G
Gisburne
Jag börjar få nog nu, faktiskt. Donnan har börjat med en massa "sattyg", även om hon gör det för att hon är glad och pigg. Det börjar bli lite jobbigt att inte kunna rida rakt fram i galopp i ett ridhus eller på en grusväg utan att hon sparkar bakut, krullar ihop sig, hoppar rätt upp i luften, slår knut på sig och sparkar lite till.
:smirk:
Lite bakgrund; hon har under flera år mått ganska dåligt, inser jag nu, eftersom hon har varit hunsad i sin flock och så vidare. Nu när hon är "drottning i hagen" så mår hon mycket bättre, och tack vare en bra foderstat så har hon lagt på sig hull där hon förut varit väldigt tunn. Hon är numera pigg och nyter, full av energi och väldigt framåt, har inte ont någonstans vad jag vet och alla skador hon haft är utläkta. Hon rids ca. 5 dagar per vecka, ganska tufft, minst en timme men ofta bortåt 1½-2 timmar. Ridvägarna här är superbra även när det är fruset, så vi har hållt igång hela hösten och "vintern" med mycket trav- och galopparbete, varvat med grundläggande dressyr både hemma och för instruktör. (Hon/vi är under utbildning.) Hon är alltså i mycket hög kondition just nu, vilket också bidrar till "sattygen".
Men nu börjar det bli för mycket, hon är "för glad"! Jag har provat att skära ner på energin i maten, men det har ingen effekt åt det bättre. Hon är helt enkelt så himla piggelin, lycklig och glad att hon "måste" göra caprioler (och nästan tappa balansen) när jag fattar galopp, lägger på skänkeln eller ens TÄNKER tempoökning! :smirk: Jag älskar verkligen att hon mår bra igen, men nån måtta får det väl ändå vara?! Har varit på två tornerträningar på sistone och båda gångerna har jag fått skita i själva träningen och bara inrikta mig och hästen på att rida rakt fram i galopp utan "dumheter"... Och dressyrlektionen sist ska vi inte tala om, jag trodde att hon skulle lämna permanenta märken i väggen.
Vad ska jag göra åt det?! Precis nu ska jag ut och rida, får se om jag kan räkna hur många krumsprång och bakutsparkar det blir...
(För er som tvivlar; sadeln kollades 16 december utan anmärkning, den ligger så perfekt en sadel kan. Jag känner igenom benen och ryggen ofta och hon har ingen reaktion någonstans, är inte svullen eller varm. Hon busar runt i hagen också med jämna mellanrum, senast i morse.)
Lite bakgrund; hon har under flera år mått ganska dåligt, inser jag nu, eftersom hon har varit hunsad i sin flock och så vidare. Nu när hon är "drottning i hagen" så mår hon mycket bättre, och tack vare en bra foderstat så har hon lagt på sig hull där hon förut varit väldigt tunn. Hon är numera pigg och nyter, full av energi och väldigt framåt, har inte ont någonstans vad jag vet och alla skador hon haft är utläkta. Hon rids ca. 5 dagar per vecka, ganska tufft, minst en timme men ofta bortåt 1½-2 timmar. Ridvägarna här är superbra även när det är fruset, så vi har hållt igång hela hösten och "vintern" med mycket trav- och galopparbete, varvat med grundläggande dressyr både hemma och för instruktör. (Hon/vi är under utbildning.) Hon är alltså i mycket hög kondition just nu, vilket också bidrar till "sattygen".
Men nu börjar det bli för mycket, hon är "för glad"! Jag har provat att skära ner på energin i maten, men det har ingen effekt åt det bättre. Hon är helt enkelt så himla piggelin, lycklig och glad att hon "måste" göra caprioler (och nästan tappa balansen) när jag fattar galopp, lägger på skänkeln eller ens TÄNKER tempoökning! :smirk: Jag älskar verkligen att hon mår bra igen, men nån måtta får det väl ändå vara?! Har varit på två tornerträningar på sistone och båda gångerna har jag fått skita i själva träningen och bara inrikta mig och hästen på att rida rakt fram i galopp utan "dumheter"... Och dressyrlektionen sist ska vi inte tala om, jag trodde att hon skulle lämna permanenta märken i väggen.
Vad ska jag göra åt det?! Precis nu ska jag ut och rida, får se om jag kan räkna hur många krumsprång och bakutsparkar det blir...
(För er som tvivlar; sadeln kollades 16 december utan anmärkning, den ligger så perfekt en sadel kan. Jag känner igenom benen och ryggen ofta och hon har ingen reaktion någonstans, är inte svullen eller varm. Hon busar runt i hagen också med jämna mellanrum, senast i morse.)