Skaffa barn?

[Mela99]

Jag vill ha en bebis!! Men ändå inte

Jag är för det första ganska rädd för själva graviditeten.. att ha en levande människa i magen, som sen ska klämmas ut..? Hur mkt jag än vill att det inte ska kännas så, så är jag nästan lite "äcklad" av tanken eller hur man ska säga.. Plus att det verkar jobbigt under tidens gång, med trötthet, foglossning, svullnader, illamående..
Och aj aj, förlossningen sen också..skrämmer mig jättemycket! Inte bara för att det förmodligen är smärtsamt, men ja.. lixom, ett barn kommer ut..som växt inne i mig i nio månader..? Kommer jag fatta det, hur kommer jag reagera..?

Sen är ju ekonomin en del av det hela, såklart.. Sambon har fast jobb och är heltidanställd, tjänar 13.000 efter skatt.. Jag har fast jobb, men jobbar bara timvis så det blir olika varje månad, men i princip alltid under 10.000.. 6000 är väl det lägsta.. Men det beror väl på att jag är lite lat också, för jag kan välja till ganska stor del själv hur mkt jag vill jobba och inte.. Men jag är ofta väldigt trött och har varit djupt deprimerad, som jag visserligen kommit ur, men jag mår ändå inte alltid riktigt bra, även om det för det mesta är helt okej.
Med hyra och mat, räkningar och bensin och lån på våra bilar (jag kommer sälja min om jag ska ha barn, då det kostar mig ganska mkt/månad) så blir det väl inte så himla mkt till övers varje månad, men ändå så att vi kan roa oss lite och unna oss en del..
Sen bor vi i en tvåa nu, och måste väl skaffa större inom sin tid, letar hus nu iof och har gjort ett tag, men vet inte om vi kommer ha råd med det om vi dessutom skaffar barn?
Men har ju kollat runt lite, och verkar inte som det behöver bli dyrare än en lägenhetshyra med räkningar, har kompisar som fått det BILLIGARE av att flytta från lägenhet till hus..

Sen har jag två unghundar, och undrar om jag verkligen kommer orka med två hundar + ett barn..?

Och så är jag orolig för hur det kommer påverka mitt och sambons förhållande? Tänk om vi går varann på nerverna, båda är trötta och griniga, kanske inte alls har samma syn på uppfostran (som jag vet till viss del att vi inte har, men kan iaf diskutera det med varandra) ?

Vi är båda partydjur och är ofta ute på helgerna, iväg på olika evenemang (stavas?), men samtidigt tycker vi båda det börjar kännas tråkigt och går mest ut för att det inte finns ngt annat att göra, och har börjat sitta hemma mer eller gå på bio, umgås med vänner istället..

Känns som att, shit, när man får barn så är ju all ens egen tid som bortblåst och man kan inte göra vad man vill och man har ett enormt ansvar osv, men samtidigt.. vad gör jag då? Har typ inga som helst intressen kvar, utom hundarna, sitter mest och glor på tv på eftermiddagarna typ.. Jag har rest en massa och känns inte som jag har så mkt mer kvar att göra än att skaffa barn..?

Är ju jättesugen, men så jäkla tveksam som med allt annat i mitt liv! För velig, osäker och tankspridd

Skulle kunna skriva mer, men nu får det nog f-n räcka

Jag är 20, sambon 21, vi har varit tillsammans 4½ år, kanske ska tilläggas.

Sambon sa att han funderat mkt på det på sistone, men han är ju också osäker, mest för att han känner sig som ett barn själv fortfarande. Med tillägg att han nog alltid kommer göra det, men är det inte dom som brukar bli de bästa papporna? (nåja, beror väl på vilken grad av barnslighet, han är iaf väldigt ansvarsfull och fick växa upp tidigt så att säga..)

 

[Mela99]

Sv: Skaffa barn?

Kan lägga till några frågor:

Hur gamla va ni när ni skaffade barn, hur kom det sig att det blev just då, och hade ni hellre velat ha barn tidigare/senare?
Hur var den första tiden, och blev det som ni tänkt er att det är att ha barn eller bättre/sämre?

 

[Carand]

Sv: Skaffa barn?

Men om du bara är 20 år så kan du ju lugnt vänta några år med bebisverkstaden tills du känner dig riktigt redo att bli mamma o kanske har lite mer stabil ekonomi, hundarna växt till sig lite o ni har fått tag på ett hus som passar att ha barn i? (Dvs att det kanske inte e så kul o ha spädbarn i ett renoveringshus tex. )

 

[chrysler]

Sv: Skaffa barn?

Jag vill ha en bebis!! Men ändå inte

Jag är för det första ganska rädd för själva graviditeten.. att ha en levande människa i magen, som sen ska klämmas ut..? Hur mkt jag än vill att det inte ska kännas så, så är jag nästan lite "äcklad" av tanken eller hur man ska säga.. Plus att det verkar jobbigt under tidens gång, med trötthet, foglossning, svullnader, illamående..
Och aj aj, förlossningen sen också..skrämmer mig jättemycket! Inte bara för att det förmodligen är smärtsamt, men ja.. lixom, ett barn kommer ut..som växt inne i mig i nio månader..? Kommer jag fatta det, hur kommer jag reagera..?

Sen är ju ekonomin en del av det hela, såklart.. Sambon har fast jobb och är heltidanställd, tjänar 13.000 efter skatt.. Jag har fast jobb, men jobbar bara timvis så det blir olika varje månad, men i princip alltid under 10.000.. 6000 är väl det lägsta.. Men det beror väl på att jag är lite lat också, för jag kan välja till ganska stor del själv hur mkt jag vill jobba och inte.. Men jag är ofta väldigt trött och har varit djupt deprimerad, som jag visserligen kommit ur, men jag mår ändå inte alltid riktigt bra, även om det för det mesta är helt okej.
Med hyra och mat, räkningar och bensin och lån på våra bilar (jag kommer sälja min om jag ska ha barn, då det kostar mig ganska mkt/månad) så blir det väl inte så himla mkt till övers varje månad, men ändå så att vi kan roa oss lite och unna oss en del..
Sen bor vi i en tvåa nu, och måste väl skaffa större inom sin tid, letar hus nu iof och har gjort ett tag, men vet inte om vi kommer ha råd med det om vi dessutom skaffar barn?
Men har ju kollat runt lite, och verkar inte som det behöver bli dyrare än en lägenhetshyra med räkningar, har kompisar som fått det BILLIGARE av att flytta från lägenhet till hus..

Sen har jag två unghundar, och undrar om jag verkligen kommer orka med två hundar + ett barn..?

Och så är jag orolig för hur det kommer påverka mitt och sambons förhållande? Tänk om vi går varann på nerverna, båda är trötta och griniga, kanske inte alls har samma syn på uppfostran (som jag vet till viss del att vi inte har, men kan iaf diskutera det med varandra) ?

Vi är båda partydjur och är ofta ute på helgerna, iväg på olika evenemang (stavas?), men samtidigt tycker vi båda det börjar kännas tråkigt och går mest ut för att det inte finns ngt annat att göra, och har börjat sitta hemma mer eller gå på bio, umgås med vänner istället..

Känns som att, shit, när man får barn så är ju all ens egen tid som bortblåst och man kan inte göra vad man vill och man har ett enormt ansvar osv, men samtidigt.. vad gör jag då? Har typ inga som helst intressen kvar, utom hundarna, sitter mest och glor på tv på eftermiddagarna typ.. Jag har rest en massa och känns inte som jag har så mkt mer kvar att göra än att skaffa barn..?

Är ju jättesugen, men så jäkla tveksam som med allt annat i mitt liv! För velig, osäker och tankspridd

Skulle kunna skriva mer, men nu får det nog f-n räcka

Jag är 20, sambon 21, vi har varit tillsammans 4½ år, kanske ska tilläggas.

Sambon sa att han funderat mkt på det på sistone, men han är ju också osäker, mest för att han känner sig som ett barn själv fortfarande. Med tillägg att han nog alltid kommer göra det, men är det inte dom som brukar bli de bästa papporna? (nåja, beror väl på vilken grad av barnslighet, han är iaf väldigt ansvarsfull och fick växa upp tidigt så att säga..)

Vänta tills killen mognat, skaffa aldrig barn med en kille som säger att han själv känner sig som ett barn, det kan inte sluta bra.

 

[milles mamma]

Sv: Skaffa barn?

jag var 21år när jag fick mitt barn...min pojkvän var 25år. han fastantälld ca 13650kr ut i månd efter skatt,jag ca 6700kr( var arblös),vi klarar oss helt ok med detta med hjälp av både farmor och mormor som köper kläder ,mat och mkt annat till vårat barn.kan tillägga att vi har egethus på landet,billån på a 3000kr i mån,huslån ca 1700kr,övrigt ca 4500kr,men elräkningarna går ej över 1000kr i mån då vi eldar med el. sen om du är orolig på att föda....kan du inte kanske sen till å få kejsarsnitt?? jag tänker inte skaffa fler barn via vaginal födsel igen.....slutade m sugklocka....varade i ca 12 timmar....och fick sys....graviditeten var underbar.....även fast jag hade ljumskbråck och fick nästan bara ligga på soffan....saknar faktiskt tiden då jag var gravid.....skulle utan tvekan vilja bli gravid igen .....men jag vägrar föda sk normalt igen....

 

[Björk]

Sv: Skaffa barn?

Med tanke på vad du skriver: varför inte vänta några år?
Du har all tid i världen att avvakta tills du känner dig mer redo att få barn!! Du gillar att festa, har två hundar, inte världens bästa ekonomi ännu, känner viss oroskänsla inför att vara gravid, är lite oroad över att din egentid är som bortblåst osv.
Jag förstår inte varför du absolut vill ha barn nu? Lev livet för varann i några år till du o sambon!! Ni hinner!!

Hur gamla va ni när ni skaffade barn, hur kom det sig att det blev just då, och hade ni hellre velat ha barn tidigare/senare?
Hur var den första tiden, och blev det som ni tänkt er att det är att ha barn eller bättre/sämre?

Jag är 38 år fyllda och väntar nu mitt första barn. Det har blivit just nu av flera skäl... jag har egentligen alltid vetat att jag någon gång vill ha barn, men först så ville jag utbilda mig klart på högskolan, sen ville jag jobba några år.... och så tog det slut med dåvarande sambon och då var man singel (28 år då) i några år. Då ville man ju först och främst träffa rätt man att leva med och sen kanske skaffa familj med. Jag träffade honom för drygt 3 år sen. Han är 7 år yngre och behövde lite betänketid angående det där med barn. Så; därför blev det helt enkelt inte av tidigare.

Jag kan känna att jag skulle nog inte rekommendera någon att absolut vänta tills de fyllt 38. Men samtidigt så hade det inte fungerat tidigare i mitt liv heller så jag kan ju inte "ångra" något som liksom inte funkade då. Så; allt handlar om ens eget liv; när det känns som rätt läge för en själv och partnern.

Som sagt: vårt barn är ännu inte fött så jag kan inte uttala mig om hur det blir. Men än så länge känns allt bara jättespännande. Som en resa, en upplevelse som jag får vara med om.

 

[replica]

Sv: Skaffa barn?

Jag tycker absolut att ni ska vänta ett par år, vänta tills ni känner er säkrare och att ni är klara med "er tid".

Sambon och jag är båda 21 och känner oss redo psykiskt för barn, men har varken ekonimi, boende eller utbildning som passar/är klar. Jag börjar plugga till hösten (3½ års linje) och sambo får kicken från jobbet snart och ska sen sjukskrivas i ett par månader..

Så vi siktar in oss på om 4-5 år kanske. Hoppas verkligen tiden går fort


Ska tillägga att innan när jag velade var jag livrädd för förlossning osv då jag är extremt rädd för smärta. Men nu när jag är inställd på bebis i framtiden och supersugen på en så är det inga problem. Något nödvändigt ont man måste gå igenom för att få en underbar liten varelse hos sig

 

[Sevlan]

Sv: Skaffa barn?

jag var 21 åe när min son föddes, (skulle fylla 22 det året), är 24 år nu :smirk:
och nu väntar jag vårat andra barn.
sambon är 30 nu i oktober.

vänta med att skaffa barn tills ni känner er redo!!

 

[Mustasukka]

Sv: Skaffa barn?

Jag tycker det låter som att ni kan vänta tills ni verkligen inte vill annat än bli föräldrar.
Varför skynda när man inte vet om man vill det just nu?

Jag har vetat sen jag var 16 att jag vill bli mamma tidigt.
När jag var 19 började jag och min dåvarande sambo prata om barn.
Det tog ett år innan jag blev gravid efter att jag slutat med p-piller.
Var 21 när sonen föddes.
Det gick inte så bra med vårat förhållande.
Vi flyttade isär när sonen var 1½.

När sonen var 3 träffade jag en ny kille, och blev oplanerat gravid efter 6 månader.
Lilla sonen är nu 15 månader. Är tillsammans med pappan än. Och vi är kära

 

[DedicatedHippieFlipper]

Sv: Skaffa barn?

Jag tycker det låter som om du snarare letar efter ett projekt, inte efter att skaffa barn! Du skriver att du har partat klart i ditt liv, ni har skaffat hundar, bilar och varit ute och rest mycket. Men bara för det (du är rastlös?) är inte barn nästa steget.

Om du fortfarande vill ha egentid, göra impulsiva saker (här på Buke låter du väldigt impulsiv )och inte känna dig bunden för resten av livet, skaffa inte barn nu. Med dålig inkomst är det inte heller så bra att skaffa barn, om man nu har möjlighet till och planera. Om jag vore dig skulle jag fundera på att hitta på någon annan grej att fokusera på, jobba utomlands kke?

Barn bör ni nog skaffa när du varvat ned dig, jag vet inte riktigt om plötsliga idéer är en sån bra kombination tsm med att ha barn.

 

[jerseyko]

Sv: Skaffa barn?

Man har svaren på de där frågorna när man skaffar barn.

Jag och sambon är 21 år, kommer fylla 22 år efter bebisen landat.

Sambon ville inte ha några barn före sin 25 års dag, det är helt ändrat nu.

Vi hade några mål. Fast jobb, tryggt boende, fungerande bil och att ingen av oss vill resa/plugg nu.

Vi hyr ett hus på 180 kvm, 6 rok, för 3.740:-/mån kallhyra vi bor billigare (om MYCKET större) än våra lägenhetskompisar.