Alexandra_W
Trådstartare
Hästen är skodd runt om. Fram skodd 'så som han vill ha det', vilket innebär kort tå, tåsidokappor samt rejält utlägg och understöd i trakten, även bakåt. Sula BF. Bak normalskodd utan sula.
Han ömmar på grus/grusväg etc, alltid gjort. Ömmar ej (eller ja gjorde inte när han var barfota iaf) på gräs/ridbaneunderlag/hagen - hagen med undantag för 'påfrusen lera som blir knöggel'.
Nu ska han pga gaffelbandsskador stå på box i sisådär ett halvår, med till en början dagliga promenader vid hand, sen succesivt utökad rörelse vid hand och ännu mer sen även uppsuttet.
Och nu är jag i valet och kvalet ang om jag ska sko av honom den perioden och ha 'tofflor' på promenaderna/rörelsen, eller om jag ska fortsätta ha honom skodd. Veterinären och hovslagaren tycker att där får jag göra som jag vill, han får dock inte gå och ömma på promenaderna/rörelsen. Och de ska ske på så hårt och plant underlag som möjligt, i översättning blir det på grusvägarna. Men där löser ju tofflor (easyboots) den aspekten.
Två saker gör att jag velar. Den första är inget någon kan svara på, det är 'nojan' över att tänk om han reagerar negativt på att bli avskodd, alltså rent gaffelbandsmässigt.
Den andra skulle jag gärna ha lite input på dock, det är vad som egentligen (iaf teoretiskt) är bäst för hovarna? Barfota är ju generellt bra för hovarna punkt. Men när man blandar in en box minst 23 h och 40 minuter per dygn så känns det som det inte är lika givet?
Han är en liten gris i boxen, och utför sina behov där han befinner sig på stunden, vilket innebär att det blir en del skitigt spån och träck 'intrampat' i hovarna. Och hovkratsning ger en ganska kortvarig 'lösning' så att säga. Det mockas minst 4 gånger per dygn, men även det blir ju en kortvarig 'lösning'. Han står på spån.
Barfota samlas det ju mindre i bakhovarna, men mer i framhovarna (som nu skyddas helt från dylikt iom sulorna). Samtidigt så skodd 'höjs' ju hoven upp lite från underlaget, medan barfota är större delen av hoven i kontakt med underlaget.
När han stod på box för sitt fång stod han iofs första perioden på torvmix pga att det inte gick få tag i spån, men sen på spån. Och han fick en rejäl bärrandsröta, något han inte tidigare haft problem med, och som gav sig i princip i samma ögonblick som han fick komma ut i boxhage på dagarna.
Så, medtaget 'alla aspekter' ovan, vad är eg (teoretiskt) bäst för hovarna? Behålla pjucken, eller få bli barfota?
Han ömmar på grus/grusväg etc, alltid gjort. Ömmar ej (eller ja gjorde inte när han var barfota iaf) på gräs/ridbaneunderlag/hagen - hagen med undantag för 'påfrusen lera som blir knöggel'.
Nu ska han pga gaffelbandsskador stå på box i sisådär ett halvår, med till en början dagliga promenader vid hand, sen succesivt utökad rörelse vid hand och ännu mer sen även uppsuttet.
Och nu är jag i valet och kvalet ang om jag ska sko av honom den perioden och ha 'tofflor' på promenaderna/rörelsen, eller om jag ska fortsätta ha honom skodd. Veterinären och hovslagaren tycker att där får jag göra som jag vill, han får dock inte gå och ömma på promenaderna/rörelsen. Och de ska ske på så hårt och plant underlag som möjligt, i översättning blir det på grusvägarna. Men där löser ju tofflor (easyboots) den aspekten.
Två saker gör att jag velar. Den första är inget någon kan svara på, det är 'nojan' över att tänk om han reagerar negativt på att bli avskodd, alltså rent gaffelbandsmässigt.
Den andra skulle jag gärna ha lite input på dock, det är vad som egentligen (iaf teoretiskt) är bäst för hovarna? Barfota är ju generellt bra för hovarna punkt. Men när man blandar in en box minst 23 h och 40 minuter per dygn så känns det som det inte är lika givet?
Han är en liten gris i boxen, och utför sina behov där han befinner sig på stunden, vilket innebär att det blir en del skitigt spån och träck 'intrampat' i hovarna. Och hovkratsning ger en ganska kortvarig 'lösning' så att säga. Det mockas minst 4 gånger per dygn, men även det blir ju en kortvarig 'lösning'. Han står på spån.
Barfota samlas det ju mindre i bakhovarna, men mer i framhovarna (som nu skyddas helt från dylikt iom sulorna). Samtidigt så skodd 'höjs' ju hoven upp lite från underlaget, medan barfota är större delen av hoven i kontakt med underlaget.
När han stod på box för sitt fång stod han iofs första perioden på torvmix pga att det inte gick få tag i spån, men sen på spån. Och han fick en rejäl bärrandsröta, något han inte tidigare haft problem med, och som gav sig i princip i samma ögonblick som han fick komma ut i boxhage på dagarna.
Så, medtaget 'alla aspekter' ovan, vad är eg (teoretiskt) bäst för hovarna? Behålla pjucken, eller få bli barfota?