- Svar: 7
- Visningar: 702
Ärligt talat. Känns dom jag sitter fast här nu. Antar att jag borde skriva av mig.
Får inget gjort. Skulke ju vilja att det var städat. Och nu blir det helg igen. Vad är meningen med det liksom...
Och så ska höleveransen komma, och jag oroar mig. Sist så fick jag bara vibbarna att han som kör skulle göra kokuhaku hjälp!
Menmen, jag oroar mig nog i onödan, eller nej. Det var nog verkligeb så (skulle ju vara ärlig) och det var skitjobbigt att avstyra det. Och så sist jag ringde och beställde nu var det han i telefon... varför kan jag inte bara vara otrevlig?
Nästa sak. Min man som jag är gift med. Han fattar ingenting. Och är sjukt svartsjuk, och jag fattar ännu mindre. Och jag tror inte att han älskar mig och att han kanske aldrig gjort det. Hur ska man kunna veta??
Och nån har bjudit oss på spa, och jag sa att jag kunde åka, fast att vi förståss måste ha olika rum. Och det med olika rum var liksom som förvånande för honom (mannen) eller så var det bara att han tyckte det skulle bli besvärligt att ta det med han som betalar. Men han som betalar är rik, så det lär inte va där skon klämmer. Alltså min man får inte ens komma in i huset, så då är det väl klart man inte delar rum helt plötsligt bara för det är spa-hotell?
Å allt bara står still.
Å i helgen är det event på förskolan, bara det inte snöar för då kan vi inte gå dit, eller det kan vi väl jag år ju från Sverige men orkar inte med att folk tror man spelar martyr
Och så är det skolstarts-förberedelse-kallelse som bara påminner mig om dedär koncentrationslägren och inledningen på det. Plus massa annat. Summan är att vi skolkat skolan två gånger redan innan den börjat
Det svåraste är väl ändå relationen till mannen. Känns som det är där allt hakar upp sig, hela tiden. Det är som att han bara försöker förtränga hela mig. Och annars blir det jättebråk. Vi träffades när jag var barn, och han minns inte det. A det är sjukt. Vad f*n ska jag göra? Ingen fattar nått känns det som.
Kram till er om ni vill,
för jag känner mig typ som världens ensamaste idag och vill absolut inte ha kramar av höleveransen.
Får inget gjort. Skulke ju vilja att det var städat. Och nu blir det helg igen. Vad är meningen med det liksom...
Och så ska höleveransen komma, och jag oroar mig. Sist så fick jag bara vibbarna att han som kör skulle göra kokuhaku hjälp!
Menmen, jag oroar mig nog i onödan, eller nej. Det var nog verkligeb så (skulle ju vara ärlig) och det var skitjobbigt att avstyra det. Och så sist jag ringde och beställde nu var det han i telefon... varför kan jag inte bara vara otrevlig?
Nästa sak. Min man som jag är gift med. Han fattar ingenting. Och är sjukt svartsjuk, och jag fattar ännu mindre. Och jag tror inte att han älskar mig och att han kanske aldrig gjort det. Hur ska man kunna veta??
Och nån har bjudit oss på spa, och jag sa att jag kunde åka, fast att vi förståss måste ha olika rum. Och det med olika rum var liksom som förvånande för honom (mannen) eller så var det bara att han tyckte det skulle bli besvärligt att ta det med han som betalar. Men han som betalar är rik, så det lär inte va där skon klämmer. Alltså min man får inte ens komma in i huset, så då är det väl klart man inte delar rum helt plötsligt bara för det är spa-hotell?
Å allt bara står still.
Å i helgen är det event på förskolan, bara det inte snöar för då kan vi inte gå dit, eller det kan vi väl jag år ju från Sverige men orkar inte med att folk tror man spelar martyr
Och så är det skolstarts-förberedelse-kallelse som bara påminner mig om dedär koncentrationslägren och inledningen på det. Plus massa annat. Summan är att vi skolkat skolan två gånger redan innan den börjat
Det svåraste är väl ändå relationen till mannen. Känns som det är där allt hakar upp sig, hela tiden. Det är som att han bara försöker förtränga hela mig. Och annars blir det jättebråk. Vi träffades när jag var barn, och han minns inte det. A det är sjukt. Vad f*n ska jag göra? Ingen fattar nått känns det som.
Kram till er om ni vill,
för jag känner mig typ som världens ensamaste idag och vill absolut inte ha kramar av höleveransen.