När jag står brevid henne och ger tecken (röst eller lätt tag i tyglarna) står hon still, det är inga problem. Men det just när man ska ta sig upp i sadeln som hon börjar krångla. Jag har provat med att bara låta tyglarna hänga och inte ta i dem, hon är lite känslig när det gäller munnen. Hon är väldigt het när man rider så jag får hela tiden försöka rida henne i "låg" form. Om jag drar i munnen för att hon pinnar på för mkt tjaffsar hon bara, blir mer het och uppstressad, höjer huvudet och sänker ryggen. Man får hela tiden ge och ta när man rider henne.
Jag trodde att det kunde ha något med munnen eller tänderna att göra, att hon kanske hade ont och försökte undgå smärtan på nåt vis genom att dra,slita och strena emot. Men jag har låtit en veterinär gå igenom hela munnen och även tand för tand ett flertal gånger men hon har inte hittat något fel.
Hon är som natt och dag. I stallet är hon hur mysig som helst. Står där och tittar med sina små ögon, gäspar och njuter för fulla drag när man pysslar om henne.
Men när munderingen kommer på och det är dax för ridning kommer monstret fram i henne

Hon blir 14 år nu iår, och stod endel för ett halvår sedan då tidsbristen var som störst =/ Skulle då ta ut henne på foder, för hon måste aktiveras mkt. Men ådrog sig då en senskada på V.b och fick stå ett x-antal månader. nu har hon vart igång sen oktober med mkt skritt och sakta uppbyggande träning. Eftersom jag bara ridit korta och mkt lätta pass så tvivlar jag på att ryggen kan ha tagit stryk?
Men som du sa, så kanske det inte visar sig med ens egen kontrol, kanske ska tillkalla en kompitent person att kolla upp ryggen iaf=/?
Annars kanske det bara är för att hon är ovan, och har stått i 1 år nu?För jag kan inte erindra mig om att dethär prblemet vid uppsittning har vart förut då jag red nästan varje dag hela veckan =/