Jo, många är intresserade och kunniga också naturligtvis, men vissa domar har varit riktigt läskiga. Mycket OT, men en företrädare för förvaltningsrätten (kommer inte ihåg vilken position hon hade) skriver ett beslut om att djurförbudet för en person inte gäller i ett visst län eftersom det har beslutats i ett annat län (flera år tidigare)
Det var alltså inte ett förbud att hålla djur i en viss byggnad, utan personen i fråga hade djur (i detta fall hundar) trots att personen hade djurförbud för just hund... Det var ju inte någon höjdare precis. Att djurförbud gäller i hela landet hade företrädaren i FR helt missat
Har dock för mig att lst fick rätt i nästa instans, men det hanns ju passera en del hundar hos personen under tiden ...
Lst fick rätt i KR om det var ärendet i Skåne du refererade till, om inte så har det funnits ett liknande ärende i Skåne där lst vid överklagan fick rätt i KR. Tror inte att FR var så påläst om vad djurförbud innebar och på vilka grunder beslutet fattats i det fallet.
Alexandra W, som du vet är det inte lst som utformar föreskrifterna utan JV. Det är sedan lst som ska göra en bedömning i de enskilda fallen utifrån de förutsättningar som finns på plats. JV yttrar sig sedan en tid tillbaka inte alls om enskilda bedömningar om lst vill ha en vägledning ( vilket de kunde göra tidigare). Det är alltså helt upp till lst att tolka föreskrifterna, vissa föreskriftsmotiv finns, men det går inte att kontakta JV för rådfrågning i ett specifikt ärende. Däremot kan rätten begära att JV yttrar sig angående om lst gjort en bedömning som är enligt vad JV har menar med sina föreskrifter. Det kan bli intressant ibland då JV inte heller alltid tolkar de föreskrifter som utfärdats på Djurskyddsmyndighetens tid som Djurskyddsmyndigheten tänkte sig dem. Det kan bli ganska rörigt både för djurhållare och inspektörer. Nu blev det mer OT, men det är intressant. Sunt förnuft är också godtyckligt, så det är inte tillämpligt att skriva att någon ska använda sunt förnuft när de t ex använder ett stall till djur, utan det måste vara enligt regelverket, speciellt om ett ärende överklagas.
Mindre avvikelse är aldrig ett specifikt mått eller en viss procent av ett mått som många tycks tro, utan det finns vissa kriterier för att mindre avvikelse ska kunna användas.
DFS 2007:6, 3 kap., 2 § De mått som anges i dessa föreskrifter är minsta mått och centrummått för normal inredning om inte annat anges.
Mindre avvikelse från föreskrivna mått kan dock godtas i befintliga stallar under förutsättning att följande kriterier uppfylls:
1. djurmiljön i stallet som helhet är mycket god,
2. konsekvenserna av måttavvikelsen bedöms endast ha ringa påverkan på hästen avseende den funktion som måttföreskriften syftar till,
3. måttavvikelsen innebär inte någon ökad risk för skador, stress eller ohälsa hos hästarna, samt
4. måttavvikelsen innebär inte att tillsynen och skötseln av hästarna försvåras.
Detsamma gäller vid ombyggnad av stallar som förprövas om länsstyrelsen vid förprövningen bedömer att kriterierna i punkterna 1 - 4 ovan uppfylls i stallet efter åtgärden och att planlösningen i stallet är god.