- Svar: 3
- Visningar: 1 023
Har haft semester i snart fyra veckor och mest bara blivit deppig. Det här med semester är verkligen ingenting för mig. 
Jag känner mig meningslös och dyster av att inte gå till jobbet. Hoppas att jag hittar en lösning på det tills jag ska gå i pension…
Det skulle ju i och för sig också kunna bero på att jag inte riktigt känner igen min kropp och att mina uppfuckade hormoner blivit ännu mer i obalans på sista tiden och hälsoproblemen eskalerat… Jag har hudproblem på hela kroppen, problem med slemhinnorna i ögon, näsa, underliv och även lite i halsen, problem med svullnader, problem med temperaturregleringen, orkeslöshet, dysterhet, oreglerbar hunger, oreglerbar viktuppgång, värk i kroppen, mm, mm. Och jag lyckas bara inte hitta något sätt att reglera det på! Vilket förstås är både hopplöst och frustrerande. Men jag försöker kämpa vidare och treva i blindo med behandlingar, dieter och kosttillskott… Suck!
Hade en sista sommarridlektion inbokad på privatlektionsstället vid världens ände. Blev väldigt glad av att få höra att jag skulle få rida på den lilla kallblodstravaren igen. Förra gången gick det inte så bra då jag upplevde att han var mer motsträvig och spänd (=trött?) än jag upplevt honom tidigare. Det vore väl inte så konstigt i och för sig, eftersom jag antar att de går ute på bete och att tempot är lägre än vanligt för hästarna nu jämfört mot terminerna.
Även den här gången tyckte jag att han kändes annorlunda mot hur jag upplevde honom tidigare i våras. Jag har ju blivit väldigt itutad att man aldrig!, aldrig!, aldrig! ska ”skylla” på hästen när det inte går bra utan det är ALLTID ryttarens fel, men jag kan ändå inte låta bli att tänka på om det inte skulle kunna vara så att han är trött av värmen och att gå på betet, att han inte är lika igång som vanligt och att han är störd av alla jättebromsar som trakasserade oss oavbrutet även på ridbanan?... Är det egentligen något konstigt om även hästarna skulle ha perioder av ”ups and downs” ibland? Vore det inte snarare naturligt att det är så?...
Men jag kan ju inte yttra mig om det eftersom jag inte vet hur det är. Jag känner inte hästarna och rutinerna, kommer ju bara dit ibland och tar en lektion då och då. Jag kan bara konstatera att jag inte riktigt kände igen honom mot den minnesbild jag har.
Han var lite motsträvig, spänd och gick emot lite även den här gången – drog upp huvudet, gick emot bettet och sprang undan arbete. Jag upplevde inte den där riktiga känsligheten och ambitionen som jag känt på honom förut. Men jag bad ridläraren guida mig hur jag skulle hantera det jag upplevde, och med hjälp av instruktionerna jag fick så lyckades jag bitvis få till honom i en jättetrevlig form och fint arbete. Han är ju inte så stark i galoppen, men den här gången kunde vi rulla på varv efter varv omväxlande på spåret och på volter utan ett enda avbrott i en samlad, rund, fin och balanserad galopp - i den lite svårare högergaloppen dessutom! Jag blev galet nöjd!
Och ridläraren sa efter lektionen att hon tyckte att jag hade nått flera ”bästa nånsin”-höjdpunkter på honom under lektionen! Ändå gick jag från lektionen men en känsla av missnöjdhet inombords, dumt nog…
Eftersom han gick emot lite emellanåt så var det inte riktigt samma mjuka lätta finkänsliga ridning som jag upplevt på honom förut, utan jag blev tvungen att ta i lite mer med hjälperna och parera. Och då blev jag vid flera tillfällen onödigt grov, yvig och hård i mina hjälper. Precis sån ridning som jag absolut INTE vill vara orsak till! Jag kände mig hemsk mot hästen och skämdes över hur jag ridit! Och den känslan överröstade tyvärr allt det som gått bra.
Men han är ändå enormt rolig att rida på, tvingar mig att tänka till hela tiden, och han är en rolig personlighet! Jag gillar honom verkligen skarpt!
Nu dröjer det ett tag till nästa ridlektion. Jag har ingen plats kvar på stora ridskolan, däremot kan jag ju alltid köpa enstaka utannonserade lektioner och rida som ersättare där. Jag har anmält intresse att rida mer regelbundet på privatlektionsstället vid världens ände i höst – en gång varannan vecka. Men på bara en ridlektion varannan vecka vet jag inte om jag kan hålla igång min ridning… Å andra sidan vill jag inte binda upp mig på något mer i höst, och jag behöver koncentrera mig på att hitta en lösning på mina hälsoproblem. Jag kanske pausar ridningen lite ett tag, eller ja, rider en gång varannan vecka då. Men det är ju typ som paus. Ja ja - den som lever får se hur det blir!
Jag känner mig meningslös och dyster av att inte gå till jobbet. Hoppas att jag hittar en lösning på det tills jag ska gå i pension… Det skulle ju i och för sig också kunna bero på att jag inte riktigt känner igen min kropp och att mina uppfuckade hormoner blivit ännu mer i obalans på sista tiden och hälsoproblemen eskalerat… Jag har hudproblem på hela kroppen, problem med slemhinnorna i ögon, näsa, underliv och även lite i halsen, problem med svullnader, problem med temperaturregleringen, orkeslöshet, dysterhet, oreglerbar hunger, oreglerbar viktuppgång, värk i kroppen, mm, mm. Och jag lyckas bara inte hitta något sätt att reglera det på! Vilket förstås är både hopplöst och frustrerande. Men jag försöker kämpa vidare och treva i blindo med behandlingar, dieter och kosttillskott… Suck!
Hade en sista sommarridlektion inbokad på privatlektionsstället vid världens ände. Blev väldigt glad av att få höra att jag skulle få rida på den lilla kallblodstravaren igen. Förra gången gick det inte så bra då jag upplevde att han var mer motsträvig och spänd (=trött?) än jag upplevt honom tidigare. Det vore väl inte så konstigt i och för sig, eftersom jag antar att de går ute på bete och att tempot är lägre än vanligt för hästarna nu jämfört mot terminerna.
Även den här gången tyckte jag att han kändes annorlunda mot hur jag upplevde honom tidigare i våras. Jag har ju blivit väldigt itutad att man aldrig!, aldrig!, aldrig! ska ”skylla” på hästen när det inte går bra utan det är ALLTID ryttarens fel, men jag kan ändå inte låta bli att tänka på om det inte skulle kunna vara så att han är trött av värmen och att gå på betet, att han inte är lika igång som vanligt och att han är störd av alla jättebromsar som trakasserade oss oavbrutet även på ridbanan?... Är det egentligen något konstigt om även hästarna skulle ha perioder av ”ups and downs” ibland? Vore det inte snarare naturligt att det är så?...
Men jag kan ju inte yttra mig om det eftersom jag inte vet hur det är. Jag känner inte hästarna och rutinerna, kommer ju bara dit ibland och tar en lektion då och då. Jag kan bara konstatera att jag inte riktigt kände igen honom mot den minnesbild jag har.
Han var lite motsträvig, spänd och gick emot lite även den här gången – drog upp huvudet, gick emot bettet och sprang undan arbete. Jag upplevde inte den där riktiga känsligheten och ambitionen som jag känt på honom förut. Men jag bad ridläraren guida mig hur jag skulle hantera det jag upplevde, och med hjälp av instruktionerna jag fick så lyckades jag bitvis få till honom i en jättetrevlig form och fint arbete. Han är ju inte så stark i galoppen, men den här gången kunde vi rulla på varv efter varv omväxlande på spåret och på volter utan ett enda avbrott i en samlad, rund, fin och balanserad galopp - i den lite svårare högergaloppen dessutom! Jag blev galet nöjd!
Och ridläraren sa efter lektionen att hon tyckte att jag hade nått flera ”bästa nånsin”-höjdpunkter på honom under lektionen! Ändå gick jag från lektionen men en känsla av missnöjdhet inombords, dumt nog…
Eftersom han gick emot lite emellanåt så var det inte riktigt samma mjuka lätta finkänsliga ridning som jag upplevt på honom förut, utan jag blev tvungen att ta i lite mer med hjälperna och parera. Och då blev jag vid flera tillfällen onödigt grov, yvig och hård i mina hjälper. Precis sån ridning som jag absolut INTE vill vara orsak till! Jag kände mig hemsk mot hästen och skämdes över hur jag ridit! Och den känslan överröstade tyvärr allt det som gått bra.
Men han är ändå enormt rolig att rida på, tvingar mig att tänka till hela tiden, och han är en rolig personlighet! Jag gillar honom verkligen skarpt!
Nu dröjer det ett tag till nästa ridlektion. Jag har ingen plats kvar på stora ridskolan, däremot kan jag ju alltid köpa enstaka utannonserade lektioner och rida som ersättare där. Jag har anmält intresse att rida mer regelbundet på privatlektionsstället vid världens ände i höst – en gång varannan vecka. Men på bara en ridlektion varannan vecka vet jag inte om jag kan hålla igång min ridning… Å andra sidan vill jag inte binda upp mig på något mer i höst, och jag behöver koncentrera mig på att hitta en lösning på mina hälsoproblem. Jag kanske pausar ridningen lite ett tag, eller ja, rider en gång varannan vecka då. Men det är ju typ som paus. Ja ja - den som lever får se hur det blir!
