Strålbenshälta

Oknytt

Trådstartare
Jag är så, så, så himla ledsen och uppgiven efter dagens besök hos veterinär och måste mest få skriva av mig och få lite råd hur jag ska gå vidare.

Min underbara lilla fyraåriga kallblodstravarpojke med hela livet framför sig fick för några timmar sen diagnosen dubbelsidig strålbenshälta (började med att vi var in för knäledsinflammation för några veckor sen, men sannolikt var det nog en kompensatorisk skada till följd av avlastning i från frambenen).

Tårarna bara rinner och rinner och även om veterinären vill att vi provar med sjukbeslag, injektioner och ev bisfosfanater vid senare tillfälle innan det ens är på tal att döma ut honom känns det bara så himla becksvart och hopplöst alltihopa 😓 En fyraårig extravare och hobbyhäst med en kronisk och progressiv sjukdom...vad kommer han få för liv?

Är det någon som har erfarenhet av diagnosen och har eller har haft en häst som fungerat som ridhäst ändå, eller är det bara att bita i det sura äpplet och ringa "det där" samtalet å sin fina väns vägnar? 😔
 
Beklagar! :(

Min häst diagnostiserades med strålbenshälta i ett framben efter ett par månaders behandling mot vad som troddes var ledinflammationer. Men min hade även inflammation i stårbensbursan och skador på sidoligament i hoven.

Har inte direkt en solskenshistoria, men efter första behandling mot strålbenshältan tog den 7 månader innan hon blev OK:ad som ohalt på rakt spår på hårt underlag och på böjt spår på mjukt underlag, dock halt på böjt spår på hårt underlag. Jag fick OK att skritta uppsuttet, men har inte vågat göra det, då jag inte känt att det varit värt att riskera att hon blir sämre igen. Detta då jag bestämt att jag inte utsätter henne för mer tid i fålla och behandlingar, det tog för mycket på hennes psyke. Hon är alltså numera en hagprydnad som aktiveras från marken.

Det jag vill skicka med är min veterinär var emot kortisoninjektioner i bursan (om det är aktuellt för dig), utan där blev hon istället sprutad med sina egna blodplättar. Enligt honom var det första mer maskering av problemet, och det sistnämnda för läkning.

Sen så fick min häst specialskoning, och även om det till slut kan ha medverkat att göra henne ohalt, ångrar jag detta i efterhand. Men det är för att min hästs dåliga hovstatus med understuckna trakter och långa tår till stor del troligen orsakade hennes problem. Och detta förvärrades tyvärr med skor på, så nu har jag henne barfota igen och rehabar hovarna till sund form.

Har förhoppningen att kunna sätta igång henne som skogsmulle när hovarna väl är sunda, men det är flera månader bort, så kan inte säga om det faller väl ut.

Sen är jag med i FB-gruppen "Barefoot rehab for navicular" där många lyckas komma tillbaka till ridhäst.
 
Beklagar! :(

Min häst diagnostiserades med strålbenshälta i ett framben efter ett par månaders behandling mot vad som troddes var ledinflammationer. Men min hade även inflammation i stårbensbursan och skador på sidoligament i hoven.

Har inte direkt en solskenshistoria, men efter första behandling mot strålbenshältan tog den 7 månader innan hon blev OK:ad som ohalt på rakt spår på hårt underlag och på böjt spår på mjukt underlag, dock halt på böjt spår på hårt underlag. Jag fick OK att skritta uppsuttet, men har inte vågat göra det, då jag inte känt att det varit värt att riskera att hon blir sämre igen. Detta då jag bestämt att jag inte utsätter henne för mer tid i fålla och behandlingar, det tog för mycket på hennes psyke. Hon är alltså numera en hagprydnad som aktiveras från marken.

Det jag vill skicka med är min veterinär var emot kortisoninjektioner i bursan (om det är aktuellt för dig), utan där blev hon istället sprutad med sina egna blodplättar. Enligt honom var det första mer maskering av problemet, och det sistnämnda för läkning.

Sen så fick min häst specialskoning, och även om det till slut kan ha medverkat att göra henne ohalt, ångrar jag detta i efterhand. Men det är för att min hästs dåliga hovstatus med understuckna trakter och långa tår till stor del troligen orsakade hennes problem. Och detta förvärrades tyvärr med skor på, så nu har jag henne barfota igen och rehabar hovarna till sund form.

Har förhoppningen att kunna sätta igång henne som skogsmulle när hovarna väl är sunda, men det är flera månader bort, så kan inte säga om det faller väl ut.

Sen är jag med i FB-gruppen "Barefoot rehab for navicular" där många lyckas komma tillbaka till ridhäst.

Tack för tips! Ska joina gruppen!

Min vets förslag på behandling var:
1. Klinikskoning med specialbeslag
2. Om skoningen ej hjälpt; spruta bursan
3. Bisfosfonat (Osphos)

Min har nog aldrig någonsin haft långa tår och låga trakter utan snarare tvärtom vilket även två veterinären anmärkt på. Deras teori till orsaken av sjukdomen är att han travtränats för hårt i ung ålder 😔
 
Tack för tips! Ska joina gruppen!

Min vets förslag på behandling var:
1. Klinikskoning med specialbeslag
2. Om skoningen ej hjälpt; spruta bursan
3. Bisfosfonat (Osphos)

Min har nog aldrig någonsin haft långa tår och låga trakter utan snarare tvärtom vilket även två veterinären anmärkt på. Deras teori till orsaken av sjukdomen är att han travtränats för hårt i ung ålder 😔
Då låter det inte så likt min hästs problematik, så hoppas det kommer in någon som har haft mer som din situation! :(

Min fick också Osphos, men hon fick så mycket behandlingar att det är svårt att veta vad som hjälpte eller inte. Hon fick även stötvågsbehandlingar varannan vecka i två månader om jag minns rätt.

I FB-gruppen är de starkt emot Osphos, men jag har inte satt mig in i det själv då jag gick med i gruppen långt efter avslutad behandling. Så vet inte om motståndet bygger på en bra anledning eller inte.
 
Då låter det inte så likt min hästs problematik, så hoppas det kommer in någon som har haft mer som din situation! :(

Min fick också Osphos, men hon fick så mycket behandlingar att det är svårt att veta vad som hjälpte eller inte. Hon fick även stötvågsbehandlingar varannan vecka i två månader om jag minns rätt.

I FB-gruppen är de starkt emot Osphos, men jag har inte satt mig in i det själv då jag gick med i gruppen långt efter avslutad behandling. Så vet inte om motståndet bygger på en bra anledning eller inte.

Osphos är ju bisfosfanater vilket är samma som man ger till gamla tanter med osteoporos, dvs benskörhet. Det hindrar benremodellering och stoppar till viss del progress av bennedbrytningen. Anledningen till att man är försiktigt med att ge det till yngre hästar är att de ju inte är färdigväxta och det kan påverka resten av kroppen (utöver en massa andra biverkningar så klart!)
 
Eftersom hästen är så ung så skulle jag säga att den ändå har god prognos. Det finns väldigt mycket du kan göra för att hjälpa läkningen. Beroende på hur skelett och mjukdelar ser ut samt hur hästen rör sig. Gruppen som rekommenderades ovan är väldigt bra. Finns också poddar, bland annat The Humble Hoof podcast med Alicia Harlow har väldigt mycket om strålbenshältor.

Jag köpte en pga strålbenshälta utdömd 17-åring för ett antal år sedan, ångrar det inte en sekund. Med rätt foder, rörelse och hovvård så är inget omöjligt :)
 
Jag är så, så, så himla ledsen och uppgiven efter dagens besök hos veterinär och måste mest få skriva av mig och få lite råd hur jag ska gå vidare.

Min underbara lilla fyraåriga kallblodstravarpojke med hela livet framför sig fick för några timmar sen diagnosen dubbelsidig strålbenshälta (började med att vi var in för knäledsinflammation för några veckor sen, men sannolikt var det nog en kompensatorisk skada till följd av avlastning i från frambenen).

Tårarna bara rinner och rinner och även om veterinären vill att vi provar med sjukbeslag, injektioner och ev bisfosfanater vid senare tillfälle innan det ens är på tal att döma ut honom känns det bara så himla becksvart och hopplöst alltihopa 😓 En fyraårig extravare och hobbyhäst med en kronisk och progressiv sjukdom...vad kommer han få för liv?

Är det någon som har erfarenhet av diagnosen och har eller har haft en häst som fungerat som ridhäst ändå, eller är det bara att bita i det sura äpplet och ringa "det där" samtalet å sin fina väns vägnar? 😔
Jag har sett flera som svarat bra på skoning och Tildren. Skulle inte köra 1-2-3 utan gå "all in", eller snarare skoning och Tildren.
 
Lyssna på veterinären, säger jag. Inte på en massa "tyckare" i Facebookgrupper. Lycka till med hästen! :heart
 
Svenska veterinärer är ibland inte så mycket att lyssna på tyvärr. Hur gör man då tycker du?

Mvh har fått mer hjälp utomlands trots idoga försök här hemma.

Varför inte? Jag litar mer på en person med en minst fem-årig medicinsk utbildning än nån mupp med en helgkurs i barfotaverkning.

Måste bara tillägga för jag blir så ***** irriterad. Samtliga ggr jag har varit in med hästar av diverse olika anledningar har jag haft otroligt givande diskussioner yrkespersoner inom medicin sinsemellan. Jag hyser den största respekten för dagens veterinärer, mitt jobb som läkare än busenkelt jmf med deras- de diagnosticerar och behandlar patienter som inte kan peka och säga vad som gör ont och ändå lyckas de hålla extremt hög medicinsk kompetens. Blir så beklämd när folk väljer att lita på outbildade skojare istället för folk som faktiskt vet vad de pratar om.
 
Senast ändrad:
Varför inte? Jag litar mer på en person med en minst fem-årig medicinsk utbildning än nån mupp med en helgkurs i barfotaverkning.

Måste bara tillägga för jag blir så ***** irriterad. Samtliga ggr jag har varit in med hästar av diverse olika anledningar har jag haft otroligt givande diskussioner yrkespersoner inom medicin sinsemellan. Jag hyser den största respekten för dagens veterinärer, mitt jobb som läkare än busenkelt jmf med deras- de diagnosticerar och behandlar patienter som inte kan peka och säga vad som gör ont och ändå lyckas de hålla extremt hög medicinsk kompetens. Blir så beklämd när folk väljer att lita på outbildade skojare istället för folk som faktiskt vet vad de pratar om.

Svenska veterinärer lär sig väldigt lite om hovar, det är hovslagarnas "territorium". Och vice versa.

En uppdelning som inte gynnar hästar med komplicerade sjukdomar, "nya" sjukdomar, och helhetsproblem.

Men det börjar bli bättre :). Och vi har några bra hov-veterinärer i landet, hör av dig och kolla om dom är tillgängliga för distansrådgivning.

(Och tredagarskursmuppar kan vi väl lämna utanför diskussionen? Utländska veterinärer och hovexperter med många decennier av yrkesverksamhet på heltid är en helt annan sak)
 
Varför inte? Jag litar mer på en person med en minst fem-årig medicinsk utbildning än nån mupp med en helgkurs i barfotaverkning.

Måste bara tillägga för jag blir så ***** irriterad. Samtliga ggr jag har varit in med hästar av diverse olika anledningar har jag haft otroligt givande diskussioner yrkespersoner inom medicin sinsemellan. Jag hyser den största respekten för dagens veterinärer, mitt jobb som läkare än busenkelt jmf med deras- de diagnosticerar och behandlar patienter som inte kan peka och säga vad som gör ont och ändå lyckas de hålla extremt hög medicinsk kompetens. Blir så beklämd när folk väljer att lita på outbildade skojare istället för folk som faktiskt vet vad de pratar om.

Jag vet inte riktigt vad du läste in i mitt inlägg där? Det var en uppriktig fråga i mitt inlägg?

Min hjälp utomlands är främst av en norsk veterinär specialiserad på hovar sedan 20 år tillbaka. Och innan dess att själv (genom att lära mig mera) åtminstone lyckas leta mig fram till en svensk veterinär som inte bara svarade "han är ju sådär, du får tycka om honom som honom är" när jag frågade om min hästs krossade trakter där hovarna ruttnande bort så fort han var skodd.

Jag har inte ens hittat en svensk veterinär som specifikt tar hovröntgenbilder för att utvärdera men det finns kanske. Av min norska veterinär har jag fått timmar av genomgång av MRI svar och hovspecifika röntgenbilder.
 
Svenska veterinärer lär sig väldigt lite om hovar, det är hovslagarnas "territorium". Och vice versa.

En uppdelning som inte gynnar hästar med komplicerade sjukdomar, "nya" sjukdomar, och helhetsproblem.

Men det börjar bli bättre :).

(Och tredagarskursmuppar kan vi väl lämna utanför diskussionen? Utländska veterinärer och hovexperter är en helt annan sak)

De veterinärer jag anlitar samarbetar med hovslagare, sk klinik-hovslagare som är enligt Jordbruksverket godkända att tex använda sjukbeslag. När vi fick diagnosen var det det första som veterinären sa- vi ska visa dessa bilder för vår hovslagare.
 
Jag vet inte riktigt vad du läste in i mitt inlägg där? Det var en uppriktig fråga i mitt inlägg?

Min hjälp utomlands är främst av en norsk veterinär specialiserad på hovar sedan 20 år tillbaka. Och innan dess att själv (genom att lära mig mera) åtminstone lyckas leta mig fram till en svensk veterinär som inte bara svarade "han är ju sådär, du får tycka om honom som honom är" när jag frågade om min hästs krossade trakter där hovarna ruttnande bort så fort han var skodd.

Jag har inte ens hittat en svensk veterinär som specifikt tar hovröntgenbilder för att utvärdera men det finns kanske. Av min norska veterinär har jag fått timmar av genomgång av MRI svar och hovspecifika röntgenbilder.

Vad menar du med specifika hovröntgenbilder? När vi var in och hästen böjdes, sprangs med och longerades samt bedövades gick vi efteråt direkt vidare med hovröntgenbilder i tre projektioner.
 
De veterinärer jag anlitar samarbetar med hovslagare, sk klinik-hovslagare som är enligt Jordbruksverket godkända att tex använda sjukbeslag. När vi fick diagnosen var det det första som veterinären sa- vi ska visa dessa bilder för vår hovslagare.
Ja det är väl minimum man kan förvänta sig, men det illustrerar också min poäng med hur det är uppdelat.
 
Ja det är väl minimum man kan förvänta sig, men det illustrerar också min poäng med hur det är uppdelat.
Ja men såklart det är? En veterinär kan väl knappast förvänta sig göra en hovslagares jobb lika lite som en hovslagare kan göra en veterinärs? Eller vad menar du?

Jag gör knappast en undersköterskas eller en sköterskans arbete, eller hur? Klart som fan att det är uppdelat! Vi har helt olika utbildningar.
 
De veterinärer jag anlitar samarbetar med hovslagare, sk klinik-hovslagare som är enligt Jordbruksverket godkända att tex använda sjukbeslag. När vi fick diagnosen var det det första som veterinären sa- vi ska visa dessa bilder för vår hovslagare.

Mitt första inlägg grundar sig i att jag inte fått gehör för min magkänsla att min häst inte varit nöjd med sina framhovar i typ 10 år och hos ett antal olika kliniker och hovslagare. Inte heller klinikskoning. Lyckligtvis har jag genom att leta vidare för att lära mig själv mer och bland klinikerna hittat en klinik som var okej med att ta honom barfota efter att han inte heller var nöjd med den klinikskoningen och åtminstone på nästa återbesök var han bättre än förväntat.

Jag menade inget illa med mitt första inlägg. Jag har bara SÅ många år av att verkligen försöka göra rätt sett min häst lida och nu har han skador som inte kan läka. Som garanterat gjort ont i alla dessa år. Bara för att jag inte hittat rätt hjälp fastän jag verkligen försökt.
 
Ja men såklart det är? En veterinär kan völ knappast förvänta sig göra en hovslagares jobb lika lite som en hovslagare kan göra en veterinärs? Eller vad menar du?
Jag menar att veterinären bör kunna utvärdera hoven medicinskt precis som läkaren kan bedöma foten och fotnaglarna. Fast läkaren varken klipper tånaglar eller tillverkar gympadojor.

Men i Sverige har vi en uppdelning där allt hovrelaterat direkt skickas till hovslagaren - som inte har samma medicinska utbildning, utan en mer inriktad på rörelsemekanik och smide.
 
Mitt första inlägg grundar sig i att jag inte fått gehör för min magkänsla att min häst inte varit nöjd med sina framhovar i typ 10 år och hos ett antal olika kliniker och hovslagare. Inte heller klinikskoning. Lyckligtvis har jag genom att leta vidare för att lära mig själv mer och bland klinikerna hittat en klinik som var okej med att ta honom barfota efter att han inte heller var nöjd med den klinikskoningen och åtminstone på nästa återbesök var han bättre än förväntat.

Jag menade inget illa med mitt första inlägg. Jag har bara SÅ många år av att verkligen försöka göra rätt sett min häst lida och nu har han skador som inte kan läka. Som garanterat gjort ont i alla dessa år. Bara för att jag inte hittat rätt hjälp fastän jag verkligen försökt.

Jag förstår absolut vad du menar, inget illa taget ❤️ Vi vill alla (hoppas jag) det bästa för våra hästar och det suger när vi ser att de har ont.
 
Svenska veterinärer är ibland inte så mycket att lyssna på tyvärr. Hur gör man då tycker du?

Mvh har fått mer hjälp utomlands trots idoga försök här hemma.
Då har vi olika erfarenheter. Jag står fast vid att jag litar miljoner gånger mer på mina veterinärer än på folk i Facebookgrupper. Självklart finns det säkert en del kunniga där med, men hur ska man med säkerhet vilka som verkligen har belägg för det de skriver och vilka som är helt ute och cyklar? Finns alldeles för mycket galenskaper där ute för min smak.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp