Tänk om man hade haft råd

[Joyously]

Har legat vaken i minst 1,5 timme i sängen. Min son på 7 månader har vaknat till några gånger och sökt närhet. Ammar fortfarande lite främst på natten. Kl är 6.30 och jag somnade vid ca 1 kanske.
Brukar inte ha problem att somna om men tankarn snurrar ovanligt mycket nu.

Var på Jens Fredriksson clinik igår och blev såklart väldigt sugen på att börja rida igen. Men den hästen man vill ha, är inte min längre. För 7 år sen hittade jag och min mamma en annons på Fia i Tyskland. Hon rids på lina i ett runt ridhus. Mamma fick pengar av morfar och vi åkte ca 40 mil för att hämta henne. När vi kommer hem står hon som en banan fram i transporten, hon har hoppat över bomen
Glömmer det aldrig! Men det gick bra, vi hade frontlucka så hon kunde gå ut där.

Hem hade vi fått en känslig 3åring. Jag började om inridningen och från första gången jag satt på henne så var det som att sväva på moln. Bästa känslan någonsin att sitta på hennes rygg. Vi kom iväg på några träningar och hade ett roligt första år. Men jag hade fler hästar och Fia som hon kallas för hade bättre stam än vi trott när vi köpt henne, fanns tom en godkänd hingst på hennes mammas sida.
Så vi betäckte henne med for romance 1.
Ut kom en fantastisk litet sto-föl.
Genom åren har m Fia varit kvar hos min mor och fått fler fina föl, nästan varje år. Endast förra årets sto-föl är kvar hos mor min. Jag har slutat att rida och pluggat, köpt hus, renoverat och köpt en gård för mer än ett år sen.
Mamma gick in i väggen i somras och sålde Fia till vår granne för en billig peng, jag tänkte att jag ändå aldrig kommer ha tiden och pengarna för att ta hand om henne nu. Samtidigt skulle hon finnas kvar nära för att hälsa på.

Men hon är ute på annons efter någon månad för det dubbla priset.
Hade jag haft mer pengar hade jag köpt tillbaka henne utan att tveka.
Men i dagsläget kan jag inte, huset vi köpt kräver en omfattande renovering. Jag har hoppat på en utbildning/coachning för att bli egenföretaager innom digital marknadsföring. För att få in extra inkomst. Ber till gudarna att jag kan tjäna pengar snabbt.
Samtidigt är jag hemma med vårt första barn. Känner mig också så självisk mot familjen om jag skulle börja med ridningen igen. Är 25 och har redan varit drabbad av utmattning en gång.
Skulle man orka med ens?

 

[Blyger]

Om man orkar är svårt för någon annan att svara på tyvärr
Beror nog också lite på vilket hästliv du söker, vilka ambitioner man har.
Du kommer hitta många här som gör det (jag själv en av dem) och många som tyckt det blivit övermäktigt.

 

[Joyously]

När jag hade häst under tonåren var ambitionen hög, målet var alltid att hästarna skulle öka så pass i värde så man kunde sälja med lite vinst. Det gick sällan bra. Har kommit till insikt att om man bor i Norrland så är det nog ganska svårt. Stressen över att känna att man aldrig räckte till för hästen bidrog till att jag slutade. Skulle jag köpt fia hade ambitionen inte varit hög. Hade jag lyckats med företaget och få det hyffsat självgående skulle det möjliggöra mer tid och kunna pyssla på med häst dagtid och jobba kvällstid tex. Men det är ju såklart om.
Är sen i valet och kvalet om jag ska åka och rida och pyssla med Fia. Vet att dom inte har så mycket tid över till henne. Hjälper jag till och motionera henne så är väl chansen större att hon säljs till någon annan också. Samtidigt vore det mycket värt att få spendera tid med henne, man vet ju aldrig om man kommer få se henne igen?

 

[Nepenthe]

Just nu går det inte men kanske i framtiden?
Nu måste du tyvärr fokusera på att må bättre och allt annat som är nu
Men de kommer en dag när du kan börja rida igen

Jag har också utmattning o varit sjukskriven. Sålde min hjärtehäst pga dumma beslut att satsa på en relation jag bara satsat på i alla år. Det var 3dje gången jag valde honom före mig.
Nu jobbar jag mig tillbaka o försöker tänka på det jag har och att må bättre.
Kanske kan jag ha egen häst igen. Kanske

 

[Oh_really]

Det är väldigt svårt för många att ha både småbarn, jobb och häst. Många som har det klarar av det men har dåligt samvete för att de inte orkar göra något bra av det, eller blir oroliga för att ekonomin inte går ihop.
Jag tycker det är lite av samhällets värsta myter som tutas i ungdomar, att man orkar mer än vad man tror, och att man FÅR energi av att göra det man tycker om.

Visst, det är rätt till viss del, men vi har även en galopperande inflation av sjukskrivningar för mental ohälsa, och många av dem är ambitiösa tjejer i åldern 25-35 som vill följa sina drömmar.
Jag tänker att du sörjer din fina Fia och det är sorgen du borde fokusera på, att hon glidit familjen ur händerna. Att det gör ont. Sedan kan du alltid efterfråga vart hon hamnar och hoppas det är någon som är aktiv på sociala medier och ger henne ett bra hem. Nu kan vara en bra tid att fokusera på ditt föräldraskap och din karriär. Det kommer ju en framtid när barnen blir självständigare, när du får stadigare inkomst, och plötsligt har du råd med en ny stjärna. Men det är inte bra för din egen hälsa att chansa och hoppas på att det löser sig. Ge det lite tid och tålamod!

 

[Hedinn]

Jag sålde min häst, egen uppfödning, när jag fick barn för två år sen. Hästen är till salu igen nu och jag skulle extremt gärna vilja köpa tillbaka henne, men jag kan inte se hur jag skulle må bra av det. Ekonomin skulle bli tight (mängden vab med förskolebarn påverkar ju redan inkomsten en del) och tiden/orken skulle inte räcka till. Tid för återhämtning med heltidsjobb och litet barn är extremt begränsad som det är nu, rent krasst skulle jag egentligen behöva mer. Att då behöva ta hand om en häst med tillhörande stallsysslor hade antagligen blivit mer stressmoment än vad det tillfört glädje, tyvärr. Småbarnsåren är tuffa och dyra som de är och jag tänker att häst hinner man med senare i livet, när barnet är mer självgående och har egna intressen. Men förstår din känsla, absolut.

 

[TinyWiny]

Det är väldigt svårt för många att ha både småbarn, jobb och häst. Många som har det klarar av det men har dåligt samvete för att de inte orkar göra något bra av det, eller blir oroliga för att ekonomin inte går ihop.
Jag tycker det är lite av samhällets värsta myter som tutas i ungdomar, att man orkar mer än vad man tror, och att man FÅR energi av att göra det man tycker om.

Visst, det är rätt till viss del, men vi har även en galopperande inflation av sjukskrivningar för mental ohälsa, och många av dem är ambitiösa tjejer i åldern 25-35 som vill följa sina drömmar.
Jag tänker att du sörjer din fina Fia och det är sorgen du borde fokusera på, att hon glidit familjen ur händerna. Att det gör ont. Sedan kan du alltid efterfråga vart hon hamnar och hoppas det är någon som är aktiv på sociala medier och ger henne ett bra hem. Nu kan vara en bra tid att fokusera på ditt föräldraskap och din karriär. Det kommer ju en framtid när barnen blir självständigare, när du får stadigare inkomst, och plötsligt har du råd med en ny stjärna. Men det är inte bra för din egen hälsa att chansa och hoppas på att det löser sig. Ge det lite tid och tålamod!

Ja den vidrigt dumma fula flosklern många får kastat på sig att man skulle orka mer än man tror. Så mycket det har förstört för så många både vad gäller relationer samt fysisk och psykisk hälsa. Känslan av att alla andra kan och klarar allt de vill och att man själv därför är sämre än sämst som inte klarar upp det. Vidrigt. Framförallt eftersom det inte är sant utan bara ser så ut.

Att man får energi av att göra det man tycker om är däremot sant. Sant så tillvida att om man gör något för sin egen skull utan minsta dåligt samvete vare sig eget eller från samhällets håll så mår man bättre psykiskt och får därmed mer energi. Är det istället så att man känner att man nästan får smyga med sig själv och sina behov tar det såklart oändligt mer än det ger.

Vad gäller häst ihop med småbarn så är det tufft. Jag såg knappt en häst under småbarnsåren och det är inget jag ångrar. Jag tänker att var sak har sin tid och att man ibland behöver välja bort det man mår så bra av för att inte slitas itu av dåligt samvete för allt och alla för det om något gör att man mår skit.
Det är såklart så mycket svårare när det är en individ som finns här och nu samtidigt som det ibland kan vara så att den längtan man känner egentligen handlar om att sörja det som var.

 

[Ajda]

Ja den vidrigt dumma fula flosklern många får kastat på sig att man skulle orka mer än man tror. Så mycket det har förstört för så många både vad gäller relationer samt fysisk och psykisk hälsa. Känslan av att alla andra kan och klarar allt de vill och att man själv därför är sämre än sämst som inte klarar upp det. Vidrigt. Framförallt eftersom det inte är sant utan bara ser så ut.

Att man får energi av att göra det man tycker om är däremot sant. Sant så tillvida att om man gör något för sin egen skull utan minsta dåligt samvete vare sig eget eller från samhällets håll så mår man bättre psykiskt och får därmed mer energi. Är det istället så att man känner att man nästan får smyga med sig själv och sina behov tar det såklart oändligt mer än det ger.

Vad gäller häst ihop med småbarn så är det tufft. Jag såg knappt en häst under småbarnsåren och det är inget jag ångrar. Jag tänker att var sak har sin tid och att man ibland behöver välja bort det man mår så bra av för att inte slitas itu av dåligt samvete för allt och alla för det om något gör att man mår skit.
Det är såklart så mycket svårare när det är en individ som finns här och nu samtidigt som det ibland kan vara så att den längtan man känner egentligen handlar om att sörja det som var.

Jag hade häst under småbarnsåren och såhär i efterhand ångrar jag att jag inte tog en paus från det.

När man var mitt uppe i det gick allt av bara farten, men tänker jag tillbaka så hade det varit så skönt att bara haft möjlighet att fokusera på barnen.

 

[prinsessfeminist]

Jag hade inte häst under småbarnstiden, men satsade mycket på jobbet.
Det finns mycket man tycker är dumt i efterhand...