Slyntrollet
Trådstartare
jag och sambon "är" de flestas fördom
vi är piercade,klär oss som svärföräldrarnas värsta mardröm OCH till råga på allt har vi en 7 månaders yrväder till "Pitbull".
Han är odräglig, vill hälsa på allt och alla och ibland vill matte bara slänga kopplet åt helvete när lillgrisen hittar ett duvlik och lyckligt springer i cirklar kring en...
Men, när ens kampgris går fot, trots förbipasserande, eller lydigt väntar på att få hälsa på alla roliga fyrbenta och tvåbenta..
då känns det så skönt när man ser terrier-tanter, golden-svenssons och övrigas hakor falla till marken(jag har inga fördomar jag inte..) när min LIVSFARLIGA MÖRDARHUND ignorerar deras ilsket skällandes och morrande gullegrisar (eller, lyckligt viftar på svansen för att få springa och leka...)
Jag är ingen expert, inte har jag ett tålamod av guld, men envisare, gladare eller gosigare hundar än amstaff, pitbull, eng.staff har jag aldrig mött^^
det är i fel händer som deras kamplust kan hetsas tillnågot negativt och oerhört farligt, men tänk om..
Om man tog sig tid att propagera åt andra hållet?att föra ut till allmänheten om deras goda sidor, innan media får ett nytt vidrigt fall att gotta sig i.
Om man förde fram vilka löjliga gullegrisar det är, HUR macho skulle det då vara att ha en?? om alla ser på staffar som kelgrisar och barnälskare, vilken tuff ung kille skulle då vilja släpas efter en ouppfostrad pitbull?
tja, nu överdriver jag lite
men om man ser tillbaka..
En djurvårdlärare berättade för mig om hur hon bemöttes när hon skaffade schäfer på 80-talet, hur all ojade sig över vilken tuff och svår hund det var.
Den attityden förändrades, varför skulle vi inte kunna jobba för en attitydförändring gentemot kamphundarna?
fats nu kanske jag är en odräglig 20 åring som bara har min gris som försvar, speciellt duktig är han ju på att attackera grässtrån och löv här ute i höstmörkret....
vi är piercade,klär oss som svärföräldrarnas värsta mardröm OCH till råga på allt har vi en 7 månaders yrväder till "Pitbull".
Han är odräglig, vill hälsa på allt och alla och ibland vill matte bara slänga kopplet åt helvete när lillgrisen hittar ett duvlik och lyckligt springer i cirklar kring en...
Men, när ens kampgris går fot, trots förbipasserande, eller lydigt väntar på att få hälsa på alla roliga fyrbenta och tvåbenta..
då känns det så skönt när man ser terrier-tanter, golden-svenssons och övrigas hakor falla till marken(jag har inga fördomar jag inte..) när min LIVSFARLIGA MÖRDARHUND ignorerar deras ilsket skällandes och morrande gullegrisar (eller, lyckligt viftar på svansen för att få springa och leka...)
Jag är ingen expert, inte har jag ett tålamod av guld, men envisare, gladare eller gosigare hundar än amstaff, pitbull, eng.staff har jag aldrig mött^^
det är i fel händer som deras kamplust kan hetsas tillnågot negativt och oerhört farligt, men tänk om..
Om man tog sig tid att propagera åt andra hållet?att föra ut till allmänheten om deras goda sidor, innan media får ett nytt vidrigt fall att gotta sig i.
Om man förde fram vilka löjliga gullegrisar det är, HUR macho skulle det då vara att ha en?? om alla ser på staffar som kelgrisar och barnälskare, vilken tuff ung kille skulle då vilja släpas efter en ouppfostrad pitbull?
tja, nu överdriver jag lite
men om man ser tillbaka..
En djurvårdlärare berättade för mig om hur hon bemöttes när hon skaffade schäfer på 80-talet, hur all ojade sig över vilken tuff och svår hund det var.
Den attityden förändrades, varför skulle vi inte kunna jobba för en attitydförändring gentemot kamphundarna?
fats nu kanske jag är en odräglig 20 åring som bara har min gris som försvar, speciellt duktig är han ju på att attackera grässtrån och löv här ute i höstmörkret....