Serierna som alla gillar - utom du

[Petruska]

Jag gillade verkligen Bonusfamiljen, men annars så - nä, jag tror inte det.

Den tror jag att jag också hade gillat, om jag inte hade fått symtom på ptsd efter tio minuter.

 

[Bison]

Den tror jag att jag också hade gillat, om jag inte hade fått symtom på ptsd efter tio minuter.

Ja! Jag fick ångest av se den serien. Lever folk sådär? Med tjafs och bråk och jobbiga diskussioner om allt?
Usch, fy och blä!

 

[BornAgain]

Jag minns hur jag brukade ogilla Rederiet - men jag såg några avsnitt för sällskaps skull. Så satt jag och lyssnade på några arbetskamrater som följde serien. En aha-upplevelse för mig. De diskuterade karaktärerna och spekulerade i vad de varit med om som gjort dem till de personer de var. De hade uppenbarligen sett ett jätte bra TV-program. Men mig gick det helt förbi. Samma serie olika upplevelser.

 

[Petruska]

Ja! Jag fick ångest av se den serien. Lever folk sådär? Med tjafs och bråk och jobbiga diskussioner om allt?
Usch, fy och blä!

Bonusfamilj kan vara något av en utmaning. Jag får lite nervösa ryckningar i ögonlocken när jag tänker på att planera semestern efter barnets pappas nya sambos förra man.

 

[EmmaBovary]

Ang True Detective så var ju inte tanken från början att det skulle bli annat än en säsong väl? Har för mig att det är tre HELT olika storylines, cast och idéer annat än att det är ett kriminaldrama med ytterst personliga snutar? Har faktiskt bara sett första säsongen med Woody Harrelson och Matthew Mackrånligtnamn som jag älskar som skådiasar, och ett avsnitt på andra säsongen, och där fick det vara bra för min del - det var för jäkla tråkigt helt enkelt.
Tror förväntningarna på andra säsongen var skyhöga men börjar man en säsong med nämnda skådisar och Louisiana som studio så kan man inte toppa det på något sätt tror jag.

Tror det stämmer bra att det det inte skulle bli annat än en säsong, eftersom att första säsongen är baserad på boken The King is Yellow (som jag får erkänna att jag inte läst, men nu när jag tvingades att tänka på den så blev jag lite sugen!). Jag älskade första säsongen, bland det bästa jag sett och det är sällan jag varit så spänd på nästa avsnitt. Den andra säsongen sög, den stod jag inte ut med att se klart. Tredje säsongen är däremot OK tycker jag, den föll lite platt på slutet men de inledande avsnitten var riktigt bra. Du kanske kan ge den tredje en chans om du får idétorka på något att se?

 

[EmmaBovary]

The Wire
Sopranos
Breaking Bad
Vänner
Sex and the City
Seinfield (urrk)
De flesta sit-coms öht
Försökte med Vikings men nej
Mad Men
House of Cards
Sons of Anarchy, enda behållningen var dels White Buffalos version av House of the Rising Sun och att Charlie Hunnam (Jax) alltid kommer vara oskulden Nathan i engelska Queer As Folk vilket totalt tog bort all street cred han hade.

Jag har alltid instinktivt HATAT Seinfeld, men... har sett några avsnitt ändå det här året pga. att min kille tycker att det är roligt och det ändå har varit på tvn. Och jag tycker att vissa grejer är lite roligt? Med en enorm identitetskris som följd

 

[Hyacinth]

Jag ogillar typ allt med våld.
Sons of Anarchy gillade jag i början men sen blev den för brutal. Var tvungen att se sista säsongen pga envis som en glittrig get.

Game of thrones- suger röv, såg 5 minuter
6 feet under
Sopranos
SEINFELDT. Jag tycker den är gräslig!

 

[skogaliten]

Jag minns hur jag brukade ogilla Rederiet - men jag såg några avsnitt för sällskaps skull. Så satt jag och lyssnade på några arbetskamrater som följde serien. En aha-upplevelse för mig. De diskuterade karaktärerna och spekulerade i vad de varit med om som gjort dem till de personer de var. De hade uppenbarligen sett ett jätte bra TV-program. Men mig gick det helt förbi. Samma serie olika upplevelser.

Apropå Rederiet:

När serien gick för första gången, så försökte jag titta några avsnitt, eftersom "alla andra tittade", och tyckte den var uselt skitjobbigt och fylld med osannolika och märkliga intriger. Kort sagt, jag stod inte ut med att se skiten.

Just nu repriseras Rederiet på SVT, och jag märker att jag fortsätter titta, om jag råkat hamna i ett avsnitt.

Inte för att de märkliga och osannolika intrigerna försvunnit precis, utan för att serien till stora delar verkar vara ett mycket gott hantverk, några exempel:

* Det går att höra vad skådespelarna säger (inte som i många nyare svenska serier där man behöver slå på textningen eller höja ljudet absurt mycket)

* Trots de märkliga intrigerna, så är det sällan jag upplever att skådespelarna "spelar över".

*Storyn blir trots allt begriplig, tack vare bra skådespelar, och bra regi, om än urfånig.

Vart tog hantverkskunnandet vägen i nya svenska TV-produktioner?

Jag skyr nästan alla nya svenska TV-serier som pesten numera, just därför att det är "dåligt hantverk", även om den egentliga storyn är vettig...

 

[Anna]

Finns det NÅGOT svenskt de senaste typ tio åren som varit bra? Bron var skitbra men den var ju samproduktion.

Det enda riktigt bra jag kan komma på från modern tid är Graven (2004). Den var verkligen bra. Sen kom en säsong 2 som var apdålig.

Förresten, Torka tårar utan handskar gillade jag. Dock inte så att jag slog frivolter av lycka.

Jag gillar Vår tid är nu! Älskade även Våra vänners liv som väl nästan var tio år sedan, och tyckte även om Molanders som gick på SVT för några år sedan. Sedan tycker inte jag att Saltön är helt oäven men jag är väldigt förtjust i både Viveca Lärn och Carin Mannheimer.

 

[karamelldrottningen]

Jag gillar Vår tid är nu! Älskade även Våra vänners liv som väl nästan var tio år sedan, och tyckte även om Molanders som gick på SVT för några år sedan. Sedan tycker inte jag att Saltön är helt oäven men jag är väldigt förtjust i både Viveca Lärn och Carin Mannheimer.

Kom att tänka på Svenska Hjärtan. Ingen lättsam serie trots att den handlar om radhusfamiljer

 

[honung]

Är LOTR verkligen våldsam?
Utöver scenerna med stora slag då, givetvis, men rent grafiskt är den väl till och med PG13?

Det är inte det explicita våldet jag menar egentligen, utan den här maktkampen mellan det goda och det verkligen skitstora jättemega-ogripbara ondaondaonda som skrämmer skiten ur mig.
Jag bara kan inte, får ont i magen av att läsa boken, får ont i magen och mardrömmar av att se det filmatiserat. När större delen av ungdomar och unga vuxna i dag läser och ser sånt som Sagan om Ringen så är det inte konstigt att det finns många som mår dåligt i vårt samhälle idag. typ.
Jag är för övrigt en stor fan av såväl Dexter som TWD så jag gör skillnad på ont och skitont.
(vad betyder PG13?)

 

[karamelldrottningen]

Jordskott är en bra svensk serie.

Serier jag tycker är dåliga men som många tycker/tyckte var bra:
Beverly Hills
Vänner
Rederiet
Hem till byn

 

[sjoberga]

Jag tycker all insamlad data i tråden tyder på att trådrubriken är helt felaktig. Det verkar för varje serie som ställs upp som hypotes finnas minst 2 i vårt smala bukeurval som inte alls gillar.

 

[Sel]

Det är inte det explicita våldet jag menar egentligen, utan den här maktkampen mellan det goda och det verkligen skitstora jättemega-ogripbara ondaondaonda som skrämmer skiten ur mig.
Jag bara kan inte, får ont i magen av att läsa boken, får ont i magen och mardrömmar av att se det filmatiserat. När större delen av ungdomar och unga vuxna i dag läser och ser sånt som Sagan om Ringen så är det inte konstigt att det finns många som mår dåligt i vårt samhälle idag. typ.
Jag är för övrigt en stor fan av såväl Dexter som TWD så jag gör skillnad på ont och skitont.
(vad betyder PG13?)

Så olika det kan vara! Jag tycker att en väldigt svartvit värld där det megaonda och det jättegoda polariseras är väldigt lättsmält just för att det är så långt ifrån verkligheten. : ) Men så är det ju, man tolkar och känner in på olika sätt.
Sedan finns det förstås nyanser i LOTR också, som Smeagol och Boromir och whatnot som jag tycker är ganska nyttiga, men på det stora hela en svartvit värld. Jag skulle inte gå så långt som att hålla med om att Tolkien generellt får folk att må dåligt.

PG 13 betyder i stora drag att den inte rekommenderas för barn under tretton år.

 

[karamelldrottningen]

Så olika det kan vara! Jag tycker att en väldigt svartvit värld där det megaonda och det jättegoda polariseras är väldigt lättsmält just för att det är så långt ifrån verkligheten. : ) Men så är det ju, man tolkar och känner in på olika sätt.
Sedan finns det förstås nyanser i LOTR också, som Smeagol och Boromir och whatnot som jag tycker är ganska nyttiga, men på det stora hela en svartvit värld. Jag skulle inte gå så långt som att hålla med om att Tolkien generellt får folk att må dåligt.

PG 13 betyder i stora drag att den inte rekommenderas för barn under tretton år.

Precis. Jag läste ofta något från Tolkien förut om jag inte kunde somna.

 

[Sel]

Precis. Jag läste ofta något från Tolkien förut om jag inte kunde somna.

Jag tycker ju personligen att Tolkien i textform är rätt urtråkig så jag har inte ens tragglat mig igenom hela LOTR. Men jag har läst The Hobbit och Tycker mycket om Silmarillion - den senare känns mer som prosa än något annat.

 

[Wingates]

Det är inte det explicita våldet jag menar egentligen, utan den här maktkampen mellan det goda och det verkligen skitstora jättemega-ogripbara ondaondaonda som skrämmer skiten ur mig.
Jag bara kan inte, får ont i magen av att läsa boken, får ont i magen och mardrömmar av att se det filmatiserat. När större delen av ungdomar och unga vuxna i dag läser och ser sånt som Sagan om Ringen så är det inte konstigt att det finns många som mår dåligt i vårt samhälle idag. typ.
Jag är för övrigt en stor fan av såväl Dexter som TWD så jag gör skillnad på ont och skitont.
(vad betyder PG13?)

Detta måste nog vara bland det konstigaste jag läst faktiskt.

LOTR har ju dessutom sålt bra sedan 60talet och därmed haft en stor del i populärkulturen, och dessa generationerna verkar ju inte må sämre mig veterligen.

Religion och berättelser har ju dessutom i alla tider handlat om kampen mellan det goda och det onda så jag har svårt att se hur lotr skulle påverka den psykiska hälsan mer än något annat.

 

[vackerdag]

Ogillar att se Solsidan när jag är ensam hemma. Konstigt nog tycker jag den är ok när jag har sällskap. Då kan jag få ur mig min frustration över karaktärernas oförmåga att säga ifrån bland annat. När jag ser den ensam så får jag ångest eller blir frustrerad av Ove t ex. Alla karaktärerna i den serien är tillskruvade mänskliga beteenden men ändå så retar den upp mig. Ingen feelgoodserie liksom, sitter mest och retar mig.
Annars tycker jag vissa serier helt plötsligt fungerar för mig fast jag inte gillade dom alls ett halvår innan. Påfallande ofta är det skådespelarprestationerna som avgör om jag gillar nåt eller inte. Innehållet är egentligen mindre viktigt. Gillade till och med Unbelievable trots att jag inte trodde det på förhand på grund av temat.

 

[honung]

Så olika det kan vara! Jag tycker att en väldigt svartvit värld där det megaonda och det jättegoda polariseras är väldigt lättsmält just för att det är så långt ifrån verkligheten. : ) Men så är det ju, man tolkar och känner in på olika sätt.
Sedan finns det förstås nyanser i LOTR också, som Smeagol och Boromir och whatnot som jag tycker är ganska nyttiga, men på det stora hela en svartvit värld. Jag skulle inte gå så långt som att hålla med om att Tolkien generellt får folk att må dåligt.

PG 13 betyder i stora drag att den inte rekommenderas för barn under tretton år.

Ah, det borde jag ju ha fattat, min hjärna spann på LOTR och PG blev satt i samma sammanhang, men 13 borde ju fått det att växla vidare i skallen....Skyller på ett par dygns insomnia...

Jag är känsligare för stämmningar än för grafiskt explicita handlingar, min enda ursäkt. Mina äldre syskon läste sagan om ringen om och om igen, mina barn likaså.

Detta måste nog vara bland det konstigaste jag läst faktiskt.

LOTR har ju dessutom sålt bra sedan 60talet och därmed haft en stor del i populärkulturen, och dessa generationerna verkar ju inte må sämre mig veterligen.

Religion och berättelser har ju dessutom i alla tider handlat om kampen mellan det goda och det onda så jag har svårt att se hur lotr skulle påverka den psykiska hälsan mer än något annat.

Konstigt? Jaja. Du får tycka det. Och Tolkien skrev väl dessa böcker långt innan sextiotalet, som sagt mina äldre syskon läste dem när de var unga.

 

[Kattennizze]

Jag ÄLSKAR honom! Alltså orimligt mycket. Varje gång jag lyssnar på Johnny Cashs When the man comes around så blir jag supervemodig för att det får mig att sakna honom och hans karaktär i Blacklist . Så stört!

Tittade för övrigt inte klart utan gav upp när det blev alltför rörigt.

Ja han är magisk.