Sv: Spinn off på bra förälder tråden för oss med tonåringar!
Jag har en 16-årig son o en 17-årig dotter (362 dagar mellan dem!).
Sonen fick diagnosen autism vid 3-års ålder o dottern diagnosen OCD (o ev. aspergers syndrom) i tonåren.
Resan från de föddes tills nu har varit en utmattande, sorglig, glad, underbar, förtvivlad, fantastisk, jobbig, tärande......tid! Vi har gått från "upp som en sol" till "ner som en pannkaka" ca. 100 miljoner ggr.
När man lever med barn med funktionshinder så sätts man dagligen på prov! (men det gäller nog alla barn!
)
Min son har gått från att vara "gravt autistisk" till att vara en kille med både humor o ett öppet hjärta. Behöver stöd men har i viss mån lärt sig att be om hjälp. Har gått ut 9:an med höga betyg. Dottern har vi haft dåligt samvete för under hela uppväxten då sonen har tagit mycket "plats". Men hon verkar som hon nu har hittat rätt i tillvaron hon oxå! En
mycket intelligent tjej som vet vad hon vill o som nu äntligen kan hantera världen o sig själv! (Jag kan säga nu med facit i hand att hon var nog den som tog mest plats av de två!)
Vi har alltid varit öppna och pratat om det mesta!
Varit ärliga mot barnen!
Lyssnat på dem!
Försökt vara rättvisa!
Försökt vara konsekventa i vad vi gjort o sagt. (Annat går inte om man har med personer m. autism att göra.)
+ att jag o min man (pappan) fortfarande är gifta o håller i hop!
Något jag ångrar är att jag inte "slogs" MER för dottern när hon var yngre! Men hon hade mycket svårt för att öppna sig och en vilja av järn! Jag misstänkte asperger redan när hon var 6-7 år. Men tyvärr har det varit tuffa år så man orkade inte riktigt!
Men å andra sidan ser jag att hon har växt upp o blivit en fantastisk tjej med skinn på näsan, så lite rätt har man väl gjort! :smirk: