Snart försvinner min gamla gumma..

[Grängesberg]

Har tidigare skrivit här om min gamla och alldeles första egna katt.
Hon har hängt med mig i vått och torrt sedan den dagen som jag köpte mig en egen lägenhet. Vi har bott i stan och nu de senaste 4 åren på landet.

Hon blev för några månader sedan lite krasslig, inte så att det märktes i hennes humör eller matvanor men hon tappade muskler och hullet blev sämre. Hon såg även lite tufsig ut i pälsen.

Tog henne till vår veterinär som med mycket möda tog blodprov på henne under vilda protester. Proverna var inte så jättedåliga för att vara en gammal katt tyckte han och vi blev rekommenderade att ge henne Hills vet foder för njurarna.

Det har hon ätit med god aptit ända tills för några dagar sedan.
Hon har de senaste dagarna blivit tröttare och tröttare, sover hela tiden nästan och dricker mycket mer än normalt.

Hon äter pyttelite(endast blötfoder nu) och är väldigt ostadig på benen.
Mitt lilla hjärta är gammal.. och det finns inget som jag kan göra nu för att få henne att bli bra.

Hon verkar inte lida på något sätt utan är bara hemskt trött, vid minsta tecken på att hon lider så åker vi självklart till farbror doktorn för att avsluta min underbara lilla livskamrats tid på jorden.

Hon har alltid haft en enorm skräck för att åka bil och helst av allt vill jag att hon ska somna in hemma, här där vi som älskar henne över allt annat finns. Så hon får känna sig trygg till sista andetaget.

Jag vet att en bilfärd till veterinären skulle stressa henne enormt(som det alltid har gjort, hon skriker i högan sky och skakar vid bilåkning) och det vill jag inte.

Hon kommer snart att lämna oss och förhoppningsvis återförenas på något bra ställe med sin bror som dog för 5 år sedan.

Min fina lilla Pummis.. vad jag kommer att sakna henne.


Vet egentligen inte varför jag skriver detta men jag gör det ändå..

 

[marieka]

Sv: Snart försvinner min gamla gumma..

Jag var oxkså tvungen att avliva min gamla trotjänare pga av sjukdom förra året. Veterinären sa att det var ett bra beslut men det var tungt.

 

[Sassy]

Sv: Snart försvinner min gamla gumma..

Tyvärr blir de ju gamla...
Det finns ingen vet som gör hembesök om ni ringer och hör er för nu? Så slipper hon bilresan när den dagen kommer.

 

[Grängesberg]

Sv: Snart försvinner min gamla gumma..

Tyvärr blir de ju gamla...
Det finns ingen vet som gör hembesök om ni ringer och hör er för nu? Så slipper hon bilresan när den dagen kommer.

Jo, det är ju tyvärr baksidan med att ha djur.. den dagen kommer ju för alla. Men det är inte kul..

Det ska nog gå att ordna med att någon vet kan komma hem. Har en som bor i samhället här, han är dock dålig med stort D på häst(klarade inte ens av att vaccinera min gamla ponny utan jag fick göra det själv) men han kanske är bättre med smådjur.. det hoppas jag i alla fall..

Jag vill ju inte att hon ska bli rädd det sista som händer i hennes liv, vilket hon garanterat blir om vi åker bil.

Vill ju det bästa för min gumma, och det vore att bara få somna hemma.

Har ju i alla fall fått 16 år med henne och hon har aldrig vart sjuk någongång tidigare, tror faktiskt inte att hon är sjuk nu heller, bara gammal och sliten som gamla blir.

Jag har hennes 14 åriga dotter kvar, hur fin i kroppen som helst, de som ser henne tippar en ålder på ca 2 år.. hon ser väldigt ung ut.

Man får vara glad åt att Pummis har vart frisk hela livet och att det ser ut att gå ganska så fort utför..

Men så länge som hon är med och knallar omkring här hemma så får hon vara kvar, hon verkar lugn och rofylld som vanligt om än trött..

 

[Stoppard]

Sv: Snart försvinner min gamla gumma..

Om du är intresserad av att kolla upp henne mer så kan ni testa hennes sköldkörtelhormon.

 

[Grängesberg]

Sv: Snart försvinner min gamla gumma..

Om du är intresserad av att kolla upp henne mer så kan ni testa hennes sköldkörtelhormon.

Vår vet tog de proverna när vi var där för 2 månader sedan.. det var inte det..

Det är ålderdom tyvärr...
Önskar att jag kunde bota det!

 

[Grängesberg]

Sv: Snart försvinner min gamla gumma..



Nu så finns hon inte hos oss längre..

Hon blev sent i går kväll mycket mycket sämre, eller tröttare ska man kanske säga. Hon ville inte ens dricka vatten. Låg i sängen och var så trött.

Då det var ganska sent så bestämde vi oss för att avvakta till morgonen, hon verkade inte ha ont utan var bara tröttare än någonsin förr. Hon låg bredvid mig i sängen och blev klappad och gosad med tills jag somnade.

När jag vaknade så hade hon tagit sig ner för vår ganska höga säng och ut i sin favoritsoffa, jag var helt övertygad om att hon inte hade klarat natten då hon var så himlans trött igår kväll..

Men hon levde och var lika trött, anades lugnt och fint och hennes lilla hjärta slog precis som det brukade...helt normalt.

Vi bestämde oss för att i alla fall åka med henne till doktorn, trots att jag var livrädd för att hon skulle vara rädd för bilfärden.

La henne i en stor filt och så åkte vi iväg, hon låg så lugnt hela vägen i mitt knä. Tittade endast upp en gång när vi var inne i stan och lamporna lös ganska starkt. Sedan så la hon ner sitt huvud i filten och vilade lite till.

Väl framme hos veterinären så gick jag först in för att skriva papper etc medans husse höll henne i famnen och sedan så fick vi komma in i ett litet rum.

Jag trodde faktiskt inte att jag skulle klara av att vara med henne hela vägen till slutet, men det gjorde jag och nu så känns det skönt att jag orkade det.

Jag var skyldig henne att stanna till slutet efter allt som hon gett mig.

Det var inte alls så hemskt som jag trodde, det kom in en ung tjej som var veterinär, hon pratade lite och hälsade på den gamla damen, talade om för henne att hon hade haft ett långt och härligt liv och att nu var det dags att lämna.

Pummis orkade inte ens titta upp ur sin filt, veterinären gav henne en liten spruta med sömnmedel i magen, det verkade inte alls kännas för Pummis reagerade inte alls. Veterinären sade även att de knappt brukar märka det, nålen var så tunn.

Sedan så lämnde veterinären oss ensamma med henne i det lilla rummet och Pummis suckade svagt ett par gånger, sedan låg hon alldeles stilla och andades några minuter, helt lugnt som om det var det naturligaste i världen. Hon var aldrig rädd utan tog allt med ro.

När hon hade slutat att andas så kom veterinären tillbaka för att lyssna på hjärtat och kontrollera så det hade slutat, det hade det.

Vi stannade en bra stund i rummet och pratade med veterinären som talade om för oss att det var det rätta, hennes tid var över och det fanns inget alls mer vi kunde ha gjort. Hon hade ju trots allt levt 16 år utan att vara sjuk tidigare. Hon var inte sjuk nu heller....bara gammal.

Sedan så åkte vi hem...utan vår Pummis som stannar kvar i Falun där hon ska få vila i en minneslund för djur.

Det är tomt efter henne hemma, ingen ligger på hennes plats i soffan och ingen som tigger mat och "snor" av min gaffel rakt framför näsan på mig..

Jag kommer alltid att minnas mitt lilla hjärta och jag är så glad över att jag kunde stanna med henne till sista andetaget.

Sov så gott min Pummis.. Vi Ses..

 

[Fiffi1]

Sv: Snart försvinner min gamla gumma..

Snyft.
Det är så sorgligt när våra djur ska kila vidare.
Tack för att du ville dela med av er svåra stund.

Tänker på min lilla som vet. håller på och kastrera nu och förhoppningsvis har många år kvar.

Kram till dig.

 

[Prosit]

Sv: Snart försvinner min gamla gumma..

Tack för din fina berättelse om ett fint och lugnt slut
*tröstkramar*

 

[MissFideli]

Sv: Snart försvinner min gamla gumma..

Underbart att läsa ! Det största ansvaret vi ägare har för våra djur är att se till att dom får vandra över regnsbågsbron på bästa sätt och framförallt ska vi kunna avgöra när det är dags.

Du har många år av glädje att se tillbaka på nu, lev på dom.

Kramar Monika

 

[MissDaisy]

Sv: Snart försvinner min gamla gumma..

Här sitter jag på jobbet och gråter, så sorgligt och ändå så fint! Vad underbart att hon fick ha dig med ända tills vägens slut och att du fick ha henne så länge!
Kramar på dig!

 

[Sassy]

Sv: Snart försvinner min gamla gumma..


Skönt ändå att det gick så "bra". De brukar ju veta när det är dags...

 

[lawless]

Sv: Snart försvinner min gamla gumma..

Usch känner mej gråtfärdig. Hon visste att det var dax. Känner med dej.

 

[Grängesberg]

Sv: Snart försvinner min gamla gumma..

Svarar alla på samma gång!

Tack för era uppmuntrande ord, dom värmer..

Jag kände att jag ville berätta hur det var, både för min egna (kan man kalla det terapi) skull och för att kanske någon som läser det hamnar i samma situation och kanske hade samma tankar som jag hade.. att det skulle vara förfärligt plågsamt för både henne och mig.

Visst är det hemskt sorgligt när en liten varelse som man levt med så länge är tvungen att lämna en, men samtidigt så kändes det bra.

Det var så lugnt och värdigt.
Kanske någon sitter i min sits nån gång och kan då ha i åtanke att det är värt att vara vid deras sida ända till slutet.
Man är starkare än man tror och jag tror att jag hade ångrat mig om jag hade gått ut och lämnat det jobbiga till min sambo.

Visst rann tårarna, det gör dom fortfarande när jag tänker på henne men det viktigaste av allt är att hon nu har det bra.

Hon var den snällaste katt man någonsin kan få ha, aldrig arg på någon, en supergo mamma till sina 4 ungar som hon fick och hon var min bästa kompis!