Sjätte sinnet med mera.

[alenchik]

Jag är vanligtvis inte vidskeplig, men nu det senaste året har det hänt så många märkliga saker under kort tid som jag "vetat om" innan dom inträffat, allt från mindre saker till större händelser eller olyckor. Det mesta har varit helt otippat och sånt som inte borde hända men som jag anat om.

Nyligen, som även fick mig att bli oerhört rädd; jag och en vän hade bestämt att åka till IKEA Västerås på vägen hem eftersom hon behövde köpa nytt porslin och vi skulle åka förbi just Västerås och tänkte stanna där någon timme för att vila och äta. Jag kände att det var fel att åka dit, men kunde inte förklara varför, det var som att någon skrek inom mig att inte stanna just där, trots att vi båda var oerhört trötta och hon tyckte jag var knäpp som valde att fortsätta köra. Jag vägrade svänga av och snart efter att vi passerat (30 min kanske) så hör vi på radion om det hemska som hänt.

Tidigare har det hänt att jag känt på mig att någonting kommer hända med hästen, med mig eller med vänner vid olika tillfällen, och så inträffar det om jag inte lyssnat på magkänslan.
Oerhört obehagligt!

MEN jag kan knappast vara ensam om det. Någon som vet hur det här går till och vad det är som ger en så stark instinkt/känsla att undvika trauman och olyckor?

 

[GotAsecret]

Du har en stark intuition, var rädd om den - utan för att den sakens skull vara rädd för den!
Fast det är ju helt klart förståeligt om du är med om sådana hemskheter.

Du kan be om hjälp för att intuitionen inte ska vara så stark och skrämmande och du kan även blockera/stänga ner den. Det är inte helt lätt, men det går.
Men intuitionen kan lika bra styra in en på positiva vägar, att man hamnar någonstans man inte räknat med och där hittat något man faktiskt väntat på (allt från ett visst klädesplagg på rea, till något man "behöver". Man kanske snubblar över en utbildning man velat gå t.ex.
Intuition har vi alla men det är många som väljer att inte lyssna/ignorerar/avfärdar den.
Jag har i grunden samma typ av intuition som du men använder mig mer av vägledare och guider

 

[Korven]

@alenchik Nej du är inte ensam

 

[GotAsecret]

@alenchik Nej du är inte ensam

Nej, verkligen inte

 

[alenchik]

Du har en stark intuition, var rädd om den - utan för att den sakens skull vara rädd för den!
Fast det är ju helt klart förståeligt om du är med om sådana hemskheter.

Du kan be om hjälp för att intuitionen inte ska vara så stark och skrämmande och du kan även blockera/stänga ner den. Det är inte helt lätt, men det går.
Men intuitionen kan lika bra styra in en på positiva vägar, att man hamnar någonstans man inte räknat med och där hittat något man faktiskt väntat på (allt från ett visst klädesplagg på rea, till något man "behöver". Man kanske snubblar över en utbildning man velat gå t.ex.
Intuition har vi alla men det är många som väljer att inte lyssna/ignorerar/avfärdar den.
Jag har i grunden samma typ av intuition som du men använder mig mer av vägledare och guider

Jag har försökt att strunta i magkänslan och gått emot den flera gånger, men nu vågar jag inte riktigt göra det längre, inte när jag känner så starkt att avstå från en viss handling, ändra om i min planering och liknande, eftersom det lett till att jag råkat ut för otrevligheter var gång jag gått emot.
Just därför är det obehagligt och skrämmande när jag känner någonting så starkt inför en handling eller planering. Det går inte heller att förklara för någon annan varför man inte kommer, varför man blir sen eller varför man ändrat sig så plötsligt, speciellt när det är någon man inte känner så bra eller genom jobb och liknande, det styr om mitt liv när den väl inträffar, dessutom vet jag inte heller alltid om jag verkligen gjort rätt som tex struntat i att träffa en kille eftersom det då inte går att ta reda på om någonting hänt eller inte.
Samtidigt har det gång på gång bekräftats att jag gjort rätt som lyssnat till magkänslan med både större och mindre saker, väder, val av vägar, tidpunkter att utföra sker på och annat när fler varit inblandade och sen berättat någonting olyckligt i efterhand, så det har lett till att jag börjat pracka på mina vänner som jag bryr mig om min magkänsla om den inträffar och berör dom i händelsen.

Ja, som tur är så dyker inte intuitionen upp dagligen, utan det varierar hur ofta och hur starkt jag känner inför något, men ju starkare känsla, desto värre öde känns det som (syftar på senast samt en obehaglig situation en vän råkat ut för när jag egentligen skulle följt med för ca 2 veckor sedan).

Kanske har jag bara haft enorm otur i min planering och tajming, men det vore ju konstigt eftersom känslan dyker upp så starkt vid så vardagliga saker. Jag är inte den som tar onödiga risker eller befinner mig ute bland konstigt folk eller på farliga platser.

 

[em-pirre]

Jag har försökt att strunta i magkänslan och gått emot den flera gånger, men nu vågar jag inte riktigt göra det längre, inte när jag känner så starkt att avstå från en viss handling, ändra om i min planering och liknande, eftersom det lett till att jag råkat ut för otrevligheter var gång jag gått emot.
Just därför är det obehagligt och skrämmande när jag känner någonting så starkt inför en handling eller planering. Det går inte heller att förklara för någon annan varför man inte kommer, varför man blir sen eller varför man ändrat sig så plötsligt, speciellt när det är någon man inte känner så bra eller genom jobb och liknande, det styr om mitt liv när den väl inträffar, dessutom vet jag inte heller alltid om jag verkligen gjort rätt som tex struntat i att träffa en kille eftersom det då inte går att ta reda på om någonting hänt eller inte.
Samtidigt har det gång på gång bekräftats att jag gjort rätt som lyssnat till magkänslan med både större och mindre saker, väder, val av vägar, tidpunkter att utföra sker på och annat när fler varit inblandade och sen berättat någonting olyckligt i efterhand, så det har lett till att jag börjat pracka på mina vänner som jag bryr mig om min magkänsla om den inträffar och berör dom i händelsen.

Ja, som tur är så dyker inte intuitionen upp dagligen, utan det varierar hur ofta och hur starkt jag känner inför något, men ju starkare känsla, desto värre öde känns det som (syftar på senast samt en obehaglig situation en vän råkat ut för när jag egentligen skulle följt med för ca 2 veckor sedan).

Kanske har jag bara haft enorm otur i min planering och tajming, men det vore ju konstigt eftersom känslan dyker upp så starkt vid så vardagliga saker. Jag är inte den som tar onödiga risker eller befinner mig ute bland konstigt folk eller på farliga platser.

Fast där hade jag blivit lite orolig över mig själv. Det där börjar ju begränsa din vardag, och det är ju inte direkt hälsosamt. Jag har också fått såna känslor miljoner gånger, och sen då jag trotsat dem så har det hänt... ingenting. Så om det en gång på miljonen händer något, så skulle jag inte låta det begränsa min vardag.

 

[alenchik]

Fast där hade jag blivit lite orolig över mig själv. Det där börjar ju begränsa din vardag, och det är ju inte direkt hälsosamt. Jag har också fått såna känslor miljoner gånger, och sen då jag trotsat dem så har det hänt... ingenting. Så om det en gång på miljonen händer något, så skulle jag inte låta det begränsa min vardag.

Så du tycker att jag ska strunta i och gå emot magkänslan? Har gjort det förut men då hamnat i tråkigheter av olika grad (kört över grävling, stött på älg på ridturen med en häst som vart livrädd vilket resulterade i att jag ramlade av och fick en spricka i armen, kände att jag borde skrittat av på ridbanan istället men red ut i slutet av passet, blivit bestulen på min nya telefon och liknande...

Men jag håller med dig om att det inte låter eller känns speciellt normalt...

 

[GotAsecret]

Klart det är begränsande, men har man hittat balansen (eller lär sig hitta den) så kommer definitivt det positiva väga tyngre än det negativa.
Självklart är det svårt att "bortförklara" men man hittar balansen även där när medvetenheten ökar

 

[em-pirre]

Så du tycker att jag ska strunta i och gå emot magkänslan? Har gjort det förut men då hamnat i tråkigheter av olika grad (kört över grävling, stött på älg på ridturen med en häst som vart livrädd vilket resulterade i att jag ramlade av och fick en spricka i armen, kände att jag borde skrittat av på ridbanan istället men red ut i slutet av passet, blivit bestulen på min nya telefon och liknande...

Men jag håller med dig om att det inte låter eller känns speciellt normalt...

Tja. Du gör som du vill. Själv hade jag försökt jobba bort dom rädslorna genom att inte göra som dom säger.

 

[pimy]

Nej du är inte ensam om en stark intuition...

När jag bodde i Stockholm, eller ja i en förort, jobbade jag ibland i city och brukade då kika i lite affärer innan jag tog tunnelbanan hem. Det blev mest affärerna runt Drottninggatan jag gick i.
En dag kände jag att jag kanske skulle ta en sväng bort till NK, jag hade (och har) bara varit där en gång och det var många år tidigare. Började gå åt det hållet, men kände efter bara en liten bit att näe, jag vill inte, jag åker hem istället. På kvällen fick jag se på nyheterna att Anna Lind blivit mördad på NK vid den tid jag hade kommit dit...
Vid ett annat tillfälle, minns inte om det var före eller efter, fick jag för mig att ta en promenad och gå på tunnelbanan i gamla stan istället för vid t-centralen, för att kika lite i alla butiker längs väster Långgatan. När jag gått en bit neråt Drottninggatan kände jag att jag inte borde, så jag gick direkt till t-centralen istället och åkte hem. Den eftermiddagen körde en galning bil längs väster långgatan och mejade ner folk som gick där...

Efter det tar jag magkänslan på allvar!