Sv: Svensk hopp-ponnyavel - Finns den??
Och visst har du, som San Q säger, rätt angående att vi satsar mindre på att utbilda våra ponnyer och ryttare i Sverige. I England var det gymkhana-tävlingar varje helg och jag bedömde det som att ponnyryttare var mer grundutbildade i förhållande till tävlingsklass än i Sverige.
Det leder mig till min slutsats om varför svenska hopponnyavel har svårt att lyckas
Så vad vi behöver är, som nämnts tidigare, beridare som utbildar de unga ponnyerna inom hoppning och sedan duktiga ponnyryttare som kan tävla hästen (helst mot ersättning i form av pengar, gratis uppstallning för sin andra rutinerade ponny eller dyligt) tills den får rutinen att säljas som tävlingsponny. Och tyvärr kostar detta pengar, vilket inte uppfödarna har, men kanske kostar det ännu mer att ponnyer med bra kapacitet hamnar fel och aldrig får den chans de kunde fått.
Jag håller med dig på båda dina punkter, vi är väldigt storleksfixerade i Sverige där hästar eg bara kan vara maxade inom sina kategorier. Små C, små D och hästar under 165 cm är inte värda alls lika mycket trots att de kanske är minst lika bra. Finns få undantag. Jag tror att vi missar mycket här och det krävs en attitydförändring. I Latinamerika tex deltar ponnyer och stora hästar i samma tävlingar (ridsporten är inte så utvecklad) och det är ryttarens ålder och skicklighet som avgör höjden på hindren. För en ponny med kapacitet spelar det ju inte så stor roll om dom de tävlar mot är några cm större eller mindre. Kanske blir det bättre för de små C och D när det blir nya mätbestämmelser, vad gäller hästar över ponnymåttet kanske det blir värre, eller så får vi fler och då blir de mer accepterade.Men man är inte storlekt-blind som man kan vara i Sverige. Alla hästar får en chans att visa vad den kan trots storleken.
Men jag har min egna teori om att irländarna inte är så mycket bättre på att avla, men dj-vligt mycket bättre på att lära ungarna att rida och utbilda sina ponnier.
Och visst har du, som San Q säger, rätt angående att vi satsar mindre på att utbilda våra ponnyer och ryttare i Sverige. I England var det gymkhana-tävlingar varje helg och jag bedömde det som att ponnyryttare var mer grundutbildade i förhållande till tävlingsklass än i Sverige.
Det leder mig till min slutsats om varför svenska hopponnyavel har svårt att lyckas
Precis så! Våra ponnyryttare som egentligen inte är så rutinerade och så bra grundutbildade vill ha färdiga ponnyer, de vill inte slösa bort sina dyrbara ponnyår på en unghäst och när de hunnit få rutin och skulle kunna utbilda en, har de fyllt 16 år och går över till stor häst.Upplever som uppfödare att det är fler dressyrmäniskor som kan tänka sig köpa yngre ponny för att gjöra en del av jobbet själva. Hoppryttarna söker 8-9-åring. Som uppfödare kan jag inte ha kvar mina ponnyer hur många år som helst - varje år kostar både tid och pengar.
Så vad vi behöver är, som nämnts tidigare, beridare som utbildar de unga ponnyerna inom hoppning och sedan duktiga ponnyryttare som kan tävla hästen (helst mot ersättning i form av pengar, gratis uppstallning för sin andra rutinerade ponny eller dyligt) tills den får rutinen att säljas som tävlingsponny. Och tyvärr kostar detta pengar, vilket inte uppfödarna har, men kanske kostar det ännu mer att ponnyer med bra kapacitet hamnar fel och aldrig får den chans de kunde fått.
Ja men som sagt finns det alltid köpare till bra UTBILDADE ponnyer och det är där vi måste lägga vårt krut.Det finns alltid köpare till bra tävlingsponnyer. Oavsett var de är födda. Det är sällan man pratar stam när man pratar om bra ponnyer med andra ponnyföräldrar. Vi diskuterar temprament, ridbarhet, hanterbarhet, prestation, hoppteknik, placeringar.