Ofta funkar det för oss medelmåttiga ryttare att "lura" hästen att röra sig korrekt hellre än aktivt kämpa för det.
Att rida offroad tex (eller cavalettti om man inte har lämplig offroad) gör att hästen (om den är rimligt oliksidig och inte helt ramsned) måste ta i lika mycket med båda sidor av kroppen för att inte snubbla. Att klara en cavalettiserie med kortare steg ena bak, bakdelen utanför framdelens spår osv blir lätt plockepinn. Hästen rätar då själv ut sig och tar i jämnare. Samma sak i oländlig terräng, de kan inte fokusera på att ha baken tv eller ta kortare steg, utan på att sätta fötterna där det går och de inte snubblar.
Och nacken kommer automatiskt ner, ryggen välvs osv för det blir plockepinn om de kollar på stjärnorna samtidigt.
Så ja sådana uteritter är så stärkande. Rida efter väg däremot ger inte mycket om man inte klarar att rida dem raka.
Jag har ingen ridbana och det blir mycket uteritt efter väg, på fält osv. Avslöjas obarmhärtigt i ridhus. Om en 20 M volt på ängen blir 21 M för hästen driftar märks det inte. I ett 20*60 ridhus krockar man med väggen om hästen driver utåt. Har jag hört ;P