Fast googlar du tex Islandshäst VM eller liknande eller kollar på Isehest så dyker det ju upp en mängd bilder där sadlarna och ryttarens belastning sitter betydligt längre bak än vad som är praxis så att säga inom andra grenar. Och även för vad som är sunt för hästen.
Jag har också haft islandsgubbe. Men sadlade aldrig så som man ser många gör, även i eliten.
Får man inte plats med människa och sadel så att bogbladen går fria men att man inte belastar så långt bak så känner jag personligen att jag är för stor för hästen. Eventuellt kan det gå att trixa med korta sadlar, rida barbacka etc. Men att ha sadeln så mkt för långt bak.. Nej, då hoppar jag över, för hästens skull.
Jag är dressyrkärring. Men jag har varit runt i de flesta olika grenar en hel del och jobbat en hel del med islänningar. Så jag är väl knappast renlärig någon skola/gren. Jag tycker det är svintråkigt med vi- och dom-mentalitet som hindrar kunskapsutbyte.
Det finns en massa brister i dressyren med. Och det får ju jag som dressyrkärring bara äga och säga att visst förekommer det. Här tror jag det är viktigt att man faktiskt öppnar ögonen ang sin egen gren.
Nej, långt från alla sadlar för långt bak etc. Men det är väldigt tråkigt att det ser ut så bland så många i eliten tom.
Jag vet ju inte men minns från mina enstaka islandshästturridningar i tonåren, vilket måste vara i den "gamla" islandshästskolan antar jag. Pga 1989 och runt. Varning för total brainstorming.
Riktiga islandshästryttare får ursäkta. Jag försöker vara väldigt tydlig med att islandshäst inte är mitt gebit. (vilket iofs här är halva poängen.)
Att man helt enkelt ja, sadlade uttalat längre bak (som tillsagd om hur den ska ligga -längre bak* än på din ridskola), hade lite annorlunda sadlar, satt mer stolsits (mindre uttalat kanske), hade högre buren hand. Hästen skulle få upp huvudet för att tölta (nu vill många tölta i lägre form snarare som jag förstått det, inte ridit islandshäst på år.) (och faktiskt tror jag sänka ryggen lite, men det är jag mer osäker på)
* Detta är dock en väldigt intressant fråga. Eftersom 1989 sadlade vi längre fram på ridskola än vad man gjorde 2000 vilket i sin tur verkar ha varit lite längre bak än vad man sadlar nu, 2018. Så detta kan faktiskt till slut falla in i att så som vi fick sadla på islandshäst 1989 var samma läge som år 2000 dressyrsadel låg i.
Men frågan är om det också kan bero på sadelns utformning, eftersom ytterligare en ridstil jag stött på lagt sadlarna lite längre fram än vi gjorde på en ridskola 1989 (poloponny), men med en sadeltyp där sadeln var högt skuren under och antagligen gav bogfrihet genom enkel sadelkappa. Samtidigt som även dessa sadlar börjat sträva bakåt, men den nyare varianten även var mer massiv under. Om man jämför äldre dressyrsadlar med yngre dressyrsadlar tycker jag de verkar ha mer stöd och massa fram för ryttarens ben (o kortare mer kupad sits, istället för stor och platt) (vilket irriterar mig en hel del), och därför kanske var tvungna att flytta bakåt för bogfrihet. Denna massa av stöd i sadlarna tycker jag verkar minska, och då kanske de flyttar fram igen. (Det stödet kan också förklara lite av knäslut kontra ej misstänker jag, ett milt knäslut är nog lättare på en tunnare sadel med längre lår ben på en häst som är 10 cm lägre än ryttaren (militär) än på en tjockare sadel med kortare ben på en höst som är 5-15 cm högre än ryttaren.)
Nåja för att vara hyperkomplicerad kan det göra att sadla lite längre bak än en dressyrsadel för islandshäst legat kvar som tips, samtidigt som dressyrsadeln avancerat bakåt, vilket drivit islandshästsadeln mer bakåt.
(Nåja galet tänk slut där, du som håller på med hästar kan säkert förklara en del av detta. Men dressyrsadelns läge verkar påverka andra sporters sadelläge ev. och dess läge och sitsen hos ryttaren verkar också påverkas av hur sadeln är byggd och hästen och ryttaren.).
