H
heylan
I vargflocken blir ju "de övriga" tikarna skendräktiga för att kunna hjälpa alfaparet med valparna, och därmed även öka sin egen fitness (dvs de ökar sin färdighet vad gäller att ta hand om valpar och därmed ökar chanserna för att deras ev. senare avkommor ska överleva -> de lyckas föra sina gener vidare).
När min tik blir skendräktig (vilket hon tyvärr blir väldigt mycket och länge, vill kastrera henne men har inte råd för tillfället) är hon väldigt orolig för "valparna", men blir lugn när jag tar dem. Detta tolkar jag som att det är "mina valpar", dvs jag är alfatiken.
Men, vissa tikar ligger ju verkligen och föder fram slem... ..o då är det ju deras valpar...inte mattes/alfatiken (eller den som borde vara alfatik...)
Min fundering kretsar alltså runt om detta senare fenomen oftare sker i "människa-hundförhållanden" där ledarskapet är sämre, dvs tiken ser sig som alfatik och inte matten/hussen?
När min tik blir skendräktig (vilket hon tyvärr blir väldigt mycket och länge, vill kastrera henne men har inte råd för tillfället) är hon väldigt orolig för "valparna", men blir lugn när jag tar dem. Detta tolkar jag som att det är "mina valpar", dvs jag är alfatiken.
Men, vissa tikar ligger ju verkligen och föder fram slem... ..o då är det ju deras valpar...inte mattes/alfatiken (eller den som borde vara alfatik...)
Min fundering kretsar alltså runt om detta senare fenomen oftare sker i "människa-hundförhållanden" där ledarskapet är sämre, dvs tiken ser sig som alfatik och inte matten/hussen?