sasaja
Trådstartare
För ungefär 1 månad sedan slutade jag rida på ridskola, det enda som jag hade kvar inom ridning.
Jag hade rätt nyligen slutat som medryttare på en annan häst pga att det inte funkade där, jag har sen längre tillbaka varit medryttare på 3 underbara hästar som varade i 1 år med en kompis, tyvärr slutade vi där också då skolan tog över men ägaren hälsade att vi kunde bara höra av oss ifall vi ville ta en sväng.
Jag slutade rida på ridskola då det helt enkelt blev jobbigt med ekonomin och jag kände att jag var fast i min utveckling, jag utvecklades inte utan var fast på samma plats i månader.
Nu har jag ingen häst att rida och att hitta en medryttar häst här i närheten där jag bor är i princip omöjligt.
Jag har suttit och gråtit när jag kollar tillbaka på när jag red och saknar det som in i!
Är grått färdig bara av att skriva detta, jag blir avis när en bästis till mig kanske ska rida en häst till hennes mammas kompis. Det är bara en en gångs grej (antar jag) men det gjorde ändå mig sur men främst ledsen..
Jag vet bara inte vad jag ska göra av mig själv, vågar inte ta kontakt med ägaren till de tre hästarna så det slutar bara med att jag blir mer och mer ledsen. Saknar 1 häst extra mycket som hon äger då jag kände att jag kom närmre honom än min kompis och att vi hade det här speciella bandet.
Det gör så ont att behöva känna sig så hjälplös och vet inte vad jag ska göra av mig själv och har ingen aning om varför jag skriver det här för första början, känner bara att detta är det enda stället jag kan gå till vid dessa problem ♥
Jag hade rätt nyligen slutat som medryttare på en annan häst pga att det inte funkade där, jag har sen längre tillbaka varit medryttare på 3 underbara hästar som varade i 1 år med en kompis, tyvärr slutade vi där också då skolan tog över men ägaren hälsade att vi kunde bara höra av oss ifall vi ville ta en sväng.
Jag slutade rida på ridskola då det helt enkelt blev jobbigt med ekonomin och jag kände att jag var fast i min utveckling, jag utvecklades inte utan var fast på samma plats i månader.
Nu har jag ingen häst att rida och att hitta en medryttar häst här i närheten där jag bor är i princip omöjligt.
Jag har suttit och gråtit när jag kollar tillbaka på när jag red och saknar det som in i!
Är grått färdig bara av att skriva detta, jag blir avis när en bästis till mig kanske ska rida en häst till hennes mammas kompis. Det är bara en en gångs grej (antar jag) men det gjorde ändå mig sur men främst ledsen..
Jag vet bara inte vad jag ska göra av mig själv, vågar inte ta kontakt med ägaren till de tre hästarna så det slutar bara med att jag blir mer och mer ledsen. Saknar 1 häst extra mycket som hon äger då jag kände att jag kom närmre honom än min kompis och att vi hade det här speciella bandet.
Det gör så ont att behöva känna sig så hjälplös och vet inte vad jag ska göra av mig själv och har ingen aning om varför jag skriver det här för första början, känner bara att detta är det enda stället jag kan gå till vid dessa problem ♥
Om du ser till att lägga upp ett bra vecko schema för lektior och sånt borda det kunna fungera bredvid skolan. Jag tycker inte du skal ge upp, men tvärtom kämpa för det, särskillt om den hästen kändes rätt
