enough
Trådstartare
Min sjuåring kissar på sig nästan dagligen. Vi har efter rätt lång väntetid fått en tid till barn-ungdomsmottagning, men att det nog inte kommer finnas någon quick fix för detta är vi medvetna om, så jag tänker att jag bollar lite här ifall att fler har erfarenhet av liknande.
Vi hade redan ganska snart efter blöjavslut problem med att han höll sig i all evighet och ofta vägrade gå på toa även vid påminnelser, fast det var jättetydligt att han behövde. Vi körde med "kisspoäng" där han fick någonting efter visst antal poäng för att komma till rätta med det och det blev bättre. Fortfarande har vi behövt påminna dock, och det har varit skvättar i kalsonger mycket ofta, som att han blivit van vid att lätta lite på trycket och fortsätta med vad han håller på med ett tag till. Inte speciellt ofta större olyckor med blöta byxor dock - men det har blivit mer av det senaste halvåret, speciellt i skolan, där händer det någon gång i veckan. Det har alltså inte gått åt rätt håll.
Har haft problem med sängvätning också, men det har blivit bättre över tid och händer sällan numera. Nummer två går fint, har aldrig varit något problem.
I övrigt är han harmonisk och positiv, trivs fint i skolan och har många kompisar, så jag har svårt att tro att det finns psykologiska problem bakom. Han är smart och på många sätt mogen för sin ålder, motoriskt kanske lite senare än många, men ändå inom normalspannet.
Han verkar inte själv tycka att detta är något större problem, vet inte ens om han riktigt märker att han blir blöt. Skol/fritidspersonal vet om problemet och påminner diskret, men han säger inte själv till när det skett lite större olyckor och har ofta diskreta kläder så det inte syns så mycket. Luktar gör det ju, och det känns som en tidsfråga innan klasskompisarna börjar märka om de inte redan gör det (det är dock inget vi eller personal sett tecken på).
Jag försöker att inte göra nån grej av detta. Ser till att han duschar varje kväll för att "det är mysigt att duscha", inte för att han luktar kiss. Har försökt tidigare att prata om att han måste försöka komma ihåg att kissa oftare osv men har släppt det, det ger ingenting. "Gå och kissa nu så du kan koncentrera dig bättre", funkar som påminnelse i stunden, och hemma går han ibland i tid även utan påminnelser. Offentliga toaletter drar han sig mer för att använda märker vi, och vill gärna inte låsa in sig själv, det finns en viss ängslighet där.
Jag vill gärna höra andras erfarenheter och tips, kanske också lite kring vad vi har att förvänta oss att få för hjälp och hur det kommer gå till. Jag har inte berättat för sonen ännu om att vi ska till doktorn om några veckor så om någon har tips för hur jag ska lägga fram det och förbereda honom tar jag tacksamt emot det med. Tror inte han kommer vara så positiv, han har varit väldigt envis med att vi INTE skulle berätta för personal på skolan t.ex. Det är såklart en väldigt känslig grej, det är svårt att vara diskret med det och samtidigt ge honom det stöd han behöver.
Vi hade redan ganska snart efter blöjavslut problem med att han höll sig i all evighet och ofta vägrade gå på toa även vid påminnelser, fast det var jättetydligt att han behövde. Vi körde med "kisspoäng" där han fick någonting efter visst antal poäng för att komma till rätta med det och det blev bättre. Fortfarande har vi behövt påminna dock, och det har varit skvättar i kalsonger mycket ofta, som att han blivit van vid att lätta lite på trycket och fortsätta med vad han håller på med ett tag till. Inte speciellt ofta större olyckor med blöta byxor dock - men det har blivit mer av det senaste halvåret, speciellt i skolan, där händer det någon gång i veckan. Det har alltså inte gått åt rätt håll.
Har haft problem med sängvätning också, men det har blivit bättre över tid och händer sällan numera. Nummer två går fint, har aldrig varit något problem.
I övrigt är han harmonisk och positiv, trivs fint i skolan och har många kompisar, så jag har svårt att tro att det finns psykologiska problem bakom. Han är smart och på många sätt mogen för sin ålder, motoriskt kanske lite senare än många, men ändå inom normalspannet.
Han verkar inte själv tycka att detta är något större problem, vet inte ens om han riktigt märker att han blir blöt. Skol/fritidspersonal vet om problemet och påminner diskret, men han säger inte själv till när det skett lite större olyckor och har ofta diskreta kläder så det inte syns så mycket. Luktar gör det ju, och det känns som en tidsfråga innan klasskompisarna börjar märka om de inte redan gör det (det är dock inget vi eller personal sett tecken på).
Jag försöker att inte göra nån grej av detta. Ser till att han duschar varje kväll för att "det är mysigt att duscha", inte för att han luktar kiss. Har försökt tidigare att prata om att han måste försöka komma ihåg att kissa oftare osv men har släppt det, det ger ingenting. "Gå och kissa nu så du kan koncentrera dig bättre", funkar som påminnelse i stunden, och hemma går han ibland i tid även utan påminnelser. Offentliga toaletter drar han sig mer för att använda märker vi, och vill gärna inte låsa in sig själv, det finns en viss ängslighet där.
Jag vill gärna höra andras erfarenheter och tips, kanske också lite kring vad vi har att förvänta oss att få för hjälp och hur det kommer gå till. Jag har inte berättat för sonen ännu om att vi ska till doktorn om några veckor så om någon har tips för hur jag ska lägga fram det och förbereda honom tar jag tacksamt emot det med. Tror inte han kommer vara så positiv, han har varit väldigt envis med att vi INTE skulle berätta för personal på skolan t.ex. Det är såklart en väldigt känslig grej, det är svårt att vara diskret med det och samtidigt ge honom det stöd han behöver.