Hej på er alla, vet att det finns miljontals trådar om detta ämne men kände att jag ville göra en egen ändå!
Det är så att jag funderat på hund rätt länge, mest för att jag är väldigt aktiv som hobbyidrottare och skulle vara trevligt med en löp/promenadkompis, då mänskliga sådana är bristvara, lol. Givetvis även en kompis för övriga tillfällen också! Vår-sommar-höst blir det löpning 30-50k i veckan. Vintertid åker jag skidor, på våren blir det främst långrundor om 20-30k på havsisen. Mina vilodagar består av 5-10k promenader i princip varje dag. Bor utanför stan, stor tomt med gott om plats, lite grannar, knappt några andra hundar, skog och natur bakom hörnet. Mina föräldrar bor likadant en bit bort, även de väldigt aktiva utomhusmänniskor, nyblivna pensionärer. Mina grannar är också blivande pensionärer inom det kommande året.
Mitt problem är dock att jag aldrig haft en hund, vi har heller inte haft hund i familjen. Har dock alltid varit runt hundar till stor del, varit hundvakt etc. och kommer mycket bra överens med hundar i regel i mitt tyckte, ju större hund, desto bättre. Känslan verkar vara ömsesidig, aldrig stött på en hund jag inte kommit överens med. Är dock ändå skeptisk över detta, men någonstans måste väl alla börja.
Ett annat problem är att jag jobbar mån-fre kontorstid med flex, skulle jag ta en hund skulle jag dock utan tvekan gå ner något i arbetstid man tar sig hem lite tidigare men detta är väl mitt största bekymmer, hunden skulle behöva vara ensam dagtid, förutom kanske ovannämnda grannar som ev. skulle kunna titta till hunden, de är i alla fall hemma i princip året runt.
Ras spelar ingen större roll, givetvis är allt individuellt, men hört från lite olika håll att ex. Karelsk Björnhund är en ras som överlag burkar ha lätt för att vara ensam, speciellt om den får vara ute i större hundgård, dock jagar jag inte.
Hur skulle ni vana hundägare resonera?
Mvh M
Det är så att jag funderat på hund rätt länge, mest för att jag är väldigt aktiv som hobbyidrottare och skulle vara trevligt med en löp/promenadkompis, då mänskliga sådana är bristvara, lol. Givetvis även en kompis för övriga tillfällen också! Vår-sommar-höst blir det löpning 30-50k i veckan. Vintertid åker jag skidor, på våren blir det främst långrundor om 20-30k på havsisen. Mina vilodagar består av 5-10k promenader i princip varje dag. Bor utanför stan, stor tomt med gott om plats, lite grannar, knappt några andra hundar, skog och natur bakom hörnet. Mina föräldrar bor likadant en bit bort, även de väldigt aktiva utomhusmänniskor, nyblivna pensionärer. Mina grannar är också blivande pensionärer inom det kommande året.
Mitt problem är dock att jag aldrig haft en hund, vi har heller inte haft hund i familjen. Har dock alltid varit runt hundar till stor del, varit hundvakt etc. och kommer mycket bra överens med hundar i regel i mitt tyckte, ju större hund, desto bättre. Känslan verkar vara ömsesidig, aldrig stött på en hund jag inte kommit överens med. Är dock ändå skeptisk över detta, men någonstans måste väl alla börja.
Ett annat problem är att jag jobbar mån-fre kontorstid med flex, skulle jag ta en hund skulle jag dock utan tvekan gå ner något i arbetstid man tar sig hem lite tidigare men detta är väl mitt största bekymmer, hunden skulle behöva vara ensam dagtid, förutom kanske ovannämnda grannar som ev. skulle kunna titta till hunden, de är i alla fall hemma i princip året runt.
Ras spelar ingen större roll, givetvis är allt individuellt, men hört från lite olika håll att ex. Karelsk Björnhund är en ras som överlag burkar ha lätt för att vara ensam, speciellt om den får vara ute i större hundgård, dock jagar jag inte.
Hur skulle ni vana hundägare resonera?
Mvh M
Senast ändrad: