Sömnparalys

[Lena Furberg]

Jag hade sådana, men mest när jag var yngre. Tror jag var 27 eller nåt när det hände senast.

Det var alltid likadant; jag "vaknade" i min säng, på rygg, men kunde inte röra mig. Jag försökte skrika på hjälp men fick inte fram något ljud, eller i vart fall kändes ljuden konstiga och halvkvävda. Samtidigt u0pplevde jag alltid en främmande närvaro i rummet - inte en person utan mer ett "väsen". Vid ett tillfälle såg jag ett starkt ljus som svävade ovanför mitt ansikte, jag upplevde det som ondskefullt och försökte varna min väninna som låg en bit ifrån, men förgäves.

 

[Tassa]

Jag är nog inte så medveten tyvärr Förrän jag vaknat helt, då förstår jag såklart vad som hänt.

Nej då är det ju svårt. Vore kul att läsa artikeln sedan när det publicerats

 

[sicx]

Åh vad spännande, hemskt gärna!

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=4131&artikel=4606311

Där kan du scrolla ner och klicka på delen med sömnparalys så behöver du inte lyssna på hela avsnittet, men OBS! Alla avsnitt är skitbra så det finns risk att du blir beroende (själv har jag lyssnat på alla avsnitt minst 3 ggr redan )

 

[Singoalla]

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=4131&artikel=4606311

Där kan du scrolla ner och klicka på delen med sömnparalys så behöver du inte lyssna på hela avsnittet, men OBS! Alla avsnitt är skitbra så det finns risk att du blir beroende (själv har jag lyssnat på alla avsnitt minst 3 ggr redan )

Tack! Bra tips, rent allmänt! Får ta och lyssna på dom andra också!

 

[Singoalla]

Nej då är det ju svårt. Vore kul att läsa artikeln sedan när det publicerats

Absolut! Får lägga ut den här i tråden sen om det kommer finnas nätupplaga

 

[Singoalla]

Jag hade sådana, men mest när jag var yngre. Tror jag var 27 eller nåt när det hände senast.

Det var alltid likadant; jag "vaknade" i min säng, på rygg, men kunde inte röra mig. Jag försökte skrika på hjälp men fick inte fram något ljud, eller i vart fall kändes ljuden konstiga och halvkvävda. Samtidigt u0pplevde jag alltid en främmande närvaro i rummet - inte en person utan mer ett "väsen". Vid ett tillfälle såg jag ett starkt ljus som svävade ovanför mitt ansikte, jag upplevde det som ondskefullt och försökte varna min väninna som låg en bit ifrån, men förgäves.

Det är intressant det där hur precis allt uppfattas som hotfullt i en sömnparalys Det är väl någon sinnesstämning man (tyvärr) hamnar i.

 

[Raderad medlem 6459]

När dyker hallucinationerna upp för dig, om de inte är kopplade till paralys?

Jag har ju hypnagoga hallucinationer, så vid insomnandet. Oftast är det inom 20-30 minuter efter att jag lagt mig. Helt plötsligt ser jag en person eller flera komma emot mig vid sängkanten eller från fotänden. Jag känner mig helt vaken och SER dem, varför jag tror att det är på riktigt. Ibland skriker jag, oftast kastar jag mig ur sängen och springer mot dörren.

Min man säger att det allt som oftast kommer om det är minsta ljud när jag precis somnat. Dvs att han hostar till, vänder sig, nåt ute på gatan låter etc. Gissa vem som har lärt sig att ligga SUPERSTILL i sängen .

 

[Singoalla]

Jag har ju hypnagoga hallucinationer, så vid insomnandet. Oftast är det inom 20-30 minuter efter att jag lagt mig. Helt plötsligt ser jag en person eller flera komma emot mig vid sängkanten eller från fotänden. Jag känner mig helt vaken och SER dem, varför jag tror att det är på riktigt. Ibland skriker jag, oftast kastar jag mig ur sängen och springer mot dörren.

Min man säger att det allt som oftast kommer om det är minsta ljud när jag precis somnat. Dvs att han hostar till, vänder sig, nåt ute på gatan låter etc. Gissa vem som har lärt sig att ligga SUPERSTILL i sängen .

Haha Jag kan tänka mig att det blir ett ganska otrevligt uppvaknande för honom också

Är det inte märkligt att man inte hallucinerar om kattungar, söta ponnys eller gulliga barn? Varför är det alltid mörka siluetter och hotfulla väsen? Är det någon skyddsmekanism som drar igång i huvudet som vill att man ska reagera på "akta sig" eller "spring?". Jag har inte riktigt fattat ännu varför dessa hallisar alltid måste yttra sig som rena skräckfilmen...

 

[Cactus]

Jag har också haft paralys, i mellanläget mellan sömn och vakenhet. Jag hade det mycket när min dotter var nyfödd och sömnen blev rätt dålig där ett tag. Dessutom hade jag då en granne som var alkoholist och rätt jobbig. Jag hallucinerade då också, bl.a. att han kom in i huset och stökade runt i undervåningen, men när jag riktigt vaknade så var det ju inte så, och dörren var låst som vanligt. Då var det riktigt jobbigt och skrämmande, men jag visste vad det var så jag blev aldrig riktigt rädd. Nu är det nog rätt länge sedan sist, och det har bara varit korta paralyser.

 

[TinyWiny]

Jag har det ofta men har lärt mig att bara somna om för att sedan vakna som vanligt. Jag hade mycket mardrömmar som barn och lärde mig att aktivt styra drömmen och det utnyttjar jag i sömnparalysfallen också. Senast i morse hörde jag klassisk musik

 

[Evergreen]

Jag har fått sömnparalys några gånger, brukar oftast uppkomma när jag sover på "fel" tider, typ powernapar på eftermiddagen eller om sömnen är störd pga. nattjobb.
Det följer nästan alltid samma förlopp: jag vaknar liggandes på rygg och kommer på mig själv med att titta ut genom sovrummet mot hallen och upplever mig höra att ytterdörren öppnas och att någon kommer in. Försöker ta mig upp ur sängen men hur mycket jag än tar i och försöker kan jag inte röra mig. Mycket frustrerande!

 

[Korven]

Som ung hade jag det lite då och då, men nu aldrig. Jag minns bara att jag inte kunde röra mig och det var det läskiga.

 

[EmmaBovary]

Jag drabbas av det ibland, men det händer oftast när jag sover en stund på dagen och väldigt sällan i samband med nattsömnen.

 

[Kilauea]

Nät jag läser här inser jag att jag också haft det, eller nån form av det. Ibland har jag vetat om att det bara är en dröm, men jag har liksom inte kunnat ta mig ur den. Så fort jag blundar fortsätter den och då har jag, som nån annan skrev, "tvingat" mig att vakna på riktigt. Har alltid legat på rygg när jag vaknat då.

 

[Monifa]

Länge sedan nu men haft sömnparalyser ganska ofta innan. Från att jag var kanske 13 eller nått. Fick det oftast när jag somnade i bilen, märkligt.

Nu vet jag hur jag ska göra och får oftast inte panik. Det är om jag i paralysen ligger på mage som det blir otäckt för det känns inte som att jag kan andas. Har haft med hallucinationer i form av ljud och nån gång doft. Aldrig syn och ljuden har aldrig vart röster.

 

[Aliche]

Jag får sömnparalys ibland, oftast när jag är väldigt stressad eller väldigt varm (alltså typ somnar i en solstol eller liknande). Det är sjukt obehagligt, jag är precis vaken men kroppen reagerar inte och oftast är det antingen något som kommer emot mig så jag vill skydda mig men det går ju inte för armarna går inte att röra, eller så är det någon som står i dörröppning/vid sängänden och jag upplever den/det alltid som hotfull även om den inte går utfall direkt, ibland rör den sig runt i rummet och närmar sig mig vilket är väldigt läskigt.
Det enda som funkar är att försöka hålla mig så lugn som det bara går och försöka röra stortån. Jag vet inte varför just stortån men det var någon som tipsade om det en gång och det funkade faktiskt. Jag försöker andas lugnt och fokusera allt på att röra stortån bara liiii liiiiite till att börja med och sen mer och när jag kan vicka på foten brukar jag vakna.

 

[Tass]

Jag har varit med om det en gång och det var extremt obehagligt. Jag vaknade med ansiktet i kudden så jag hade svårt att andas. Jag antar att det var därför jag vaknade. Men jag kunde inte vända mig, inte göra någonting, inte ens öppna ögonen, och jag fick inte luft. Då var paniken nära. Men det släppte och har inte hänt igen. Vill aldrig mer uppleva det

Jag har också sovit med öppna ögon och sett mig omkring, och då har synen varit normal, dvs jag har sett på riktigt, men det jag har sett har jag vävt in i drömmen.

Det låter hemskt att de hallucinationer ni beskriver alltid är så obehagliga, "onda" osv. Får ni aldrig trevliga eller åtminstone neutrala hallucinationer?

 

[Alos]

Jag får det om jag sover på dagen eller somnar i soffan. Vaknar och kan inte röra mig. Ibland har jag hallucinerat(om det kan kallas det) och trott att det var jordbävning för att det kändes som allt skakade. Eller att min mobil ringde för hela jag vibrerade. De första gångerna försökte jag skrika på hjälp men såklart hände inget, väldigt otäckt!

Jag har också lärt mig att man inte ska kämpa emot utan bara försöka slappna av och försöka vicka på tårna. Det funkar för mig. Så fort jag fattade vad det var så kan jag vakna "på riktigt" genom att slappna av och inte få panik och försöka vicka på tårna. Är glad att jag hittat ett sätt att komma ur det för det är verkligen ett läskigt tillstånd att befinna sig i.

 

[Sporthorse]

När jag var ca 21 så hade jag en period då jag inte sov så bra och var allmänt stressad och trött.
En natt somnade jag med nattlampan tänd, vaknar mitt i natten, liggandes på sidan och ser i ögonvrån att det sitter en kvinna i trasiga kläder och kolsvart hår precis intill mig, lutar sig över mig och stirrar på mig med sina kolsvarta ögon och händerna om min hals. Jag får ingen luft och tar i allt vad jag har för att skrika på hjälp, men inte ett ord kommer ur min mun. Jag kan inte röra mig, är helt paralyserad, bara mina ögon rör sig, inget annat. Jag får tårar i ögonen och håller på att dö av andnöd. Minns hur jag tänkte att nu dör jag när som helst.

Sen vaknar jag! Tar ett rejält, långt andetag och kastar mig upp ur sängen. Tårarna rinner. Rummet är helt tomt, ingen i resten av huset. Hunden sover. Konstigt!
Jag förstod inte vad som hände, vågade inte somna om och var vaken hela natten, tände alla lampor och satt skräckslagen på soffan.
Fick senare reda på vad det var av en läkare.

Sen hände det några gånger till, ibland innan jag skulle somna, ibland efter. Men det kom aldrig tillbaka efter den stressperioden av mitt liv.

 

[Araminta]

Jag har haft något snarlikt och ganska milt lite då och då. Jag kan inte röra mig och glider snabbt mellan dröm och verklighet upprepade gånger. Ofta utspelar sig drömmen i samma rum som jag sover i, vilket ofta innebär en känsla av förvirring i de stunder jag är vaken. Det är dock sällan läskiga drömmar utan oftast handlar det om stress, att jag måste upp och iväg. Hade ett tillfälle då jag drömde att jag bankade huvudet i väggen och skrek hysteriskt. Vaknade till flera gånger men lyckades inte vrida på mig för att bryta utan föll tillbaka i drömmen gång på gång. Riktigt obehagligt och troligen stressutlöst då jag hade en gigantisk tenta dagen efter (som jag dessutom kuggade).

Det som jag tror har hjälpt är att jag kände till fenomenet innan jag drabbades av det första gången. Har därför aldrig blivit rädd av paralysen utan det har mer varit en frustration och viss grad av förvirring av att inte komma loss ur drömstadiet.