Nu är ju krubban borta oavsett. Den höll inte för krubbitningen utan hotade att lossna, så det var en nödvändig åtgärd att ta bort den. Och jo, krubbitandet har ju förvisso upphört såtillvida att han inte gör det längre i några situationer. Med din logik skulle man inte ändra något för en krubbitare någonsin? Inte släppa på bete, inte byta box för då kan ju föremålet för krubbitningen försvinna? Jag tror snarast på att förändra/förbättra så mycket man kan tills hästens beteende inte återspeglar stress.
Vår hingst har inte visat några andra tecken på att inte må bra. Något stressad vid kraftfodergiva, men det har blivit bättre med längre tuggtid (lusern i kraftfodret) och att gärna ge hö samtidigt.
Vet inte riktigt om detta också var riktat till mig, men jag har inte heller sagt att det skulle finnas "rester" av ett beteende kvar, jag bara konstaterade att vår hingst krubbet när han flyttade hit (jag vet inte om han gjorde det på förra stället), men slutade med det när krubban försvann någon gång under vintern. Det har inte kommit tillbaka sedan dess. Vilket alltså förvånat mig en aning - men jag har ingen stor vana vid krubbitare, ska tilläggas.
Vad gäller uppväxt och avvänjning så vet jag att vår hingst haft det bra - gått med mamma länge, därefter i hingstflock på samma ställe tills han var 3½. Det jag tänker kan ha skapat krubbitandet är snarare installning och lite (för lite) utevistelse i samband med installning och inridning just hösten när han var 3½.
Nej, du har missförstått mig helt och hållet.
Det enda jag menar är att man inte ska ta bort det hästen vill krubbita mot (förutsatt att det håller såklart) man ska hellre se till att det finns något den kan bita mot om den behöver. Det är väldigt viktigt.
Att ge fri tillgång eller bete eller på annat sätt ändra miljön så det som ”stressar” blir mindre är helt rätt tänkt men jag menar att man ska vara försiktig med att förutsätta att något är borta bara för att man tagit bort det den helst vill bita mot.
Det man kan se är att det alltid blir värre efter kraftfodergiva. Sötma, stärkelse et.c verkar ha betydelse, inte att den äter något dem vill ha mer av, så att säga.
Just krubbitning, luftsnappning och tungsugning har med mage, tarm, ätande, tuggande etc att göra. De stereotypa beteendena dyker nästan alltid upp vid 3-4 års ålder, så där faller både din och min in i ramen.
Det har inget med röresleapparaten att göra alls, det har istället vävning, vandring och liknande (för mycket eller för lite motion och rörelse).
Vi kan aldrig veta vad som orsakar det hela ibland. Man kan bara spekulera. Jag kan bara spekulera angående min häst men det finns många anledningar och stress är alltid orsaken även om det inte syns utanpå. De behöver alltså inte se stressade ut eller vara nerviga.
Det är alltså ingen kritik mot varken förra ägaren, dig eller miljön i sig. Det kan helt enkelt vara så att något hänt under unga år (sjukdom, feber) som gjort att mage och tarm kanske fått sig en törn som de inte kan komma ur.