Stressad och disträ

Mamma var här i några dagar i förra veckan. Hon hjälpte till med lite av varje. Tyvärr upptäckte jag idag att hon hade städat bort en kasse med reklam, björknäver och troligen lite tändved också. Hon påstod att hon inte hade rört kassen men jag upptäckte snart att reklamen låg i returpapperskassen och där skulle den inte ligga. Jag lägger bara blankt papper där. Det matta pappret använder jag att tända spisen med och eftersom det inte kan hoppa in i returkassen av sig själv så måste det vara hon som flyttat dit det. Jag blev ganska så irriterad för det kostar mig en massa tid och besvär att leta efter saker. Tid är något som jag har extremt ont om.

Det påminner mig om ett annat tillfälle då jag för några år sedan hittade vitblommande tibast i skogen. Jag väntade tålmodigt på att fröna skulle mogna, sedan skördade jag fröna, tvättade bort fruktköttet och sådde dem. Året därpå hade de grott. Sedan en dag var bunken med småplantor borta och den återfanns aldrig. Dåvarande sambon hävdade bestämt att han inte hade rört den, men det tror jag inte en sekund på, för grejer kan inte få vingar och försvinna av sig själv. Han kan helt enkelt inte ha haft koll på vad han gjort.

Det är sådana här saker som får mig att tro att jag aldrig någonsin skulle kunna tänka mig att bo tillsammans med någon och det känns väldigt tveksamt att ens tillåta någon att hjälpa mig utan att jag detaljstyr precis allt, för jag blir så enormt besviken när folk gör fel, kastar mina saker och orsakar mig besvär.

En annan sak som jag noterade när mamma var här, var att jag blir distraherad (och disträ) så otroligt lätt. Håller jag på med något och någon kommer och säger något till mig, så tappar jag tråden och vet inte längre vad jag håller på med. Jag växlar över på något helt annat och det blir bara virrigt. Sedan ska jag försöka ta upp tråden jag tappade och när jag får göra det gång på gång, så växer irritationen. Jag känner att jag egentligen inte får något gjort.

Och så är det ju det här med att prioritera hela tiden. Vad är viktigast att göra just nu? Min att-göra-lista är hur lång som helst och när jag lyckats stryka en sak så skriver jag upp två nya saker. Vissa saker går ju att prioritera bort men andra saker måste ske på en gång. En sak som jag försökt att hinna med men som jag inte tror mig klara av den här sommaren, är att skaffa bin. Det är ju för sent snart och jag är ännu inte klar med min bikupa. Jag beställde ju en bidräkt också men storleken var fel. Företaget som sålde dräkten hade en mått-tabell och jag tog en storlek som stämde med mina mått och som också skulle ge mig lite utrymme att ha kläder under. Det visade sig att de mått som stod i mått-tabellen var själva plaggets mått, vilket innebar att jag inte ens lyckades få på mig dräkten. F-n också. Jag har inte tiiid med sådant strul.

Någon takläggare har jag dessvärre inte heller lyckats få tag i och även det stressar mig. Idag försökte jag ringa ett företag men när jag slutligen kom fram så visade det sig att telefonnumret jag fått inte stämde, så jag kom fel. I stället så googlade jag fram företaget och skickade ett mejl.

Sen behövde jag få nyckeln till friggeboden kopierad. Jag lyckades hitta 3 olika adresser för ortens enda företag som gör kopior av nycklar. Företaget i fråga hade också 3 telefonnummer så dessa satt jag och ringde på i morse. Jag fick inget svar men blev faktiskt uppringd så småningom.

I morgon ska jag också hinna med att åka till stallet och ta in hästarna för skoning. Sen lite ridning på det. Egentligen känns det som om jag borde sluta rida för jag har inte tid. Och på kvällen i morgon kommer fransyskan. Jag undrar lite hur det kommer att gå. Kommer jag få något gjort eller blir det bara en belastning?

Jag känner mig också lite ledsen över att jag inte kommer att hinna med att göra någon semester-resa alls i år. Förvisso var jag på Buke-träff i Svärdsjö i helgen, men jag hann inte med att se eller uppleva något längs vägen. Det var bara raka spåret dit och raka spåret hem efteråt. Och när jag kom hem var jag något så ända in i märgen trött att jag somnade redan vid halv nio så fort huvudet landade på kudden. Jag sov över 10 timmar. Sen pep mobilen och sa att jag skulle gå upp. Annars hade jag sovit längre.

Alltså, jag vill inte bara vara en human doing utan mer en human being. När ska jag få tid att sitta under ett träd och lukta på blommorna som tjuren Ferdinand?

Inte i morgon i alla fall. Dagen är bokad och jag har ännu inte löst problemet med bristen på upphängningsskrokar för kläder i friggeboden.