Svorska

I mitt jobb har vi en hel del kontakt med Norge. Jag kan inte norska men har med tiden lärt mig en del norska ord så när jag skriver till norskorna så skriver jag på svenska och så fyller jag i med så många norska ord jag kan, så jag är numera en hejare på "svorska". De i Norge som är vana vid att kommunicera med svenskar gör likadant fast tvärtom. De skriver på norska och fyller i med så mycket svenska de kan. Det går utmärkt att kommunicera på det viset.

Förra året var det ett par norskor som kom på besök hos oss och jag var rätt nervös inför det och undrade om jag skulle klara av att prata med dem. Jag fasade för om jag skulle behöva tolk . Grejen var ju att jag skulle instruera dem i vissa saker. Det gick dock bra.

Andra gånger har varit mer jobbiga. Det har varit då jag fått ta telefonen och det har ringt någon från Norge och pratat toksnabbt med en norsk dialekt som inte ens liknat svenska. Då har jag mest känt mig som ett fånigt frågetecken och så har jag fått be dem prata långsamt så jag hinner uppfatta vad de säger. Rätt obekvämt faktiskt.

Idag ställdes jag åter inför situationen att prata med norskor på telefon. Det var ett antal som skulle ringas upp och ges viktig information som de behövde veta omedelbart. Eh, lite jobbigt. En av dem var just en sådan som jag hade svårt att förstå.

Men vem har sagt att allt ska vara lätt? Ingen, vad jag vet. Så jag får se mitt utövande av norska som en spännande utmaning.