Denna trådstart är utbruten från en annan tråd av en moderator. Vi gör det ibland när ett ämne verkar intressant för flera och/eller egentligen inte passar under den ursprungliga trådrubriken.
Det här första inlägget är alltså ingen vanlig trådstart av den här användaren. Efterföljande inlägg kan komma från den gamla tråden eller vara svar som skett i denna utbrutna tråd.
Igår hade vi sagt att vi skulle ut och gå typ halv nio. Jag brukar messa när vi rullar hemifrån men nu skulle hon komma och möta skrev hon. Sen svarade hon inte när jag skrev att vi inte var klara och försökte ringa, för hon har ju aldrig ljudet på. När hon suttit och kollat på den lilla olyckliga bebisen en stund skickade jag hem henne igen. Hon hade lika gärna kunnat stanna hemma och äta frukost i lugn och ro liksom. En kort stund därefter släppte lyckligtvis magknipet och vi kom ut på promenaden
Det här första inlägget är alltså ingen vanlig trådstart av den här användaren. Efterföljande inlägg kan komma från den gamla tråden eller vara svar som skett i denna utbrutna tråd.
Jag är enda barnet men ibland känns det som att morsan är lite självutnämnd expert. Med 30+ år gamla erfarenheter allt funkar inte till 100% jämt. "Barn måste alltid..", "om man gör såhär", "Det är bara att..".För att försvara din mamma lite (om hon fått mer än ett barn alltså) så tycker jag att det blir annorlunda med barn nummer två. Lillebror får liksom bara hänga med, måste vi till förskolan tex så är det så. Med storasyster så upplevde jag det mycket mer begränsande. Vågade knappt lämna hemmet de första två veckorna.
Lillebror har varit med på sökkurs med hunden idag, för mormor som skulle ha varit barnvakt blev sjuk. Det gick det med .
Vill absolut inte förminska din känsla, mer ge ett hopp om att det blir bättre.
Igår hade vi sagt att vi skulle ut och gå typ halv nio. Jag brukar messa när vi rullar hemifrån men nu skulle hon komma och möta skrev hon. Sen svarade hon inte när jag skrev att vi inte var klara och försökte ringa, för hon har ju aldrig ljudet på. När hon suttit och kollat på den lilla olyckliga bebisen en stund skickade jag hem henne igen. Hon hade lika gärna kunnat stanna hemma och äta frukost i lugn och ro liksom. En kort stund därefter släppte lyckligtvis magknipet och vi kom ut på promenaden