cassina
Trådstartare
Ska försöka fatta mig kort. Har en 9 årig okastrerad Chihuahua tik. Hon har varit frisk förutom några småsaker under årens lopp. I samband med löp så blir hon låg. Nästa löp kommer i början av juli.
I fredags kväll låg hon och sov i mitt knä. Från ingenstans spände hon kroppen och skrek högt samtidigt som hon kastade sig iväg. Sedan gick hon undan. Vi kände och klämde på henne men ingen reaktion alls. Var i valet och kvalet om vi skulle försöka få tag i någon jour vilket inte är lätt där vi bor. Bestämde oss för att avvakta. På lördag fm hände det igen dock inte lika kraftigt som kvällen innan. Hon hade ingen feber. Inget att gå på. Under söndagen och måndagen hände inget men på tisdagen lika kraftigt som första gången. Ringer djursjukhuset och får en akuttid.
Väl framme så lyssnar veterinären på hjärta och lungor som låter helt okej. Palperar och verkligen nästan försöker provocera fram en reaktion. Inget händer. Anser att hon är fint skick för sin ålder. Tar ett utökat blodprov som inte visar någon som helst avvikelse. Ingen inflammation eller infektion. Inget.
Hunden har inte haft feber. Ätit och druckit, kissar och bajsar normalt. Ingen ökad törst. Inga kräkningar. Analsäckar åtgärdade. Tandstatus okej. Kan gapa ordentligt. Böja och sträcka ut leder utan problem.
Diskuterar eventuellt problem med livmodern vilket veterinären finner osannolikt.
Det ser inte ut som epilepsianfall heller.
Vovven får en kur smärtlindring och inflammationshämmande och vila en vecka.
Nu har hon hittills inte skrikit något mer men ser djupt olycklig ut och följer mig som en skugga. Tycker hon smaskar en del men antar attt det kan vara en biverkning från medicinen.
Nästa steg blir att ultraljuda buken.
Någon som har input på vad som händer med min lilla vovve? Har haft hund i 50+ år och inte råkat ut för något liknande.
I fredags kväll låg hon och sov i mitt knä. Från ingenstans spände hon kroppen och skrek högt samtidigt som hon kastade sig iväg. Sedan gick hon undan. Vi kände och klämde på henne men ingen reaktion alls. Var i valet och kvalet om vi skulle försöka få tag i någon jour vilket inte är lätt där vi bor. Bestämde oss för att avvakta. På lördag fm hände det igen dock inte lika kraftigt som kvällen innan. Hon hade ingen feber. Inget att gå på. Under söndagen och måndagen hände inget men på tisdagen lika kraftigt som första gången. Ringer djursjukhuset och får en akuttid.
Väl framme så lyssnar veterinären på hjärta och lungor som låter helt okej. Palperar och verkligen nästan försöker provocera fram en reaktion. Inget händer. Anser att hon är fint skick för sin ålder. Tar ett utökat blodprov som inte visar någon som helst avvikelse. Ingen inflammation eller infektion. Inget.
Hunden har inte haft feber. Ätit och druckit, kissar och bajsar normalt. Ingen ökad törst. Inga kräkningar. Analsäckar åtgärdade. Tandstatus okej. Kan gapa ordentligt. Böja och sträcka ut leder utan problem.
Diskuterar eventuellt problem med livmodern vilket veterinären finner osannolikt.
Det ser inte ut som epilepsianfall heller.
Vovven får en kur smärtlindring och inflammationshämmande och vila en vecka.
Nu har hon hittills inte skrikit något mer men ser djupt olycklig ut och följer mig som en skugga. Tycker hon smaskar en del men antar attt det kan vara en biverkning från medicinen.
Nästa steg blir att ultraljuda buken.
Någon som har input på vad som händer med min lilla vovve? Har haft hund i 50+ år och inte råkat ut för något liknande.
