Sur häst...

[Diana]

Behöver hjälp med min häst som jag har köpt tillbaka efter tre år.
Han är har nästan alltid öronen bakåt och ibland när jag kommer med sadeln så kan han vända baken åt mig. Innan jag sålde honom så hade jag aldrig sett honom med öronen bakåt, han var väldigt social.
Jag vet att han inte har haft det så bra, och att han har haft en dålig sadel. (Har en bra sadel som är utprovad till honom.) Det känns som han har byggt upp en mur som skyddar honom från att bli "sårad" igen. Vissa dagar är värre än andra, men jag brukar ignorera det när han bara surar. Gör han något dumt så säger jag ifrån. Hur får jag honom att lita på mig, och andra människor, igen
Vill ha lite bra tips på lekar och tricks, har aldrig hållt på med NH förut. Har skrivit en tråd på "hästhantering" också. Där verkar alla tycka att lösningen är att sluta rida, det tänker jag inte göra. När jag rider så är han alltid glad, spetsade öron. Jag kan inte heller vara ute och gå med honom, kan kanske gå i ridhuset om jag är själv.
Ni behöver inte skriva att han har ont och så vidare, har varit på ATG klinik och Strömsholm. Har regelbundet ut en en massör, har haft en tandläkare ute. Han är jättefin i hullet och är blank i pälsen. Så det är inget fel på honom fysiskt, han är pigg som en fyra åring (är 17 år).
Kom på en massa bra tips!/TH

 

[avslutat medlemskap]

Sv: Sur häst...

Jag har en mycket "egen" madam, en före detta travare som jag fick om jag ville ha henne. Hon var högdräktig och jag skulle bara behöva ta hand om fölet ett år så skulle märren vara min sen. Det sas att hon var mycket riden och jättesnäll. Pyttsan. Om man kan kalla en skenfärd på tvåhundra meter med avslut i en törnrosbuske för ryttarens del "mycket riden" så har man missat nå´t. Jag kunde ju inte provrida henne eftersom hon var högdräktig så jag litade på vad tränaren sa. När transporten kom så klev föraren ur, öppnade luckan och fick sen brått att sätta sig i bilen och stänga dörren med ursäkten att"jag måste ringa ett viktigt samtal".
Jag gick in i transporten, kopplade i ett grimskaft och kopplade loss henne, hon visade inga tendenser till att vara folkilsken, vilket hon var fick jag höra ryktesvägen. Föraren klev ur bilen när jag kommit på behörigt avstånd och stängde luckan, vände bilen och försvann i ett dammoln.
Vi gick till stallet och hon gick efter mig som en snäll hund, jag släppte in henne i en box, hon fick ett fång hö och allt var frid och fröjd. Trodde jag. När jag kom ut i stallet efter en timme och gick in till henne var hon som förbytt, backade upp i väggen, fällde ner öronen och "sköt" mig ungefär som när en katt ska fånga en mus.
Jag bara skrattade åt henne och gav henne en kram och en morot. Hon fullständigt tappade hakan och fick ett uttryck ungefär som "vad gjorde jag nu för fel, han blev ju inte rädd?"
Jag har fortsatt att krama och gosa med henne, och jag busar lite lagom med henne och hon busar tillbaks och låtsas vara jättefarlig, det händer allt som oftast att hon tar tag i jackan eller biter mej i baken bara för att ställa till bus, men hon har aldrig gett mig ett blåmärke ens trots att våra "lekar"går ganska hett till ibland.
På morgonen efter obligatorisk morgonkram ska det tas på täcke och då blir hon skitsur, hugger efter mig och svänger fram baken och sparkar mig på benet. Läs sätter fotsulan på låret på mig, då nyper jag henne i låret lite försiktigt och säger åt henne att passa sig. Då flinar hon åt mig. Hon är för go. Jag har aldrig höjt rösten åt henne men på travet var det hugg och slag som gällde har jag fått veta efteråt. Jag började rida henne barbacka i grimma och jag rider henne fortfarande i grimma, och att gå ut och gå med henne är som att ha en stor hund i släptåg. Naturligtvis har hon bara halsband och koppel när vi går ut och går till grannarnas stora förtvivlan.
Vi har försökt klura ut vem som bestämmer i stallet men det har vi lagt ner för vi tar inte varandra på allvar för fem öre. Hon "skjuter" mig fortfarande och flinar mig rätt upp i ansiktet. Skulle jag berätta alla tokiga infall vi får skulle det bli en roman. Ha kul med din häst och ta den inte på för stort allvar utan försök bryta försvarsattityden och låt den inom rimliga gränser busa tillbaks.