Ponnyn som jag tyvärr blev tvungen att avliva (ej ponnyn som ursprungstråden handlar om) * tillägg för säkerhets skull* Ponnyn tog jag på foder när han var 7 år. Då hade han en mycket kraftig övervikt och jag tog honom på foder för att se vad som "kom fram" när han gått ner till normalhull. Att jag tog ponnyn var för att han var jättefin och hade mkt bra stam. Han var inte mkt hanterad, men var tydligen "inriden". Han var lite grinig i humöret, men med hans övervikt, brist på motion och skötsel så ansåg jag att det skulle gå över. Han vet.besiktigades med u.a
Som jag trodde så efter ca 1 års "bantning" med skrittpromenader och bra foder så började formen av en mkt fin häst ta form. Humöret blev bättre efter bara en kort tid. Han var lite grinig i början, för att testa. Men han blev en riktigt riktigt mysig och personlig kille. Jag började tömköra och så småningom blev han inkörd. Allt gick väldigt bra. Jag tränade honom framför vagn och allt gick över förväntan. Då bestämde jag mig för att be ägaren om att få köpa honom. Hon nekade.
Hästen betydde för mkt för henne sa hon. Skitsnack!! Hon hade varken ringt eller hälsat på och med tanke på hur hästen såg ut när jag hämtade honom så var det ren lögn.
Då jag blivit så väldigt fäst vid hästen och han hade hittat livsgnistan igen så ville jag verkligen inte lämna tillbaka honom. Jag köpte honom till ett pris han absolut inte var värd. I mina ögon var han värd det dubbla.
Jag fortsatte i lugn takt med hans träning och skulle snart ut på lätt klass tävling. Allt gick jättebra. Både träningar och tävlingar.
Vi kvalade till m.sv men innan dess hade han börjat bita tag i bettet och dra lite. Några gånger skenade han och blödde efter varje gång i munnen. Så jag tog honom ned till Torbjörn (tandläkaren) som bor 35 mil enkel hemifrån. Han hittade ingenting förutom ett litet sår efter den sista skenturen.
Jag bokade tid hos en vet. som tittade och hittade inget. Trots böjprov. Trots att inga fel hittades frågade hon om jag ville ha honom utdömd.
Jag tog ut en euqiterapuet som såg inte hittade något.
En kiropraktor som såg att han var lite sned i en nackkota. Behandlades och fick kolla upp honom efter ytterligare en tid. ALlt såg bra ut.
Hästen gick under denna tid i lugn träning, med en blandning av jättebra resultat och skenturer.
Jag bokade in honom på Ultuna för en helkoll. Inkl. böjprov utan resultat. Han var helfrisk! Jag krävde röntgen av rygg men vägrades då det inte fanns en anledning enligt dem. Ben röntgades och det såg fint ut.
Han fick vila under sommaren trots detta. Han fick korta promenader vid hand. Efter det smög jag igång honom igen. Efter en tid så började han dra igen.
Bokade tid på nytt och återigen blev jag dumförklarad för att jag "letar" fel på en frisk häst som inte visade vare sig hälta eller orenheter.
Jag åkte till Mälaren hästklinik, där jag kom i kontakt med A och han trodde mig. Han lovade mig en rygg- och höftröntgen, dock var det inget fel på den. Vi tömkörde, longerade och böjde utan resultat. Blodprov utan resultat. Till slut röntgade vi knäna. Och det A såg så var det ett under att hästen inte varit halt! Det var inte mkt kvar av den rullkammen. Detta var ju en medfödd skada som hästen har lärt sig leva med. Han var lite karprygg, enligt vet. troligen pga av knät.
Det fanns inget att göra för hästen. Jag hade ett helsike att besluta om jag skulle ha han kvar eller om jag skulle avliva honom. Då han haft skadan i hela sitt liv så visste jag inte om han lärt sig leva med sin smärta eller om han inte hade ont. Han var en så enormt tapper kille och vet kunde inte säga om han hade ont. Efter diagnosen hade jag honom kvar i 3 månader. Under denna tid mådde jag väldigt dåligt över att inte kunna fatta ett beslut. Jag valde att ta bort honom för att jag vill inte riskera att han går och har ont. Tänk om han gått i sitt 10-åriga liv utan att en enda dag varit smärtfri.
