Jag har ridit in och vidareutbildad ett par stycken (de ända hästarna jag haft de senaste 5 åren har vart egen inridningar alt. hästar som i princip bara kunnat gångarterna och svänga + stanna) så...
det bra: Man får hästen så som man själv vill.
Man lär känna varandra väldigt bra och man vet hur den hästen ska ridas.
det dåliga: Jag har svårt att rida andras hästar för jag är alldeles för bortskämd med hästar som vet vad jag menar
ofta är de inte tillräckligt känsliga för att jag ska finna nöjet med ridningen.
Det viktigaste när man börjar med en ny häst som är väldigt grön är att sätta sig ner och fundera på följande saker:
- Hur vill jag ha det färdiga resultat och hur ska jag nå dit? (jag t.ex vill ha känsliga hästar som lyssnar för sitsen. Alltså rider jag med små hjälper och är snabbare på att korrigera om hästen inte lyssnar. Lyssnar den inte tredje gången (ökar trycket t.ex vid drivning) kommer den inte lyssna en fjärde och då korrigerar jag med en dutt från pinnen. Jag lär in röstkommandon som jag använder som ett förtydligande om hästen inte lyssnar andra gången. Hittills har det blivit bra iallafall
)
- Vad är mina brister och hur arbetar jag på dom? För jag vill inte att mina svagheter ska bli hästens svaghet. Jag t.ex kan bli slarvig och måste arbeta på min noggrannhet när jag utför övningar. Men kan även vara att man fastnar i handen, spänner sig etc. allt sånt som kan påverka ridningen och det slutgiltiga resultatet.
- Vad är målet? Ska hästen gå i skogen som mullepolare eller ska den bli tävlingshäst?
- Tränare har du ju redan tagit upp och det är super bra
Hur mycket är hästen riden? på vilken nivå börjar tillridningen?
För det kan ju vara så att hästens ridning inte klickar med din och då får man ta ett par steg tillbaka och göra om liksom. För mig är det super viktigt att hästen är känslig för hjälperna och är den inte det så är det där ifrån jag startar. Är den inte känslig varför ska jag då fortsätta utbildningen när grunden inte är stabil?
