Tight kofta eller bolero till klänning som ska bäras på bröllop

[EmmaBovary]

Just det här med att brudparet står i fokus och att det är deras dag gör mig mer nervös haha. Alltså, jag vill _inte_ vara med på kort vanligtvis, jag vill helst inte äta offentligt pga lite ätstörda tankar, men det måste jag ju bita ihop och göra nu. Jag brukar även bryta ihop pga stress och press i sociala sammanhang, men det kan jag ju inte göra nu. Det är deras dag och jag är livrädd för att förstöra den på något vis!

 

[Sassy]

Just det här med att brudparet står i fokus och att det är deras dag gör mig mer nervös haha. Alltså, jag vill _inte_ vara med på kort vanligtvis, jag vill helst inte äta offentligt pga lite ätstörda tankar, men det måste jag ju bita ihop och göra nu. Jag brukar även bryta ihop pga stress och press i sociala sammanhang, men det kan jag ju inte göra nu. Det är deras dag och jag är livrädd för att förstöra den på något vis!

Du är väl inte ensam där? Det brukar gå utmärkt att gå undan en stund om man behöver ett break. Jag gissar att ditt sällskap redan vet hur det fungerar, så att du inte behöver förklara så noga för de få som märker det eller behöver hjälpa dig lite.

Jag blir lätt intryckstrött och måste komma ifrån för att inte bli utmattad och därmed balansera på panik. Om jag vet att det verkligen inte är läge för stress så har jag en plan b redan innan- hur löser vi det här utifrån de förutsättningar som finns på plats? Om man hör med värdparet innan så brukar det inte vara några problem att hitta någonstans där man kan komma ifrån människor och varva ner lite, och det är sällan någon annan ens noterar det.

 

[EmmaBovary]

Du är väl inte ensam där? Det brukar gå utmärkt att gå undan en stund om man behöver ett break. Jag gissar att ditt sällskap redan vet hur det fungerar, så att du inte behöver förklara så noga för de få som märker det eller behöver hjälpa dig lite.

Jag blir lätt intryckstrött och måste komma ifrån för att inte bli utmattad och därmed balansera på panik. Om jag vet att det verkligen inte är läge för stress så har jag en plan b redan innan- hur löser vi det här utifrån de förutsättningar som finns på plats? Om man hör med värdparet innan så brukar det inte vara några problem att hitta någonstans där man kan komma ifrån människor och varva ner lite, och det är sällan någon annan ens noterar det.

Min pojkvän är medveten om min problematik, och har tyvärr fått uppleva när det inte alls gått vid några tillfällen. Tex. fått gå hem för att jag fick någon form av panikångest och stod och hyperventilerade och grät i köket, innan jag ens hunnit komma in i vardagsrummet på festen. Problemet här är ju att det är inte bara att gå ifrån stället, det är inte så centralt om man säger så. Brudparet känner jag inte såpass väl att jag kan ha ett sådant samtal med dem, det är min pojkväns vänner, enbart bekanta till mig.

När jag påtalade detta för min pojkvän så sa han mer "Men det är ju inte din dag!" så han verkade mer tolka det som att jag ville skina, och att det var det mitt minutiösa planerande handlade om. Men det är ju inte det, jag försöker skapa en trygghet genom att planera exakt när jag ska göra olika saker när jag ska sminka mig osv. Inte kommit så långt till att jag tagit reda på exakt hur vigseln och efterföljande fest kommer gå till, det får som sagt min pojkvän sköta. Och han är tyvärr inte så driftig av sig, och så bryr han sig väl inte själv heller. Han är mer "go with le flo"-typen.

Vad som gör det ännu värre är att jag måste skriva tre jävla tentor som ska in den 15:e, så det är upplagt för en katastrof, men jag försöker kväva den i sin linda med planering.

 

[Sassy]

Låter jobbigt!

Vi har också haft några liknande ras, och jag tror det gått fram nu att planeringen hjälper mot det. Han är typiskt nog fullständigt främmande för mina problem, men kan åtminstone inse att jag försöker minimera skadan.

Kan ni sätta er ner och prata ordentligt om hur det skulle kunna fungera?

Har du funderat på vilka strategier som kan hjälpa mer långsiktigt? Som medmänniska vill man ju inte bli medberoende i problemen, men om det fyller en funktion på vägen framåt känns det mycket mer motiverat att vara till hjälp när det behövs.

 

[EmmaBovary]

Låter jobbigt!

Vi har också haft några liknande ras, och jag tror det gått fram nu att planeringen hjälper mot det. Han är typiskt nog fullständigt främmande för mina problem, men kan åtminstone inse att jag försöker minimera skadan.

Kan ni sätta er ner och prata ordentligt om hur det skulle kunna fungera?

Har du funderat på vilka strategier som kan hjälpa mer långsiktigt? Som medmänniska vill man ju inte bli medberoende i problemen, men om det fyller en funktion på vägen framåt känns det mycket mer motiverat att vara till hjälp när det behövs.

Vi har haft en fungerande kommunikation gällande det hela, ibland, när det inte har varit så viktigt för honom att stanna länge, så har han frågat lite diskret under festens gång om det är okej, om jag skulle svara nej så skulle vi gå. Annars vill jag helt inte dra ner någon i mitt fall, så skulle det vara något som han väldigt gärna vill närvara på så händer det att jag avstår helt, eller helt enkelt tänker mig att jag går hem ensam utan att det skulle bli en stor sak. Men det går ju inte att "gå hem" när det är på något avsides ställe som i det här fallet.

Mer långsiktigt så är det väl på det viset att jag måste träna på att utsätta mig för liknande situationer och inte isolera mig, som jag tenderar att göra under perioder.

Förresten så var det tacksamt att få ventilera med en likasinnad, det var inte direkt vad jag väntade mig av en "bolero-tråd". Tack