Intressant! Mina reflektioner av din frågeställning till filmerna du lagt upp (obs att jag inte är insatt i islandsridning):
När det gäller sitsen (ej i filmerna som visar speed alltså, det är rimligt att de sitter annorlunda där) så tänker jag mig att ryttarnas skänkelläge förstås blir annorlunda då hästarna sadlas för maximal bogfrihet (obs kan verkligen hålla med om att det ser ut som att sadlarna på en del hamnar väl långt bak sett till sadelläget, men det är en annan diskussion).
Att de inte håller skänklarna släppta rakt ner ser jag som naturligt då hästarna är slimmade och ryttarna ofta har långa ben, håller de inte skänklar något utåt kommer tårna troligen stöta emot hästens framben i rörelse (och i vissa gångarter hovarna). Sedan är min gissning att de kanske även har en annorlunda hjälpgivning än vid tex engelsk ridning, varför de heller kanske inte vill ha skänkeln liggandes mot hästen?
Sedan såg jag ett par ryttare i filmerna som absolut hamnar i tydlig bakvikt och obalans vilket inte är eftersträvansvärt rent biomekaniskt, men det förekommer inom alla discipliner.
Angående armarna så, absolut, armbågarna är ofta längre bak än vid engelsk ridning, men kanske är det för att ha handen i ”rätt” position enligt inriktningen? I tex western finns ju också olika sätt att hålla handen tänker jag.
När de rider med höga händer tycker jag det främst ser ut att vara vid gångart i högre tempo, för mig känns det inte märkligt att man skulle kunna behöva ändra handens position för detta, de verkar ju vilja höja hästens huvud vid de tillfällena?
Som sagt är jag inte insatt i islandsridning utan rider själv engelskt, men att reflektera över skillnaderna till andra inriktningar tycker jag är väldigt intressant. På Sthlm Horse show senast såg vi av en händelse någon islandshäststävling de hade, och där blev jag väldigt imponerad av den stadiga, följsamma och balanserade sitsen hos många av ryttarna.
Tänker att det kan skilja sig mycket även inom en och samma disciplin vad en god sits är, och som några här sagt att en del kanske inte ens har särskilt sits-fokus. Och se bara inom dressyren där det kan skilja stort hur man placerar till exempel säte och överkropp. Många kan se en viss ryttare och tänka ”wow, perfektion!” medans någon annan tycker, nej inte alls optimalt, tyngdpunkten hamnar för långt bak. Det måste vara bland det mest intressanta med hästar och ridning, bredden av olika inriktningar och alla synsätt som finns. Sedan vad man själv väljer att ta med sig, och vad man direkt motsätter sig, det är ju upp till var och en som alltid.