Sv: svårlastad...
Jag är ingen lastningsexpert, och har väl aldrig varit med om någon tok-svår lastning. Har dock hänt några gånger att jag tagit över efter någon timmes lastningsförsök och då har det fungerat efter en stund. "Min" häst lasttränar jag ibland utan att åka iväg med, bara för att få in rutinerna tills det verkligen gäller.
Jag arbetar med tryck och eftergift vid lastning (och andra situationer också som häste uppelver som obehaglig, skrämmande eller förvirrande). Tryck = smackning, vifta lite med grimmskaftet (skänkelhjälp, tygelhjälp vid ridning (inte lastning alltså, men bara för att förklara principen av tryck)) etc. Eftergift = att trycket upphör, förstärkande eftergift är belöning av någon slag (röst, klapp, godbit).
Många har för bråttom med att få in hästen i transporten och förväntar sig att hästen ska gå hela vägen in så fort den rör sig frammåt. Gör den inte det så bara fortsätter man att dra i grimskaftet och smacka = tryck (har ingen aning om hur du gör, men jag kommer på mig själv ibland med att glömma av mig och göra så). Och om hästen kastar sig bakåt eller kliver på sidan av transporten så släpper man efter, gör en volt eller liknande = eftergift. Med andra ord så fortsätter vi med trycket trotts att hästen gör rätt, och ger eftergift när den gör totalt helfel. Hästar gör det som är enklast för dem, alltså den handling som ger eftergift.
Istället tar jag det väldigt lugnt och försiktigt vid lastning, nöjer mig med ett steg i taget, och ibland bara att hästen tittar rätt in i transporten. Jag låter den stå så en stund och lägger sedan på tryck, lagom mycket för individen. Om den inte lyssnar ökar jag succesivt trycket tills det blir en reaktion, t.ex. ett steg i rätt riktning. Då ger jag direkt eftergift, belönar och väntar en stund (30-60 sekunder eller mer, beroende på invidiven) så hästen känner att den gör rätt. Pausen är också viktig för att hästen inte ska hetsa upp sig. Den ska också tänka frammåt (kanske bli lite nyfiken) i pausen, för om den inte tänker frammåt när den står still, så lär den heller inte gå frammåt när du lägger på tryck. Börjar sedan om med tryck, och belönar med eftergift. Om hästen börjar backa eller kasta sig åt sidan sätter jag hårdare tryck på den, och direkt när den gör rätt så stannar jag och belönar.
Om hästen är mycket svårlastad och tycker det är väldigt läskigt kan man med jämna mellanrum belöna med att helt sonika göra en volt och fundera på något annat några minuter (OBS! Hästen ska tänka frammåt, men du ger kommandot att gå därifrån), för att sedan börja om igen, och när hästen har gjort ytterligare framsteg så belönar man med en stunds paus, och fortsätter sedan igen. Havre eller andra godbitar är också förstärkt belöning, men det brukar jag ge på plats (t.ex. när framhovarna står på lemmen så blir det lite godbitar, och när bakhovarna är på lemmen blir det lite till. Och därimellan har vi gjort en volt och börjat om från början minst en gång).
Har man en väldigt svårlastad häst ska man inte ha som mål att den ska gå in i transporten vid första träningstillfället tycker jag, utan man kanske nöjer sig med att framhovarna kommer upp på lemmen, nästa gång kanske man nöjer sig med samma resultat, men att det gick dubbelt så snabbt att komma dit, sedan ökar man succesivt kraven. Hästen ska tycka det är trivsamt att gå ombord, och inte stressigt och obehagligt.
Finns det något annat din häst är lite rädd för, t.ex. gröna soptunnor, pressenningar? Då kan du göra samma övning med dem och lära in tryck-eftergift i mindre pressade situationer. Tryck = korrigering eller kommando (gå frammåt, sluta backa t.ex.). Eftergift = slutar ge kommandot, belönar när hästen gör det vi bad den om. På det sättet lär sig hästen vad det är vi förväntar oss av den och blir inte stressad på samma sätt.
