S

seejii

Fler funderingar...
Varför pratas det om att man ska ha ett stöd i handen? Korta tygeln, sträckt och känna att hästen stödjer på bettet?
Vad är syftet med det? Om man inte behöver det, varför ska man eftersträva det?

Min väninna har en fantastisk häst, man behöver egentligen inga tyglar alls, han bär sig, han trampar under sig och han är extremt känslig hingst. Ny tränare idag sa åt henne att stången var förkastlig, och att tygellängden skulle kortas typ en halvmeter... Men han är så känslig i munnen och den spanska stången helt stilla i hans mun, och tar man i munnen på honom så blir han rädd och tränaren menade på att det var ohyfs.

Det var ingen tränare som var förtjust i AR. Utan en RIKIII utbildad person. Min väninna blev helt förkrossad och superförvirrad.

Det är svårt för henne att argumentera emot såna här uttalanden, kan ni hjälpa mig att hjälpa henne att på ett enkelt sätt förlöara för "idioter" att slita o dra i munnen är inte optimal ridning...

Kom med feedback, berätta om era erfarenheter om folk som påtalar vilka usla och okunniga ryttare ni är för ni sysslar med annan ridning än den tyska.


/cj
 
Sv: Stöd?

Pratar du om detta ur AR synpunkt eller den traditionella dressyren?

Jag kan bara ge dig ur AR synpunkt.
Inom AR vill man inte ha ett stöd i handen. Man vill dock ha en kontakt med hästens mun, så lätt och fin som möjligt.

Denna för att kunna känna när något är fel (hästen blir hård, går emot m.m.) och för att kunna hjälpa till att be om längning av överlinjen, ställning m.m.

Det finns de som rider utan kontakt alls också. Oftast då med hästarna bakom hand (med vilje) dock inte vad jag vet inom AR.

Det jag tycker är den stora fördelen med att ha en lätt kontakt med sin häst är just att man känna när något är fel. Det r bara symptomen, men man får i alla fall veta att något inte stämmer.

Att ge hästen stöd i handen är för mig att bära den, få den att bli låst och inte kunna känna när något är fel.


Jag håller med din vän om att det där inte är rätt och jag tycker det är bra att hon känner att det "förkrossande".
Hitta en annan tränare som är inne på samma linje.
Är hästen så känslig att man inte kan ta i honom; byt bett eller använd bettlöst för den kontakten är ovärderlig.
Är det dock så att han bär sig bra oavsett (är byggd sån och har det tänket) med går att ha kontakt och kommunikation med via bettet så är ju det helt super.


Hoppas att det där hjälpte något i alla fall.
 
Sv: Stöd?

Det hjälpte mkt, för jag och väninnan är ju inne på helt samma linje som du förklarar. Vi ska sätta på honom en kapson för att det behövs ju i hans utbildningsyfte att kunna böja o ställa vilket är svårt i en blank stång. Han är en otrolig häst, jag har själv ridit honom, och man verkligen har hästen mellan sina ben och i rumpan, o man behöver inte ta tag i honom alls. Hans bärighet är fantastisk och börja slita o dra i honom kommer förstöra honom.

Men det känns skönt att veta att vi inte är ute o cyklar, utan snarare ute o rider, hehe ;)

Tack spider för inputten!
 
Sv: Stöd?

Sätta på en kapson låter som en bra idé.

Hoppas att ni hittar någon vettig tränare!!

Bättre att träna utan än med en som är dålig. ;)
 
Sv: Stöd?

Jättesvårt att svara utan att se vad som egentligen hände.

Vet bara av egen erfarenhet - att tränare går på sin egen erfarenhet. Utifrån "vanlig ridning" ges instruktion om att korta tygeln automatiskt, och ofta utan känsla för hur hästen bär sig i stunden.

Jag tycker att man först värmer, sen smidiggör. Därefter lite övningar där man plockar upp den tygel man får av hästen. Men då är det ok eftersom hästen bär sig själv. Då ska också kontakten fungera så att hästen hela tiden söker sig mot bettet och tuggar lugnt med stängd mun (med lös nosgrimma :smirk: ) och välvd och buren hals och får lite "vitt läppstift" - precis så som det står i TR....

Om man skyndar på processen och börjar korta tygeln innan hästen är loss och aktiv - så blir den inte loss och aktiv.

Men stången kan komplicera det hela...
 
Sv: Stöd?

seejii skrev:
Fler funderingar...
Varför pratas det om att man ska ha ett stöd i handen? Korta tygeln, sträckt och känna att hästen stödjer på bettet?
Vad är syftet med det? Om man inte behöver det, varför ska man eftersträva det?
/cj

Nu tror jag inte att detta är ett svar som du vill ha men....

Oavsett vilken ridstil man har -så är alla övernes om att Dressyr rent teoretisk - innebär att man vill att hästen skall flytta vikten bakåt.:)

Tänk dig en vanlig gungbäda med sin vipppunkt på mitten - den är väldigt lätt att få att tippa åt det håll som vi vill.

Hästens vipppunkt ligger emellertid väldigt förkjuten bakåt, förmodligen någonstans i bäckenet.
Det behövs alltså väligt mycket mer kraft för att vippa hästens vikt bakåt.:cool:

Om det bara handlade om tyngd/ kraft så skulle man då kunna sitta på hästens kors och samla hästen - men så lätt är det ju inte. :crazy: Samling är mycket svårt att åstadkomma.

Svårigheten är först och främst - att få hsätens ryggrad att fungera som en enhet - till skillnad mot en gungbräda är den ledad på 31 ställen

Samling beskrivs ofta som att hästen genom att öka vinklingen i bakbenets leder flyttar vikten bakåt. Ja detta räcker förutsatt att hästen står relativt still, -man sänker fjädringen bak - så är det kart, - duh!

Hästen skall ju röra sig också - den skall under visa moment balansera upp hela sin framdel bakifrån.
Och då gäller det att alla dessa 31 lederna funkar som en enhet annars kan hästen inte lyfta sin framdel - vilket den måste göra; halva framdelen växlevis i trav. Hela framdelen i vissa sekvenser i galopp:idea:

Ytterligare ett problem som ställer till det, är att hästen måste motverka den kraft som vill tynga ned och böja ryggraden med sina 31 leder åt fel håll. Denna kraft är ryttarens vikt.........

Det är här hästens utbidlning börjar;
Att lära hsäten att motverka /kompensera ryttarens tynd.

Jobbet är alltså få hästen att runda ryggen mot ryttaren::)
Och detta måste göras på ett sådant sätt att hästen fortfarande kan röra sig obehindrat
(för att inte hästen skall bli skadad)

För att hästen skall behålla rölighet i alla leder så måste man skapa en jämn båge från öra till svansrot . Och det är här bettet kommer in:idea:
Genom att markera en begränsning framåt så bildas en punkt som begränsar bågens ände och den kan börja spännas uppåt.( bakåt begränsas naturligt av hsätens rörelser)

Bågen skall inte spännas av tygeln - utan av hästens muskler hästen skall förändra sin hållning inne i ramen! Som skapas farmåt av tygeln.
Handen/ bettet indijkerar bara VAR huvudet skall vara - men ryttaren måset skapa den formen genom annan hjälpgivning.
Det finns olika system "The pinch" är ett .Skänkeln är ett annat.
En vanlig övning är övergångar och halvhalter - för att muskulaturen i bäckenet skall börja vinscha och lyfta framdelen:banana:

När bågen spänns kommer halsen att rätas ut "hakan" kommer att sträckas framåt - inte sticka ut hakan - utan framåt.
Biomekaniken kan lätt ses hos fåglar och hästar när det skrittar huvudet går framåt och i nästa sekvenes bakåt (exakt varför får jag inte plats att skriva här)

Det finsn två avarter på det här.

Dels den där ryttaren överspäner bågen framifrån med tygeln (för kort tygel - i förhållande till bäckenets vinschande = rida ständigt bakom lod) detta blockerar länden och bara halva bågen spänns.:o - Ryggraden kan då inte fungera som en enhet, vikten kan altså inte flyttas bakåt.

Den andra avarten är när man bara försöker spänna bågen bakifrån - ingen punkt ges farmåt.
Antingen för att tygeln är för lång, eller....
-för att bettet är för skarpt
Det går inte att spänna denna båge på stång. :cool:
Hästen törs inte sträcka fram hakan - utan fixerar istället halsen:cool:

Samling och lyftande av framdelen sker växelvis under rörelse på häger vänster sida i hästen - även i galoppen.
All samsidig spänning blocker denna denna växelvisa rörelse.och däremd blockeras ryggen.

En häst som går med halsen fixerad håller halsen tillbaka från bettet.
När hästen höjer halsen så sjunker ryggen under ryttaren - bågen spänns därför åt fel håll. Ryggraden är inte en enhet längre. Alla försök att lyfta framdelen kommer istället bara få hsäten att runda sig änne mer under rytatrens rumpa och frmbenen blir högre och högre...

Eftersom ryggen är AV - inte fungear som en enhet - så kan hästen altså inte flytta vikten bakåt - även den kommer liksom den tidigare alltid att förbli en Legmover*

Spänningar i halsen skapar spänningar i ryggen - hästen kan alltså inte bli en backmover* - och följdaktiligen inte självbärig :(

* Se bilder på Walter Zettls hemsida - visserligen Dressyrhästar men det är samma mekanik
 
Senast ändrad:
Sv: Stöd?

För mig är stöd i handen ett uttryck för kontakt. Ingen vill väl att hästen ska hänga i handen!? Däremot vill jag ha kontakt med hästen mun via handen. Det tror jag de flesta menar när de pratar om "stöd" i den här situationen.
 
Sv: Stöd?

Fast det beror väl på vem man frågar.

Frågar jag i kretsarna kring mig hade de kanske tolkat stöd (om det benämnts på ett positivt sätt) så som du tolkar det nu.

Hade jag dock frågat vissa (vissa!) tävlingsyttare så finns det de som svara att de vill ha stöd som i att de bär hästen runt.
Det döljer ju vissa symptom för domarna om inte annat.
 
Sv: Stöd?

Jag tycker att mycket av kommunikationen sker genom yttertygeln. Jag gillar inte att ha ett konstant stöd på ytter i bemärkelsen att hästen vill ligga i handen på mig, men använder mig mycket av yttertygeln när jag ska samla eller böja.

Det jag har märkt på min häst är att om jag gör små förhållningar och sedan släpper efter, så får jag en lättare häst samt att han faktiskt är mer lydig också. Dvs han reagerar bättre än om jag har konstant "häng" stöd, eller en hårdare kontakt. Han gillar att jag instruerar honom med yttertygeln men samtidigt får han inte ta tag i den så att han blir hård. Det samma gäller, eller i synnerhet om jag rider på kandarstången. Min häst är också mycket känslig för stången och det krävs så lite för att han ska reagera, därför funkar det bättre med ge och ta kontakt där. Dock låter jag aldrig tyglarna vara slaka (Jo kandartygeln kan jag låta vara slak) mellan kontakttillfällena utan jag försöker att ha en mycket mjuk kontakt som är lika på båda sidorna så länge jag inte ber hästen om något.

Jag vet inte om du fick något ut av detta men jag försökte iallafall
:o
 
Sv: Stöd?

Visst finns det de som bär runt sina hästar, men det är väl ingen som vill göra det egentligen? (Hoppas jag.)
Det är ju synd att ordet stöd använts så mycket. Om man läser tex ridhandboken så står det att tygeln ska ha "en mjuk, lätt och jämn förbindelse med ryttarens hand" Det är ju en mycket bättre beskrivning.
 
Sv: Stöd?

Fast det vet jag inte om jag håller med om.

Om man bär runt sin häst så får man liksom ett femte ben som döljer många fel det blir i t.ex. gångarter m.m.

Helt enkelt om man bär runt hästen kan den ligga på ryttarens balans istället för sin egen och med det se ut som att den tar långa kliv.

Och mycket annat. Det är givetvis bara ett sätt att dölja symtomen på att det är helt fel, men det är i mina ögon alldeles för vanligt att en ryttare vill det.
Nu pratar jag väl kanske inte just de mer klassiska idealen utan mer åt de ideal som kom under 70-talet.
 
Sv: Stöd?

Man tycker ju att det borde märkas om ryttaren bär upp hästen. Man ser ibland ryttare som liksom lutar sig bakåt i motvikt till hästens huvud, ingen vacker syn. Bilder på detta har jag sett i flera böcker. Mungiporna på dessa hästar ser ut att vara dragna ända upp till ganaschen. (lite överdrivet men ändå)

Kan man dölja något om det ser ut så som jag beskriver menar ni?
 
Sv: Stöd?

Nja så som jag tänker på det jag skrev så görs det ju på ett bra mycket "bättre" sätt. Om man nu kan säga så.

Det finns ju en klåpares sätt att göra saker på och en mästares sätt. Oavsett om det är en bra eller dålig sak som utförs.

De som har en sits som krattor och man ser hur hästen hänger på är klåpare. De som sitter "perfekt", men ändå bär hästen utan att det syns allt för mycket är mästare på det.
 
Sv: Stöd?

Det sistnämnda kan nog lätt märkas om man får lov att provrida hästen i fråga! Egentligen borde det vara så att man skulle få rida sina tränares hästar för att mäta hur bra de är. Tycker ni inte att det borde vara ett bra sätt att veta deras förmåga!:idea:
 
Sv: Stöd?

Ja helt klart att man märker det!
Jag menade mer om man står och tittar på t.ex. tävlingar eller liknande så kan man se ett par (både inom dressyr, hoppning och fälttävlan) som rider så helt medvetet.

Jag har ridit några av hästarna de tränare jag haft har. Det har varit mycket lärorik att få känna på dem och veta hur väl ridna de varit.

Den enda vara häst jag inte ridit är faktiskt hon jag tränat längst för, men det har sina förklaringar också.
 
Sv: Stöd?

Alkemisten skrev:
Det sistnämnda kan nog lätt märkas om man får lov att provrida hästen i fråga! Egentligen borde det vara så att man skulle få rida sina tränares hästar för att mäta hur bra de är. Tycker ni inte att det borde vara ett bra sätt att veta deras förmåga!:idea:

Ja det tycker jag var en utmärkt idé. Jag har själv gjort det och oj, det var alldeles underbart!!:love: :love:
Magdalena
 
Sv: Stöd?

En bra sak med att rida sin tränares hästar är också hur väldigt bra hästarna utbildar en! Blir något fel kan man inte skylla på hästen utan det är ens eget fel! Det tycker jag är både tryggt och lärorikt!:idea:
 
Sv: Stöd?

Det har aldrig varit tillfälle för mig att rida en tränares egen häst. Men jag har klart märkt skillnad på hästen efter att olika tränare ridit min häst! Några av dessa personer har jag sagt hejdå till ganska snabbt!

Vissa tränare vägrar också att rida andras hästar - då undrar man också varför:confused:
 
Sv: Stöd?

Fast just det med att de vägrar rida andras hästar kan jag förstå.
Man lär sig mycket av det, men det är också en stor risk att ta.

Sedan typ som de som har riktigt välutbildade hästar som de sitter på normalt och helt sjunker ned i ryggen på...då vill man inte sitta upp på en häst som går stötigt för det går rätt upp i ryggraden. De är fruktansvärt obehagligt. Jag har bara upplevt det en gång. Bara den enda gången jag vågade släppa mig helt ned i hästen, somo inte var klar för det. =/

Eller ja hur man nu ska se på det.


Så jag förstår att de inte vill rida sina elevers hästar. Eller de flesta elevers hästar.
Även om jag tycker att ett par hästar här och var kunde de gott ha ridit för att lära sig av dem.
 
Sv: Stöd?

Varför vill jag inte höra detta svar?
Tycker det var ett bra svar!

/cj
 

Liknande trådar

  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Kvällens laguppställning blev samma som förra veckan: Dunja (fina mörkbruna fröken långöra) och Sahara (det frissiga kraftiga fuxstoet)...
Svar
0
· Visningar
410
Senast: cassiopeja
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp