Skendräktighet och ledarskap

[heylan]

I vargflocken blir ju "de övriga" tikarna skendräktiga för att kunna hjälpa alfaparet med valparna, och därmed även öka sin egen fitness (dvs de ökar sin färdighet vad gäller att ta hand om valpar och därmed ökar chanserna för att deras ev. senare avkommor ska överleva -> de lyckas föra sina gener vidare).

När min tik blir skendräktig (vilket hon tyvärr blir väldigt mycket och länge, vill kastrera henne men har inte råd för tillfället) är hon väldigt orolig för "valparna", men blir lugn när jag tar dem. Detta tolkar jag som att det är "mina valpar", dvs jag är alfatiken.

Men, vissa tikar ligger ju verkligen och föder fram slem... ..o då är det ju deras valpar...inte mattes/alfatiken (eller den som borde vara alfatik...)

Min fundering kretsar alltså runt om detta senare fenomen oftare sker i "människa-hundförhållanden" där ledarskapet är sämre, dvs tiken ser sig som alfatik och inte matten/hussen?

 

[heylan]

Sv: Skendräktighet och ledarskap

Ingen som har några tankar för eller emot mina funderingar?

 

[Jadzia]

Sv: Skendräktighet och ledarskap

Nja, inte just runt tik och skendräktighet. Däremot vet jag både en och två som drivit ledarskapet så långt att hunden inte en vågat sniffa på löptik för husse har varit total alfa. Det fungerade ju himla bra tills den ena hanen skulle gå i avel.

Beteendet kring löp och skendräktighet kan alltså ha en del med ledarskap att göra, men jag tror inte att det är direkt mycket i normala fall. Vi kan aldrig bli en äkta alfa-hund i hundens ögon. Stark könsdrift rår vi således inte på och inte heller överdrivet dräktighets-beteende. En annan faktor som väger in är att det avlas på både alfa, beta och omega inom en kennel så det där med att bara alfa parar sig är inget naturligt inslag i hundens liv. Det skulle vara svårt att bedriva avel om en omega-tik bara totalvägrade parning. Det händer ibland och då får man flytta på tiken eller övriga flocken, men trots allt ser vi genom vår avel och vårt leverne till att det där med alfa-parning och skendräktighetens betydelse är på väg bort. Tikarna blir skendräktiga för sin egen skull numer och inte för någon annans.

Min egen blir en jäkla surkärring då hon är skendräktig och det är inget snack om att han boar för sina valpar, inte mina. Med den lilla fegfjanten finns det däremot inget ledarskapsproblem.