Jag drabbas också av sömnparalys ibland. Inte lika ofta nuförtiden som när jag var yngre... men av någon anledning verkar hallucinationerna alltid ta mig tillbaka till källarrummet som var mitt när jag var barn/ung tonåring. Det blir en del av paniken sedan, när jag inte kan 'se' dörren eller fönstret där jag förväntar mig att de ska vara, eftersom de naturligtvis är där de är i mitt nuvarande sovrum.
Mina ögon är alltid öppna. Såvitt jag vet i alla fall, om det inte är någon form av minnesbild bara.
Och känslan är absolut alltid hotfull.
Jag hade faktiskt ett 'återfall' bara förra veckan efter ett uppehåll på flera år och fann mig frusen med ryggen vänd mot dörröppningen där jag VISSTE, bara VISSTE att någon stod och såg på mig. Det var otroligt obehagligt. Den värsta på länge. Jag vet inte alls vad som triggade just den här paralysen.
Tack och lov för hundar som alltid finns där för att lätta på stämingen efteråt! ^^ Jag har aldrig lyckats somna ifrån en paralys utan måste alltid vakna först och sedan varva ned med någonting.
Jag vill också jättegärna läsa intervjun! =) Allt som har med sömn och drömmar att göra är så märkligt och intressant.
Mina ögon är alltid öppna. Såvitt jag vet i alla fall, om det inte är någon form av minnesbild bara.
Och känslan är absolut alltid hotfull.
Jag hade faktiskt ett 'återfall' bara förra veckan efter ett uppehåll på flera år och fann mig frusen med ryggen vänd mot dörröppningen där jag VISSTE, bara VISSTE att någon stod och såg på mig. Det var otroligt obehagligt. Den värsta på länge. Jag vet inte alls vad som triggade just den här paralysen.
Tack och lov för hundar som alltid finns där för att lätta på stämingen efteråt! ^^ Jag har aldrig lyckats somna ifrån en paralys utan måste alltid vakna först och sedan varva ned med någonting.
Jag vill också jättegärna läsa intervjun! =) Allt som har med sömn och drömmar att göra är så märkligt och intressant.