Slagsmål (uppdatering ang föl som inte går att spruta)

[semlis777]

samma sak är det med mitt sto som inte ens låter vet komma nära henne! en gång så fick hon 4sprutor på en dag(vet fick komma ut 2g) och sen dess så är hon livrädd försprutor,hon ricktigt flåsar när dom sticker henne, jag kan inte hålla i henne utan hon får stå syadigt uppbunden. hon har varit spruträdd i nu ca 2-3år och hon kommer troligtvis aldrig att växa ifrån det eller lära sig att det inte är farligt. annars är hon en jätte trevlig häst med ett bra psyke,förutom att hon inte gillar vet

 

[honung]

Alltså, nu har jag gått och funderat på denna lilla Kele hela dagen, och ska försöka förklara vad jag kommit fram till:
Hos människor(och antagligen även hästar, däggdjur) finns flera olika sorters smärta.
Nociceptiv smärta är förknippad med skador på vävnader eller organ. Brännskador, spänningshuvudvärk och tarmvred är exempel på orsaker till nociceptiv smärta.

Neurogen smärta uppstår vid skador på nerverna i kroppen. Orsaker till neurogen smärta kan till exempel vara sjukdomen MS, fantomsmärtor eller en ryggmärgsskada. Smärtan behöver inte alltid utgå från det ställe där huvudet säger att smärta finns.

När du sätter kanylen på Kele känner hon nociceptiv smärta. Vad hon minns efter era slagsmål är neurogen smärta, och det är den smärta hon känner när hon spänner sig brutalt mycket för att du kommer och ska med sprutan ge henne nociceptiv smärta.

Hänger du med? Hon är alltså inte bara skräckslagen för sticket, utan förnimmelsen av all smärta sticket har utlöst.

Jag tror absolut, som någon här tidigare sagt, att du ska raka Kele en bit på halsen. Låta det gå några dagar och försiktigt närma dig henne med en spruta UTAN kanyl, som du trycker mot hennes rakade hud, så ofta det bara går. Börja sedan försiktigt med att sätta dit en bit tillklippt silvertejp, låt den sitta ett par timmar och ta bort. Håll på så ett par dagar, glöm inte att trycka den kanyl-lösa sprutan mot hennes hals när du dragit bort silvertejpen. När situationen är lugn, när hon accepterar både ditsättande och bortagande av silvertejpen och att du trycker kanyl-lös spruta mot hennes hals, sätter du dit embla plåstret, låter det verka och sticker sedan på bedövad hud.


låter kanske rörigt, men kan vara värt att prova. Det lär inte bli lättare med åren om du inget gör åt Keles fobi nu.
Lycka till!

/ honung

 

[Alexandra_W]

Jag förstår hur du menar, men jag vill tillägga lite.

1) Det är EN gång det blivit rent slagsmål. De andra gångerna har hon satts fast så att hon inte kunnat ta sig därifrån. Hon är INTE minsta stressad eller upprörd av att sitta fast så. Hon ställer sig och sover efter 1 - 2 minuter. Trots att hon rimligtvis borde veta vad som komma skall.

Jag får klämma, peta, smeka, picka med en vass blyertspenna etc hur mycket jag vill på halsen. Inga problem att ta kanyl utan nål, och med exakt samma rörelseschema, position etc som när jag sprutar trycka den mot halsen. Jag kan ta en spruta med nål och närma mig halsen som jag skulle spruta, och hon reagerar inte alls.

Jag provade idag mest för att bekräfta min teori att göra som du sa, raka, tejpa, ta av tejp, sätta spruta utan nål mot etc. Hon stod helst still både lös och fastbunden.

Hade på xylocainsalva (har inte EMLA hemma, men det fungerar på samma sätt med xylocain). Hon for i luften när jag satte nålen. Enda skillnaden med xylocain är att hon reagerar inte såfort nålspetsen NUDDAR huden, utan först när den är inne en bit.

Sen lugnar hon inte ner sig sålänge kanylen är i (hur hon kan känna den vetefan), men såfort den är borta är hon helt lugn, och jag kan omedelbart efter "låtsas" spruta henne, trycka kanyl mot, trycka penna mot etc, hon rör inte ett öra.

Så det är övht inget alls av "förberedelserna" eller liknande hon reagerar på, utan på STICKET och sålänge kanylen SITTER I.

reaktionen på sticker blir för likadan om man som av en händelse sätter i en kanyl när man fodrar eller går förbi eller något, dvs hon inte alls är förberedd och helt lugn.

Och hon har reagerat exakt likadant sen dag ett.

Men tips mottages fortfarande tacksamt, men just det där hjälper tyvärr inte.

ar också provat stå och borsta henne (vilket hon tycker är myyyysigt) och medan jag fortfarande borstar med ena handen sätta kanylen med den andra, men det hjälpte inte. Inte heller att bete mig som om jag tänker spruta på bringan och samtidigt snabbt sätta nålen i halsen.

Hon är lugn som en kossa tills hon känner sticket, då exploderar hon/vill explodera (beror ju på om hon kan eller ej). och är sen helt lugn när kanylen är ute.

Men jag trodde inte hästar kunde känna annat än sticket, dvs att de inte kunde känna att kanylen är I när man väl stuckit in den. Men hon lugnar sig inte förrän den är ute, så det verkar som om hon iaf känner den?

 

[**BORTTAGEN**]

Låter som om något inte är som det ska, varför reagerar hon så på sprutor egentligen? Det kan väl ändå inte vara medfött? Går mamman bra att spruta? I så fall kan du ju stoppa in en kanyl på stoet när fölisen tittar på.
Tycker du är jätteduktig som kämpar på för att din lilla fölis ska må bra och tycker du ska fortsätta kämpa. Hur blir det om du säljer henne då? Du måste ju ändå tala om för eventuell köpare att hon har sprutfobi och det avskräcker kanske den bästa köparen. Så jag tycker absolut inte du ens ska överväga att sälja henne än. Kanske är det något hon växer ifrån, eller så går det kanske att lära henne lite fullständigt på dig. Men ha inte livet som insats bara, tycker du ska ha henne på större yta när du kommer med sprutan, kanske hon får panik bara för att hon känner att hon inte kan fly, kanske hon tycker det gör ont? Är enda anledningen jag kan komma på till att hon ogillar det.

Jag skulle testa med att ha henne på stor yta, så att hon kan gå iväg några meter åt varje håll. Sen ha tid ca 3-4 timmar i beredskap och sen sitta där med godis i ena handen och sprutan i andra så får hon själv välja om hon vill eller inte, men visar hon minsta antydan på ovilja eller skräck så skulle jag flytta mig ifrån henne direkt så att hon inte känner sig trängd eller får för sig att hon måste försvara sig. Kanske tar det ett halvår innan man kan sticka kanylen i henne, men det är min lösning på det hela. Blir det akut att hon måste få i sig spruta så ser jag hellre att någon annan gör det så att hästen inte tappar förtoendet för mig. I och med att du "tvingat" din fölis så kan det ge henne större svårigheter att lita på dig i fortsättningen.
Du kan ju göra en egen tvångsspilta hemma och sen be någon annan att ge henne sprutan medan du själv finns till hands för att visa att du är snäll och den med sprutan som är elak/farlig inte är du.

Vet ju inte vad du försökt med innan, men som sagt de tär vad JAG skulle göra.

/Hippo

 

[Alexandra_W]

Jadu, jag har ingen aning varför hon tycker det är så hemskt. Mamma bryr sig inte ett skvatt. Vetesjuttom om det skulle hjälpa sätta kanyl på mamma, tror inte hästar kan förstå i så många "led" att fölis fattar att "nu sätter matte en kanyl i mamma, mamma reagerar inte, jag behöver inte vara rädd för kanyler". Isf skulle det vara busenkelt att bota alla hästars rädsla mot allting

Spruträdslan är såklart något jag skulle upplysa om vid en ev försäljning, jag tillhör den äckligt ärliga sorten (så hur jag lyckades sälja en Volvo 245 från -81 är en gåta *s*)

Jag TROR som sagt hon tycker det gör ont. Det skumma är ju varför hon tycker det gör så himla ont när de flesta hästar inte bryr sig alls eller väldigt lite? Gör ingen skillnad om det är lös i boxen, lös på stallgången eller lös i hagen. Eller fastsurrad då. fastsurrad är ju för att minska risken att jag stryker med (ju större yta dessto större flipp), och en häst som skenar runt i en hage med en kanyl i halsen känns inte så...bra..

Ang någon annan spruta. 2 vet har ju försök, och misslyckats. Mer hjälp har jag inte, alla mina medhjälpare drog öronen åt sig och förklarade att de ville leva ett tag till här i början på senaste PC-kuren.

Hon verkar dock, ironiskt nog, inte blir speciellt "anti" mig av att jag sprutar (jag var rädd att hon skulle undvika mig i månader efteråt eftersom hon kan vara långtjurig). Men hon kommer fortfarande glatt fram till mig (direkt efter kan hon gå undan ett, högst två steg som en "markering"). Även direkt efter sprutning är hon lugn, snäll och kelig och gosar gärna. Gnäggar fortfarande såfort hon ser mit, kommer fram etc.

Jag blir inte klok på det, det saknas för många bitar, men som sagt verkar hon mer bli irriterad/arg på det som sticks/gör ont och vill bli av med det, än RÄDD. Hon är ju kolugn oavsett vad jag gör innen. Jag kan surra fast (eller ha lös) och klämma, nypa, picka och "sticka" med en penna på halsen. Jag kan ta en spruta utan kanyl och låtsas spruta (endera utan att jag sticker med penna, elelr samtidigt). Hon står helt avslappnad och sover. Men såfort hon känner nålen..*suckar*

Jag (och vet) är osäker på om det växer bort. Hon var sådär sen spruta ett (det har INTE hänt ngt någon gång) och sen har det bara blivit värre, och nu är hon ju större och starkare. Värre lär det bli om hon väger 500 kg och fortfarande tycker sprutor är tvärhemskt...

Synd man inte kan ge något käckt superbedövande som bedövar "hela vägen in" så att säga (inte bara ytan), eller staaarkt lugnande (via munnen) =) Dvs så hon inte känner ett smack, eller är så drogad att hon inte är medveten om vad som händer. (bedövningssalva bedövar ju bara yttre laget, brukar ju räcka iom att man har mest nerver där, och inte "ska" känna kanylen när den är inne. Och plegg i oral form fungerade inte, hon snedtände)