Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Scrivener är ett väldigt bra program att skriva i. Där kan man ha all research och alla personer, storylines och annat på samma plats.
Vad kul med en skrivtråd! Jag brukar låtsas att skriveriet är mitt andra jobb, gör deadlines åt mig själv (som jag aldrig lyckas hålla) och har krav att jag "måste" sitta och skriva vissa timmar under dagen, det är enda sättet för mig att komma någonvart.
Har skickat in till lite novelltävlingar och liknande, har aldrig ens blivit nominerad så antagligen saknar jag talang, men kan ändå inte riktigt ge upp. Så många historier inne i hjärnan som kliar och vill ut...
Största problemet är väl att när jag väl sätter mig ner för att börja känns det alltid supersvårt och helt omöjligt och jag kan inte, etc, trots att jag sitter där varje dag och 9 gånger av 10 får jag bra flyt när jag väl börjat. Ändå är det exakt lika svårt att komma igång varenda eviga dag. Varför?Någon som har tips på hur man lättast tar sig över den där prokrastinations-prestationsångest-muren som genom någon ond magi byggs upp igen och igen hur många gånger jag än raserar den?
Nu skriver jag itne skönlitterärt men jag har en struktur i word.
Jag använder mig av rubriker i överskrifterna. Det gör det lättare att se tycker jag. Man kan se disposition och kan ordna kapitel/avsnitt.
Scrivener är ett väldigt bra program att skriva i. Där kan man ha all research och alla personer, storylines och annat på samma plats.
Det enda är att jag inte tycker om är att dokumentet blir fult, dvs inte ser ut som mina manus brukar göra. Så när det är dags att skicka till förlaget flyttar jag över texten till ett word-dokument.
Den här tråden har jag missat, jag har påbörjat ett skönlitterärt projekt i höstas. Har kommit en bit. Det roligaste var att jag deltog i en tävling och vann 3 gånger med skrivcoach på bokmässan i september, jag har haft två gånger och ska ha en gång till som jag har valt att lägga lite längre fram så ska coachen läsa en del av det jag har skrivit och ge feedback på. Har varit otroligt nyttigt och en sporre i skrivandet. Förövrigt har jag skrivit större delen av mitt liv men känns nu som att jag har tid och möjlighet att verkligen genomföra ett större projekt.
Jag tycker det mest utmanande med mitt projekt är att det utspelar sig för ungefär 80 år sen, då får man fundera mycket på språket och hur man ska förhålla sig till det. Har krävt en del research som jag tycker är roligt men också tidskrävande. Någon annan här som skrivit en bok som inte utspelar sig i samtiden? Hur har du isåfall förhållit er till språk, hur det var i samhället på den tiden o.s.v?
Jag har skrivit ett manus (inte skickat det till förlag än dock, däremot är det lektörsläst två ggr. Nu ligger det och jäser och väntar pa att jag ska hitta modet att skicka in det. det är en familjestory så lite känsligt) som utspelar sig 1937-2006. Jag tyckte att det var jättekul med research, tex hur sedlarna såg ut(Riksbanken är väldigt service minded ;-D), när rälsbussen mellan olika orter sattes i bruk osv. Likaså musik och filmer har jag kollat vad som var populärt osv. Språket var nog det enklaste men det beror nog på att eftersom det handlar om min släkt så har jag ju hört dem prata.
Nu skriver jag på ett manus som kastar tillbakablickar till 1950/60 och det är en utmaning eftersom det till viss del inte riktigt är "min" miljö det utspelar sig i. Men jag googlar, kollar bilder, läser gamla artiklar. Största utmaningen med det manuset är egentligen inte tidsaspekten utan att det handlar om kärleken mellan Carl och Martin(jag är kvinna och hetero). Men jag tror att jag håller på att hitta känslan.
Skakar liv i tråden lite! Jag har skrivit för fullt hela våren, men haft svårt för att orka hålla fast vid ett narrativ så har mest skrivit dikter. Nu har jag dessutom vågat göra ett specifikt instagramkonto bara för dikterna, mest för att de enstaka av mina vänner som vill läsa dem ska kunna hitta dem enkelt, men kontot är öppet så att vem som helst kan läsa. Så nu är jag livrädd att alla jag känner ska skratta åt tramset jag skriver...![]()
Det tycker jag inte. Ofta tycker jag sexscener är rätt trista att läsa, finns givetvis undantag men generellt.En fråga till er här som skriver..... MÅSTE en bok innehålla sexscener, eller funkar det lika bra utan? Jag har hittills inte med några alls, utan bara antydningar åt vad som händer. Blir boken inte lika attraktiv om man utelämnar sexscenerna? För min egen del känns det inte alls tvunget att sex - in i minsta detalj - ska finnas med i böcker som jag läser. Men gärna beskrivningar av känslor, av kärlek och lust, och sådant kan jag också skriva utan några större problem. Är det fel att lämna vissa aspekter till läsarens fantasi?
Den känslan är nog väldigt individuell. Kan du inte föreställa dig att du gör någon fysisk aktivitet som du gillar tillsammans med andra och så "lägga på" musik i bakgrunden? Så hittar du kanske en känsla. (Nu förutsätter jag att det är en positiv känsla dina karaktärer har under dansen.)Har börjat skriva igen efter uppehåll på 2 år men körde fast rejält efter ett par dagar. Måste finna känslan i att dansa i grupp i en grotta till trummor men dansar inte själv så har väldigt lite att gå på.