kisse
Trådstartare
Min tik har en juvertumör som jag upptäckte i mitten av november. Bestämde mig direkt att INTE operera, hon har haft en del grejer tidigare o jag har sagt att blir det något mer så tar jag bort henne. Hon är fortfarande pigg o glad, har inte verkat ha ont alls någonstans, men nu har den växt från säg inte ens ett halvt ägg till en dryg halv tennisboll på några dagar. Hon ömmade något när jag klämde på den nu på kvällen, hon säger inget, men höjde hela ryggen som om det var klart obehagligt. Kan ju bero på att det spänner "bara" då det vuxit så snabbt, (som en vanlig böld eller hematom).
Planen har varit att ha henne kvar till nästa vecka då vi är hundvakter åt en som inte riktigt klarar att vara själv, men nu när det gått så fort sista veckan känns det inte hållbart. Antar att hundar kan upprätthålla en "fasad" för att få hänga med flocken?
Hon har fram tills idag inte visat några tecken på att ha ont som sagt, hon är fin i hull o blank i pälsen. Äter, kissar, skiter, leker som vanligt. Jag är bara så jäkla rädd att det ska braka ihop i helgen... Kan få hit min vanliga veterinär imorgon eller på torsdag för avlivning, annars är det måndag som gäller, men det kanske är hemskt för henne?
Har någon några erfarenheter av så här snabbväxande tumörer, hur har det påverkat era hundar? Har de upprätthållit en positiv attityd o verkat friska? Jag har hela tiden sagt att så fort hon visar tecken på att må dåligt, då är det slut. Jag tänker ju inte låta henne lida, men det är ju svårt att säga om hon gör det när hela hon bara utstrålar glädje...
Planen har varit att ha henne kvar till nästa vecka då vi är hundvakter åt en som inte riktigt klarar att vara själv, men nu när det gått så fort sista veckan känns det inte hållbart. Antar att hundar kan upprätthålla en "fasad" för att få hänga med flocken?
Hon har fram tills idag inte visat några tecken på att ha ont som sagt, hon är fin i hull o blank i pälsen. Äter, kissar, skiter, leker som vanligt. Jag är bara så jäkla rädd att det ska braka ihop i helgen... Kan få hit min vanliga veterinär imorgon eller på torsdag för avlivning, annars är det måndag som gäller, men det kanske är hemskt för henne?
Har någon några erfarenheter av så här snabbväxande tumörer, hur har det påverkat era hundar? Har de upprätthållit en positiv attityd o verkat friska? Jag har hela tiden sagt att så fort hon visar tecken på att må dåligt, då är det slut. Jag tänker ju inte låta henne lida, men det är ju svårt att säga om hon gör det när hela hon bara utstrålar glädje...
