. Men oftast har man faktiskt ganska mycket tid om man bara tar sig den.

Tappa inte humöret. Bli inte arg, frustrerad. Se det som dagens miljöträning och sikta på ett enda mål - att komma förbi. Din beslutsamhet, trygga vägledning och tålamod kommer att ta er förbi dom flesta hinder och i slutändan skapa ett starkare förtroende från sin häst vilket i sin tur leder till mindre problem nästa gång ni stöter på något livsfarligt.

 

[Yrja]

Om du däremot tycker att det är helt ok att hoppa av och leda hästen förbi när ni stöter på problem så finns ju ingen anledning att inte gör så. Det är inte sämre på ngt sätt, men det gör inte heller att problemet försvinner i regel. Tvärt om kommer ju hästen att lära sig att använda sig av det när det blir lite obehagligt ibland. Om det är fine med dig så varför inte. Det finns inte ett sätt som är rätt, det finns många.

 

[Kaching]

Min häst är inte den skarpaste kniven i lådan så jag ryggar förbi om han tycker något är obehagligt.

Rygga fungerar ibland, men just den metoden är den som främst triggar igång stress hos honom. Det kanske skulle fungera mer effektivt ute om jag tränade ryggning hemma när jag rider på banan/i ridhuset?

Jag brukar tvinga min häst förbi, sen att hästen kanske går så långt ifrån det läskiga som det bara går är en annan femma, den ska förbi.
Vet jag var iväg på en klinik med dom som tränar polishästarna och det jag minns är att de ramar in bogen och styr hästen med hjälp av inramningen.

Är det min egen häst jag rider, har jag alltid som sport att rida förbi det läskiga, sen rider vi tillbaka, rider förbi igen, med målet att gå så nära som möjligt. Brukar upprepa detta ett par gånger, till slut bryr sig hästen inte och är lite "men hallå, kan vi inte fortsätta snart, jag vet att det inte är farligt, nu är det tråkigt istället".

Att rama in honom tydligare ska jag testa! Jag brukar mest köra på långa tyglar för att jag inte vill ge några som helst dubbla signaler (signalera framåt med skänkeln och bakåt med tygeln), men det kanske funkar!

När det gäller att upprepa och rida förbi många gånger så gör jag likadant när det gäller sådant som ligger nära stallet, men det här ligger minst 15min bort och vi rider inte bort dit varje dag direkt, blir nog inte mer än max 2ggr/månad vi passerar huset i fråga, och han går ju förbi utan problem 9 gånger av 10.

Hej!
Jag tycker att det är en bra lösning att hoppa av och leda.
...
Så jag tycker att det är helt olika hur man hanterar det utifrån varje situation, jag skulle aldrig höja rösten eller tvinga en rädd häst då får man lirka. Men en som bara försöker bestämma att det blir ingen träning/ uteritt idag den är jag väldigt tydlig med att det bestämmer faktiskt jag!
Mvh Linnpan

Vi verkar ha samma tänk när det gäller rädsla kontra "men jag vill hellre gå hem till stallet än att jobba". Nu VET jag ju att hoppa av fungerar, men jag vill ju undvika det, främst pga. att vi oftast rider ut i galoppsadel, och jag är katastrofalt dålig på att hoppa upp från marken med en sadel utan bakvalv!

Till att börja med - håll dig till en sak.

Att bara testa EN grej ska jag absolut göra, men nu är ju problemet att jag inte har ETT knep som fungerar de gånger han krånglar, jag letar liksom efter lite andra saker att testa än de jag nämnde i trådstarten som jag inte har tänkt på tidigare!

Vill också förtydliga att det här inte är en allmänt orolig och problematisk häst, insåg att han framstår som klart värre än vad han egentligen är i trådstarten, haha! Han är typ den coolaste i världen, och man kan göra allt med honom utan protester, MEN som vilken häst som helst så KAN saker hända. I det här fallet rör det sig om ett läskigt hus han reagerar på var tionde gång vi rider förbi ungefär.

 

[TheRedLightning]

Att rama in honom tydligare ska jag testa! Jag brukar mest köra på långa tyglar för att jag inte vill ge några som helst dubbla signaler (signalera framåt med skänkeln och bakåt med tygeln), men det kanske funkar!

När det gäller att upprepa och rida förbi många gånger så gör jag likadant när det gäller sådant som ligger nära stallet, men det här ligger minst 15min bort och vi rider inte bort dit varje dag direkt, blir nog inte mer än max 2ggr/månad vi passerar huset i fråga, och han går ju förbi utan problem 9 gånger av 10.

Jag tror det ska finnas nån video med dom som tränar polishästar eller nån artikel, har för mig jag läst det någonstans i efterhand också, kan dock inte placera vart.

En annan sak jag kom att tänka på, utan att den för din skull behöver vara sann, vet jag om fall där hästen blivit rädd för något, som i sin tur gjort ryttaren rädd, vilket då förstärker hästens rädsla "ah, ryttaren är också rädd, då är det nog något man ska bli rädd för".
Många gånger kan det vara så att vi som ryttare ibland omedvetet sänder ut denna rädsla, även om vi egentligen inte är rädda, t ex spänner sig omedvetet.
Jag har t ex kommit på mig själv med att spänna mig lite när jag ska skritta över asfalt för hästen en gång halkade till så jag blev rädd, vilket i sin tur resulterade i att hästen 9 av 10 gånger faktiskt halkade för att jag spännde mig. Tvingade mig själv att våga slappna av och det har gått bättre.
Jag tror på att försöka vara lugnet själv som ryttare, jag tror att i 9 fall av 10 kan man nog få hästen förbi det "otäcka".

Jag tror även på beröm när hästen gör rätt, fast det kan nog vara svårt så man inte berömmer att den blev rädd kom jag på nu, hm.

 

[Gimlan]

Om du däremot tycker att det är helt ok att hoppa av och leda hästen förbi när ni stöter på problem så finns ju ingen anledning att inte gör så. Det är inte sämre på ngt sätt, men det gör inte heller att problemet försvinner i regel. Tvärt om kommer ju hästen att lära sig att använda sig av det när det blir lite obehagligt ibland. Om det är fine med dig så varför inte. Det finns inte ett sätt som är rätt, det finns många.

Jag tror ärligt talat inte att hästar tänker så, men det kan säkert variera från häst till häst. De kommer ju inte undan genom att man hoppar av liksom.

 

[Gimlan]

Om du däremot tycker att det är helt ok att hoppa av och leda hästen förbi när ni stöter på problem så finns ju ingen anledning att inte gör så. Det är inte sämre på ngt sätt, men det gör inte heller att problemet försvinner i regel. Tvärt om kommer ju hästen att lära sig att använda sig av det när det blir lite obehagligt ibland. Om det är fine med dig så varför inte. Det finns inte ett sätt som är rätt, det finns många.

Jag tror ärligt talat inte att hästar tänker så, men det kan säkert variera från häst till häst. De kommer ju inte undan genom att man hoppar av liksom.

 

[Bison]

En annan sak du måste fråga dig själv. Är hästen framme för skänkeln?
Att hästen är pigg och tuffar på betyder inte att den faktiskt är framme.

 

[Yrja]

Jag tror ärligt talat inte att hästar tänker så, men det kan säkert variera från häst till häst. De kommer ju inte undan genom att man hoppar av liksom.

Vilken position du har till hästen avgör vilket ansvar hästen har i situationen, hur utsatt den är. Om du leder hästen som de flesta gör intar du en position där du tar ansvar för situationen och intar den mest utsatta positionen. Om du provar att istället leda hästen positionerad snett bakom hästen när du ska gå förbi det otäcka så kommer du att se att hästen med största sannolikhet kommer att tveka lika mkt. Hästpsykologi, inget annat

 

[Yrja]

Och om du ständigt intar utsatt position när hästen blir osäker kommer den att utnyttja det istället för att tvingas stärka sin egen grundtrygghet och självkänsla.

 

[Gimlan]

Och om du ständigt intar utsatt position när hästen blir osäker kommer den att utnyttja det istället för att tvingas stärka sin egen grundtrygghet och självkänsla.

Fast det kan ju vara så att den behöver det just där och då. Och jo, jag är övertygad om att det kan vara rätt väg att gå, inte minst om man aktivt jobbar med att få en tryggare häst paralellt. Sen är ju hästar olika.

 

[Mabuse]

Igår så red jag och en annan i stallet ut i det fina vädret. Min medryttarhäst är den där sjyssta hästen som det mycket sällan krånglar med, han är sjysst och avslappnad och går med på det mesta!

För att ta oss till en härlig ridväg en bit från stallet så måste man rida förbi en villa som har "allt", högt staket som döljer poolen och studsmattan där det brukar vara lekande barn, en inglasad veranda där det brukar sitta folk, ett garage där det brukar stå någon och ordna med diverse saker, och förra året hade de minigrisar i en liten hage längs med vägen! Som tur är så är nämnda hus ofta ganska tyst och lugnt, med kanske bara en av ovan nämnda läskiga saker (någon kanske sitter på verandan, t.ex.), men självklart tycker de flesta hästar i stallet att huset är lite läskigt.

Som sagt, igår så red jag ut på min medryttarhäst, och jag red ut tillsammans med en i stallet som inte har stått där så länge, det var hennes hästs andra gång förbi huset. Min häst tyckte för dagen att huset var läskigt och växte fast i marken. Han är av den typen att om han får stå och titta och fundera lite så går han fram efter en stund, men idag så ville det sig inte! Det är kanske var tionde gång han reagerar så här tydligt på huset, annars blir han mest bara lite spänd men går snällt förbi.

Efter att han stannat och fått fundera ett tag så drev jag framåt. Hästen börjar backa. Jag låter honom fundera lite igen på lång tygel. Driver. Hästen backar. Han verkar inte särskilt skärrad och jag går på lite mer bestämt med skänkeln och långa tyglar för att visa tydligt att det är framåt jag vill att vi går. Hästen vänder sig om. Jag testade flera varianter så som att rygga en bit, ge honom en uppmuntrande "klapp" på rumpan, osv. och försökte hela tiden vara lugn och att inte bli arg, även om jag såklart blev lite frustrerad. Hästen tog det relativt lugnt i sin vägran att gå förbi och passade till och med på att försöka ta sig en tugga gräs efter att han backat ner på åkern bredvid vägen. Vi höll på i minst fem minuter, men sedan började hästen bli lite stressad av att vi ville olika saker, och att jag blev mer bestämd i att vi visst skulle förbi, att jag hoppade av och ledde förbi honom, för jag VET ju att han går förbi om jag går först och leder honom, men det är inte alltid en särskilt smidig lösning då jag har svårt att hoppa upp från marken.

Vad mer hade jag kunnat testa förutom att låta honom titta, rygga och skänkla bestämt med lång tygel? Hur får ni era hästar förbi läskigheter? Som sagt, jag undviker gärna att hoppa av om jag inte absolut måste. Jag tror absolut inte att han gör det för att vara dum och jag vill hitta bra knep som gör att han går förbi utan krångel (som han gör de flesta andra gånger man rider förbi huset).

Kan tilläggas att skrället skötte sig finfint under resten av ridturen och var en klippa i stormen när hästkompisen som följde med på ridturen blev till sig när det galopperade små ponnyer på fältet bredvid där vi red. Min medryttarhäst stannade, tittade nyfiket i några sekunder, sedan kunde vi skritta vidare på lång tygel

Det beror ju på vad det är för häst. Är den lite mesig kan man tvinga den, men om den är av annat virke och riskerar bli hysterisk eller arg, så skulle jag inte göra det.

Är den lite otålig av naturen så funkar det ofta att vänta ut den, till slut får hästen så tråkigt att den hellre går än står och glor i all evighet.

Är den verkligen livrädd, så skulle jag sitta av, och sen leda hästen fram och tillbaka tills den verkade tycka det var ok, leda tillbaks, sitta upp, och prova igen att rida förbi.

 

[skuggi]

Jag tror ärligt talat inte att hästar tänker så, men det kan säkert variera från häst till häst. De kommer ju inte undan genom att man hoppar av liksom.

Jag tror inte att en häst lär sig att jävlas på det viset, men sitter man av och går före behöver hästen inte "hantera" det läskiga och komma kanske inte klara av att gå där "själv" sen heller.
Ett alternativ kan vara att hoppa av och "tömköra" förbi, dvs att man går vid bogen och styr hästen med tyglarna som om man satt på. Då blir hästen inte "ledd" och kan slappna av helt, men den får lite stöd att ta sig förbi det läskiga. Det tycker jag är en metod som brukar funka bra och som tillslut ofta gör att de blir mer trygga i sig själva.

 

[skuggi]

Vilken position du har till hästen avgör vilket ansvar hästen har i situationen, hur utsatt den är. Om du leder hästen som de flesta gör intar du en position där du tar ansvar för situationen och intar den mest utsatta positionen. Om du provar att istället leda hästen positionerad snett bakom hästen när du ska gå förbi det otäcka så kommer du att se att hästen med största sannolikhet kommer att tveka lika mkt. Hästpsykologi, inget annat

Ah, läste inte hela tråden klart

 

[Yrja]

Fast det kan ju vara så att den behöver det just där och då. Och jo, jag är övertygad om att det kan vara rätt väg att gå, inte minst om man aktivt jobbar med att få en tryggare häst paralellt. Sen är ju hästar olika.

Man får givetvis tycka olika.

 

[Tussinussen]

Min häst är också den sort som backar om det är nåt. Jag vet inte hur du gör, i början "väntade jag ut" henne, satt stilla o väntade tllls damen hade backat klart, o sen drev framåt. Men sen kom jag på att jag belönade då backningen, o sen dess har jag stenhårt drivit framåt när hon backar. För att visa att det är framåt som gäller, liksom. Hon får bli förbannad o sur på mig om hon vill, men framåt ska hon.

Jag körde också ett tag med att jag hoppade av o ledde för att visa att det inte var så farligt, men jag märkte att hon väldigt fort satte det i system - hon höll på med sina protester men det märktes tydligt att hon väntade hela tiden på att jag skulle ge upp o hoppa av. O varför skulle hon inte göra det - jag hade lärt henne det…..

Jag tycker att man måste vara väldigt konsekvent med FRAM. Och gärna prata med hästen o tala om att det är självklart ingen som helst fara. Om min häst börjar stressa upp sig tycker jag att det funkar med att jag stannar upp i situationen, säger hennes namn, klappar om och pratar med henne med min mest kärleksfulla röst. Det har hänt några ggr att hon efter det har dragit en stor suck och bara knallat förbi det läskiga, som om det har gått upp för henne att just det, matte är ju här och det brukar inte bli fel när matte är på plats.

Jag gör skillnad mellan situationer där det bara är Häst som är rädd, o situationer där även jag är rädd. Är det bara hon som är rädd så fixar jag att hålla på hur mkt som helst. Är även jag rädd kräver jag inte att hon ska ta ansvar för situationen, då kliver jag av.

Skriver allt det här med "min häst brukar…." men egentligen är det superlänge sedan hon höll på såhär, hon lärde sig fort att backa var ingen idé o numera kan vi varandra så väl att om det blir något går det fort över.

 

[Debija]

Jag brukar ha lite kortare tyglar, för att lättare parera om hästen försöker vända. Jag driver, backar hästen så får den väl backa tills vi är hemma (bara den inte vänder) men det vet ju jag att den inte pallar Jag är konsekvent och parerar, driver. Har gärna ett spö att lägga på bogen ifall den försöker trycka sig åt sidan. Står den still och vägrar ta ett kliv framåt backar jag den tills den själv väljer att gå framåt, JAG backar alltså hästen. Hästen ska gå förbi, den ska inte vända och vela, för då är den halvvägs till vinst och fortsätter "bråka". Var konsekvent och tydlig, övertyga den om att det är säkert att gå förbi.