spin off på sluta röka-tråden

För att det smakar gott och känns skönt ihop med alkohol samt att det kan upplevas som socialt och trevligt att röka tillsammans.

Jag tänker mer grymt osocialt för att man hela tiden tvångsmässigt måste lämna sällskapet för att röka. Jag är nog biaserad av att nästan aldrig träffa någon som röker och då är det alltid högst en av många, som kutar iväg med sitt paket flera gånger under kvällen.

Under uppväxten utsatt för mycket passiv rökning, har provat i tonåren men aldrig tyckt om det, och har aldrig rökt på riktigt ens en hel cigarett.

Det mesta kring rökning tycker jag kan beskrivas som ofräscht. Gula tänder, gula tak, äcklig frän röklukt, okyssbart, tvångstankar, skadar andra mm
 
Jag tänker mer grymt osocialt för att man hela tiden tvångsmässigt måste lämna sällskapet för att röka. Jag är nog biaserad av att nästan aldrig träffa någon som röker och då är det alltid högst en av många, som kutar iväg med sitt paket flera gånger under kvällen.

Under uppväxten utsatt för mycket passiv rökning, har provat i tonåren men aldrig tyckt om det, och har aldrig rökt på riktigt ens en hel cigarett.

Det mesta kring rökning tycker jag kan beskrivas som ofräscht. Gula tänder, gula tak, äcklig frän röklukt, okyssbart, tvångstankar, skadar andra mm
Socialt på så sätt att det är då man börjar prata med människor som man annars kanske inte skulle pratat med. Tycker jag.
 
Socialt på så sätt att det är då man börjar prata med människor som man annars kanske inte skulle pratat med. Tycker jag.

Jag förstår att det kan vara så också, det är bara det att i de sammanhang jag befinner mig i är det extremt sällan mer än en enda som röker. Så då blir det att denna enda frekvent lämnar sällskapet för att umgås med sitt cigarettpaket istället. (Oftast är det ingen alls som röker.)

De arbetsplatser jag arbetat på de senaste 15 åren har varit helt utan rökare (på 20-30 anställda), vare sig heltids- eller feströkare. I vänkretsen finns det någon enstaka som röker till och från (perioder).
 
Jag tänker mer grymt osocialt för att man hela tiden tvångsmässigt måste lämna sällskapet för att röka. Jag är nog biaserad av att nästan aldrig träffa någon som röker och då är det alltid högst en av många, som kutar iväg med sitt paket flera gånger under kvällen.

Under uppväxten utsatt för mycket passiv rökning, har provat i tonåren men aldrig tyckt om det, och har aldrig rökt på riktigt ens en hel cigarett.

Det mesta kring rökning tycker jag kan beskrivas som ofräscht. Gula tänder, gula tak, äcklig frän röklukt, okyssbart, tvångstankar, skadar andra mm

Just där kommer nog typen av umgänge in. Är det många i ens umgängeskrets som röker är rökandet en stor del av det sociala, man tar en rökpaus i vad det nu är man sysslar med.
Att det var många i umgängeskretsen som slutat röka var nog en bidragande faktor till att det inte var så svårt för mig att sluta.
I umgänget då var det ca 50/50 rökare/ickerökare, så att stanna inne när andra for ut och röka var inte längre så ensamt.
Däremot har jag hållit fast vid att är det ett stort gäng rökare, så då går jag fortfarande med ut på "rökpaus" (om jag känner för det). På så vis behöver man inte gå miste om den biten bara för att man själv slutat.
 
Jag och en kompis snodde cigg av hennes mamma när vi va 12 och tjuvrökte i skogen för att det va spännande. Vi tyckte båda att det smakade illa men fortsatte ändå:confused: :banghead: Vi ville vänja oss vid det, för att förstå tjusningen med rökning.
När jag började högstadiet va jag beroende av nikotinet och alla andra beroendeframkallande kemikalierna som finns i ciggen, det finns ju det som är värre än nikotinet.

Jag slutade röka för några år sen och är aldrig röksugen längre. (tycker allt som har med rökning att göra är superäckligt)
Däremot saknar jag "något" som ger en skön kick som nikotinet ger.
 
Ni som röker eller har rökt tidigare.
Hur har era tankar gått när ni börjat röka? Vad fick er att prova och att fortsätta?
Finns det något som hade kunnat fått er att låta bli, den där gången då de första blossen drogs?
Var det grupptryck som fick er att testa? Var det i skolan, i stallet eller på fritiden utanför stallet? (jag vet att en del rökning sker just i stallmiljö och minns själv när mina kompisar satt bakom klubbrummet och rökte på min barndoms ridskola - tror/hoppas dock att det är annorlunda nu) Och, vid vilken ålder började ni?

Ja, nu har tankarna snurrat hos ameo igen och jag försöker än en gång förstå något som för mig är helt obegripligt. Det luktar illa, borde smaka lika j***a illa, det är giftigt och kostar en massa pengar - hur försvarar man det inför sig själv?
Jag tror att mina barn blev tillräckligt avskräckta för att aldrig ens tänka tanken på att börja röka, när de såg sin mormor i sjuksängen, som knappt fick luft då bronkerna var igentäppta av tumörer - högst sannolikt orsakat av mer än ett halvt sekels rökning. Men finns det några ytterligare argument att använda för att avskräcka dem? Eller åtminstone få dem att tänka ytterligare ett varv.

Jag hör till majoriteten som alltid har tyckt att cigarettrök luktar asgott! (Dock inte "nyrökta" människor, kläder osv) Jag tog mitt första bloss när jag var 14, jag minns inte riktigt varför, men jag vet att jsg fick några cigaretter av kompisen som hade snott från sin mamma. Rökte dagligen från dess, men såklart inga mängder, utan en,två cigaretter i skolan. Sen blev det mer och mer, och jag rökte regelbundet från 15-16 års ålder. Vi hade en kiosk som sålde cigaretter utan att kolla legg, plus att äldre kompisar köpte ut. Mamma var fly förbannad men kunde inte göra så mycket åt det, på den tiden var man ju knappt hemma.

Nu är jag fyllda 30 och har bestämt mig för att sluta en gång för alla (Rökte naturligtvis inte under graviditeten 2012, men förutom det så har jag varit rökare sen 15-16 års ålder)

Jag kommer nog alltid tycka att cigarettRÖK luktar gott, men nej, jag vill aldrig mer röka igen! Min son ska få en gammal och frisk mamma.

Nu vet jag inte hur gamla dina barn är, men finns ju mindre trevliga bilder på nätet, och filmer på YT på hur en rök-lunga ser ut gentemot en frisk typ. Äckligt och avskräckande! Dra upp kostnader, ett paket cigaretter kostar MINST 50:-, och jag rökte ett om dagen. Som sagt har jag kunnat betala av 1/3 av mitt hus i pengar jag rökt upp. Jag har kunnat köpa en ny bil. Osv... När man sitter i det skiter man i vad det kostar, lika lätt som att köpa en liter mjölk, drt är liksom något som "måste" handlas. I yngre år när man hade mindre pengar kunde jag vara utan mat för att jag valde cigaretter i stället. Sjukligt, men det är ju ett beroende som vilken drog som helst...

Jag tog min sista cigg i går eftermiddag och ska nu sluta med hjälp av E-cigg och tappa ner på nikotinet i den. Dygnet har gått över förväntan! Inget sug alls efter cigg, och mina händer luktar gott!
 
Jag kände nog att det gav mig någon form av trygghet och social identitet.

Slutade när jag var gravid. Numera har jag vant mig vid en annan social identitet, så cigaretterna är inte samma livlina.
 
Jag tänker mer grymt osocialt för att man hela tiden tvångsmässigt måste lämna sällskapet för att röka. Jag är nog biaserad av att nästan aldrig träffa någon som röker och då är det alltid högst en av många, som kutar iväg med sitt paket flera gånger under kvällen.
Det säger sig väl självt att det beror på sällskapet. (Jag gillar även att snusa så brukar köra på det om jag är ensam rökare i sällskapet.)
 
Jag tänker mer grymt osocialt för att man hela tiden tvångsmässigt måste lämna sällskapet för att röka. Jag är nog biaserad av att nästan aldrig träffa någon som röker och då är det alltid högst en av många, som kutar iväg med sitt paket flera gånger under kvällen.

Under uppväxten utsatt för mycket passiv rökning, har provat i tonåren men aldrig tyckt om det, och har aldrig rökt på riktigt ens en hel cigarett.

Det mesta kring rökning tycker jag kan beskrivas som ofräscht. Gula tänder, gula tak, äcklig frän röklukt, okyssbart, tvångstankar, skadar andra mm

Jag är så gammal att man inte gick ut för att röka i min ungdom.

För att svara på @ameo s fråga så började jag röka för att vara som de som rökte, vilka kändes mycket mer som de jag ville vara som. Så ett slags identifikationsgrej, kan man väl säga. Det handlade i mitt fall inte om stökiga bråkstakar, utan snarare att det var lite världsvant och intellektuellt att röka. Ja, jag var kanske 16 år.

Dessutom minskar tobak aptiten, vilket jag tyckte var en bra sak.

Tobak har också lite belönande effekt när man väl har byggt upp ett beroende, vilket inte är att förakta. Rökning ger tillfälle till små belöningar under dagen.

Jag röker inte nu. Jag feströker inte ens för då fastnar jag genast. Jag tycker att det luktar ganska gott när någon enstaka person röker (rökrum, i den mån sådana fortfarande existerar, luktar däremot inte gott).

Jag planerar att börja röka igen när jag fyller 70, för då bedömer jag att de negativa hälsoeffekterna inte spelar samma roll för min förväntade livslängd. Jag ser fram mot detta och oroar mig ibland för att rökning kommer att vara helt förbjudet då.
 
Jag lät bli att röka hela gymnasietiden. Hade en ponny som slukade alla pengar och jag var ändå så hopplöst ocool att det inte var någon idé av den anledningen. Men sen förolyckades min lillasyster när jag var 20 och jag vakade på sjukhuset en månad medan hon låg i koma. Och då började jag röka, rökte typ hela tiden när jag inte var på sjukhuset. För att ha något att göra med händerna, för att inte gå sönder, för att ... jag vet inte ...

Efter det var rökning så förknippat med sorg för mig att så fort jag ens tänkte tanken på att sluta röka vällde sorgen upp och jag började gråta.

Rökte i många år. Höll upp medan jag var gravid och ammade cirka 2 år per barn, men längtade hela tiden efter att få röka igen.:o:crazy:

Sen gick jag över till snus och nu är jag faktiskt snusfri sen två år tillbaka.:)
 
Jag lät bli att röka hela gymnasietiden. Hade en ponny som slukade alla pengar och jag var ändå så hopplöst ocool att det inte var någon idé av den anledningen. Men sen förolyckades min lillasyster när jag var 20 och jag vakade på sjukhuset en månad medan hon låg i koma. Och då började jag röka, rökte typ hela tiden när jag inte var på sjukhuset. För att ha något att göra med händerna, för att inte gå sönder, för att ... jag vet inte ...

Efter det var rökning så förknippat med sorg för mig att så fort jag ens tänkte tanken på att sluta röka vällde sorgen upp och jag började gråta.

Rökte i många år. Höll upp medan jag var gravid och ammade cirka 2 år per barn, men längtade hela tiden efter att få röka igen.:o:crazy:

Sen gick jag över till snus och nu är jag faktiskt snusfri sen två år tillbaka.:)
Jag kommer ihåg när du hux flux slutade snusa - och jag trodde inte på det!

Förlåt.
 
:D Det var knappt jag trodde på det själv. Men för mig har nikotin alltid varit tröst. Plötsligt behövde jag inte det mer. Och då gick det (nästan) av sig självt.
Win win! Inget tröstbehov och ingen nikotin. Fast jag vet inte hur skadligt snus är, egentligen?
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp