Sv: Skulle någon här VÅGA avla med en klon?!
Nu hittade jag inte den exakta källan som jag tog faktan ifrån i mitt tidigare inlägg. Däremot så hittade jag detta istället som jag då tagit från jordbrukverkets hemsida här står det lite längre ner i texten om vad som vanligtvis brukar drabba kloner i sjukdomsväg...Den fetade texten är kopierad i sin helhet...men det understrukna är gjort av mig för att understruka mitt tidigare inlägg...
Kloning av djur - varför och hur?
Titeln är hämtad från ett seminarium som hölls den 1 oktober 2003. Denna populär- och tvärvetenskapliga konferens initierades av Gentekniknämnden, men arrangerades tillsammans med en rad andra organisationer bl a Jordbruksverket.
Med denna konferens i minnet och andra fakta inom området vill jag peka på några intressanta punkter ur ett allmänt perspektiv och ur ett myndighetsperspektiv.
Vad är kloning ?
Kloning är könlös förökning. Kloning är naturligt förekommande och vanligt hos bakterier och växter t ex potatis, men ovanligt hos djur. Kloner uppkommer spontant hos djur och människor som enäggstvillingar där de två första dottercellerna av det ursprungliga befruktade ägget separeras efter den första delningen och ger upphov till två individer.
Artificiell kloning kan ske på olika sätt t ex genom embryoklyvning, som sker när det befruktade ägget består av 100-120 celler. Ett sju-dagars nötkreatursembryo kan delas under mikroskop och halvorna läggas in i fostermödrar.
Ett annat sätt kallas kärnutbyte (nuclear transfer) eller somatisk kärnöverföring. Man utgår från en äggcell, som tömts på sitt kärninnehåll. Man kan använda embryoceller, fosterceller eller differentierade celler (t ex juverceller, som i fallet Dolly) vilka förs samman med äggcellen, som saknar cellkärna, med hjälp av en kontrollerad elektrisk stöt. Klonade djur får samma genotyp, men är inte identiska eftersom de flesta egenskaper påverkas av både arv och miljö.
En begränsande faktor för den praktiska användningen av en del av dessa metoder är att man endast får ett fåtal individer. Med kärnöverföring kan man däremot öka antalet individer av samma klon.
Syfte och nytta
Artificiell insemination, embryoöverföring och konstgjord befruktning har föregått kloning och var också naturligt ifrågasatta när de introducerades som metoder. De flesta användnings-områdena för kloning är inte inom husdjursproduktion. Kloning kan användas tillsammans med genetisk modifiering för att bevara en genetisk förändring. Konventionellt avelsarbete med selektion kommer att behövas också i framtiden. För att dra nytta av kloningens möjligheter krävs båda reproduktionsmetoderna - sexuell förökning i kombination med urval och kloning för att få fler bra kopior.
Grundvetenskap - idag är gensekvensen känd för några djurslag, d v s var generna är placerade på kromosomerna, men vad generna har för funktion har vi inte mycket kunskap om. Därför är ett syfte ökad kunskap.
Läkemedel - medicinsk applikation t ex modellsystem för sjukdomar (likadana försöksdjur) framtida behandlingsmetoder, framställning av nya celler, vävnader eller organ som kan transplanteras.
För att mångfaldiga individer av djur som människan finner särskilt värdefulla, t ex genmodifierade försöksdjur eller husdjur - djur som fått ett eller flera nya anlag genom genöverföring.
Risker
I USA funderar man på hur en riskvärdering för kloning använd i husdjursproduktionen ska se ut och om livsmedel från klonade djur innebär några risker.
"Large Offspring Syndrom" är ett exempel på problem med för hög tillväxt hos klonade avkommor. Hos nötkreatur som klonats har forskare funnit att ca 20 % av de kalvar som föds är större än andra kalvar och att detta kan vara ett djurskyddsproblem. I USA pågår forskning på detta område. Hög frekvens av andra defekter som forskare funnit är bl a hög dödlighet under fostertiden, respiratoriska sjukdomar och defekter i njurar, hjärta och hjärna.
En analys av de senaste siffrorna visar att mindre än 10 % av genomförda överföringar av klonade djur resulterar i en levande avkomma. Kloning är, enligt Ian Wilmut en av forskarna bakom skapandet av Dolly, pålitligt men inte effektivt och det är sällan mer än 5 % av de klonade embryona som utvecklas till levande individer. Effektiviteten varierar kraftigt med djurart, källan för mottagarägget, vilken celltyp och vilken teknik som används och om givarcellerna har modifierats före kloningen.
Forskningsfronten
Många olika djurarter har man lyckats klona: får, nötkreatur, mus, get, gris, katt, kanin och senast häst, dock inte hund och rhesusapa. Kunskap om djurartens grundläggande biologi och fosterutveckling är nödvändig. För kloning krävs att man har obefruktade ägg, odlingsteknik och surrogatmödrar. Detta är särskilt viktigt att ha i minnet när man talar om hur fler individer av utrotningshotade djur ska kunna skapas genom kloning.
För framtida användningar inom husdjursproduktionen ser forskare och andra intresserade att djur skulle kunna förändras så att de inte är mottagliga för eller kan överföra BSE (prion knock-out), får en ökad kaseinproduktion och får en ökad sjukdomsresistens mot infektioner.
Kloning skulle också kunna användas för att ta fram organ från djur för transplantation till människa sk xenotransplantation. En sådan framtid kan endast bli verklighet om svårigheter med lagstiftning löses och allmänheten ger sin acceptans.
Lagstiftning
I Sverige finns inte något generellt förbud mot kloning av djur i lagstiftningen. Det är önskvärt att det finns någon slags reglering på plats och att den är transparent, grundad på forskningsresultat och riskvärdering. Förutom miljöbalkens bestämmelser finns vissa bestämmelser i djurskyddslagstiftningen som särskilt berör genteknik och bioteknik. I lagen om kontroll av husdjur mm, där semin- och avelsverksamhet regleras, där borde också regler för kloning kunna införas.
Eva-Marie Stålhammar
så det går inte... 
