Asa_S
Trådstartare
Det är alltid samma känsla av förvåning som kommer över mig (fast i morgonstressen skulle jag nog ge det ett annat ord ) när skolan börjar. Frukt är anskaffad, ryggorna är återfunna, de flesta av barnens kläder lyckas faktiskt fortfarande vara framplockade på morgonen, müsli och fil inköpt och marmelad ej förnyad. Busstidtabellen dubbelkollad och info från skolan lusläst.
Det låter väl rätt bra, va? MEN då uppstår ett helt annat problem, nämligen att jag själv plötsligt upptäcker att jag inte har några kläder. I morse kom jag till slutsatsen att det där trollet som äter sockar faktiskt hos oss äter upp mina kläder. Jag har flera toppar som jag inte har sett till alls sedan tidigt i höstas och jag förstår faktiskt inte hur det går till. Mobiltelefonen var också mystiskt försvunnen så jag fick åka telefonlös. Så medan barnen är färdiga och sitter i bilen och väntar så ägnar jag 5 minuter i tvättstugan på övertid vilt slitande i klädhögar för att till slut falla till föga och åka till jobbet i linne i strilande regn och 11 plusgrader.
Hur har er första skoldag varit, ur föräldraperspektiv?
Det låter väl rätt bra, va? MEN då uppstår ett helt annat problem, nämligen att jag själv plötsligt upptäcker att jag inte har några kläder. I morse kom jag till slutsatsen att det där trollet som äter sockar faktiskt hos oss äter upp mina kläder. Jag har flera toppar som jag inte har sett till alls sedan tidigt i höstas och jag förstår faktiskt inte hur det går till. Mobiltelefonen var också mystiskt försvunnen så jag fick åka telefonlös. Så medan barnen är färdiga och sitter i bilen och väntar så ägnar jag 5 minuter i tvättstugan på övertid vilt slitande i klädhögar för att till slut falla till föga och åka till jobbet i linne i strilande regn och 11 plusgrader.
Hur har er första skoldag varit, ur föräldraperspektiv?