Strävhårig vorsteh

[mimmipigg]

Är det någon här som har/haft en sådan?
Vi har blivit erbjudna en hanvalp med mycket fina meriter både exteriört och jaktligt.
Men, jag har lite funderingar eftersom jag aldrig varit riktigt nära en sån jycke och alla säger att de är vassare än den korthåriga varianten och oftare blir vrånga i humöret.
Hur är de egentligen?
Är de stentuffa och måste man ta i ordentligt och lägga ner mycket tid för att få nån fason på dem.
Hur fungerar de som familjehundar, har de lätt för att bli vaktiga?
Vad jag kan förstå är de jaktligt "säkrare" än de korthåriga, stämmer det?
Tilläggas kan är att det handlar om en hanne (vilket jag inte skulle ha några fler av).

 

[Pangare]

Str Vorsteh är en jakthund som behöver fast hand. Om du kan lägga ner tid på riktig träning av hunden blir den i regel världens bästa hund. På samma sätt blir den helt odräglig om den inte blir fostrad med fast hand.

En del har anlag att vakta. Med en klar ledarskap blir det sällan något problem. Samma sak med hundilska, med ett klart ledarskap är det sällan något problem. Börjar de däremot att bli hundelaka så är de mycket tuffa.

Jag har bara haft jobbigt med en str. (dålig ment. p.g.a uppfödartabbe). De har däremot varit lugnare och mindre stressiga än mina kh. Korthåren är numer alltmer uppstressade eftersom man försöker få dem att jaga som pointer. Man avlar på snabba stressade hundar som går bra på jaktprov, men fungerar sämre som sällskap. Pipiga och stressade hundar.

Jag har nu en kh. (gnällig och stressig) och ångrar bittert att jag ej köpte en strh.

Kom dock ihåg att det är en allround jakthund. Den jagar allt från småfåglar till rådjur och älg. det gör att dressyren måste vara fast. Den kravlösa bruksdressyren räcker i redel inte, då drar den direkt om den får viltdoft i näsan.

Den har en mycket stor motor och då behövs det bromsar som är anpassade till den.

 

[Geezer]

Min far har en strävhårig vorsteh-tik. Det är en trevlig men extremt motionskrävande hund.

Hon är inte speciellt skarp eller vass i humöret men några av hennes kullsyskon är lite vassare.

Jag antar att du skall jaga alternativt hålla med drag med din tilltänkta vorsteh? Personligen skulle jag aldrig skaffa den rasen utan att hålla på med dessa aktiviteter.

 

[mimmipigg]

Det är givetvis främst som jakthund vi överväger den, men även för ski-jouring (drag) men jag vill ha en hund som går ha i en familj där det rör sig mycket ungar i varierande åldrar, därför är jag tveksam eftersom jag inte vill ha en jycke man inte känner sig säker med, en hund som är mycket vaktig och självsäker brukar sällan vara bra tillsammans med ungar, det blir så lätt kommunikationsmissar.

 

[mimmipigg]

Är det mer jakt i en strävhårig jämfört med en korthårig?
De korthåriga jag har träffat har i och för sig varit inriktade på drag men det har krävts ögonkontakt nästan med fågeln innan de lämnat spannet.

 

[Pangare]

Svårt att säga om det är mer jakt i strh. än i korthår. Det beror ju på vilka linjer man väljer. Jag har en känsla av att de jagar lite olika. Strh. verkar på ett sätt trögare i skogen, den går fram som en tanks. Kh. däremot verkar snabbare, lättare och är något mindre burdusa i skogen.
Kh. är ju populärare som draghund och jag har en känsla att jakten har offrats för att det prioriterats på drag och spring.
Släpper man en kh. och strh. tillsammans upptäcker man att strh. i regel gott hinner med, så det beror mycket på rörelsemönstret.
Strh. är dock mycket besvärligare med snö som fastnar i pälsen och i tassarna. De kräver mycket tassvård vintertid, där är det inget problem med kh.

Jag har haft strh. som huttrat ordentligt i kyla medan min nuvarande kh inte reagerar alls för kyla. Vad det beror på det kan jag inte förstå. Hade en pointer med i stort sett samma hårlag som min nuvarande kh. och den höll på frysa ihjäl när det blev minusgrader.

Vattenpassionen är också väldigt olika, en del ska ner i vilket isvatten som helst, medan en strh. som jag hade inte kunde simma. Vi fick lära den simma och när den lärt sig det så kunde den apportera i vatten i stort sett bara på sitt viltbegär. Den gick inte ner i vatten om det inte gällde apport och den simmade väldigt dåligt (plaskande).

Tänker du jaga med hunden? I så fall rekommenderar jag att du försöker få tag i Bengt Rödsedts bok Fågelhundsträning -På naturens villkor. (E-post Fageljagarens@swipnet.se)
Den boken kommer med mycket tips på fostran-träning av valpen för att förhindra stress vid viltkontakt mm. Träning som skall göras INNAN den fått prova något överhuvudtaget.
Mycket läsvärd bok.

Är det valpen i V-mina du funderar på?

 

[Tippan]

TACK! Äntligen någon som tycker som jag - att boken är suverän. Jag har blivit dumförklarad när jag anammade tekniken med att trubba av valpen först på kastade apporter. De som dumförklarade mig sa att hundarna bara skulle stressa MER av det *suck suck*

Helt suverän bok som ska läsas INNAN valpen kommer hem Tänk så mycket hundar som sluppit bli feltränade...

Med det i bakhuvudet och sen lägga upp träningen och lydnaden som i Retrievern som apportör så ger man valpen en god chans i starten. Sen kan man ju alltid vara klantig själv Men än har min 1½ åring inte gått ur handen. Det gjorde första hunden... Ja redan som valp i princip...