Ser spöken

[firm]

Hej! Jag hoppas att det finns några härliga människor därute som kan komma med lite tips och råd till mig jag har lånat en fjordingvalack på 21 år som jag haft sedan i maj 2014 fram tills nu i november. Han är ganska tittig när vi har ridit ut själv i sommar men han har gått framåt och har ändå gjort det jag bett honom om trots att det har varit läskigt, är bättre med sällskap. Men nu allt mer med mörkret har han blivit mer och mer skvettig och tittig och är väldigt osäker och nästan lite bankrädd. Om vi går förbi en byggnad kan det plötsligt hända att han hoppas till fast vi har passerat den byggnaden hela sommaren. Jag har en åker som har varit en del av deras sommarhage som jag har stängslet av och gjort till ridbana nu när jag inte vill vata ute med han på vägen när det blir vinter då han inte är hundra trafiksäker. Han ser sina kompisar från ridbanan och vi har jobbat på den i kanske ca 4veckor /2ggr i veckan men nu dom sista 2veckorna har han blivit rädd för dikena, för husen som står en bit bort, för allt som blåser. Detta gör ju att jag blir osäker och det vill jag inte att han ska känna, jag har prövat att gå med honom rund banan så han får kika sig omkring när han blir sådär rädd men jag har inte prövat att hoppa upp igen efter de. Han låter sig ledas runt men han är väldigt spänd och går och böjer huvudet och halsen hela tiden för att kunna se så att inget hoppar upp bakom han. Har prövat att rida i volter så att han får tänka på något annat men han blir spänd och stressar fram och när han gjort en bra volt blir det samma spöken när vi kommer ut på spåret.

Snälla hjälp mig! Hur ska jag gå vidare med detta? Är jätte tacksam för tips och råd!
//Emelie

 

[DressageNerd]

Hej, det här kanske låter jätteknäppt men det låter som att han har dåligt självförtroende. En häst med dåligt självförtroende blir verkligen rädd för saker och behöver få tid och trygghet för att fungera bra. Mitt sto är rädd för en del, och då så rädd att hon inte riktigt kan släppa rädslan utan hon kan vända och skena hemåt trots att hon är kanon 100% awesome mestadels. Det jag gör för att stärka henne är (inte så konstigt eller miracles egentligen):
- Jag ger henne massor med beröm, bara jag känner att hon spänner av får hon beröm. Vi bygger en bra relation helt enkelt.
- Jag ger henne tid att kolla på saker. Ibland får jag hejda henne så hon inte kliver fram och sedan skenar ifrån otäcka ting.
- Jag ger henne lite spelutrymme, är hon rädd för något på en kortsida har jag lite överseende, bara hon jobbar på ok låter jag henne stirra lite.

Sedan jobbar jag med mig också. Är jag rädd, hur ska jag då övertyga hästen om att det inte är något farligt. Att våga låta hästen kolla på otäcka saker, samt att våga ge mer tygel då hästen blir spänd istället för att ta tygeln ger dem lite chans att bilda uppfattning.
Kanske även kan vara värt att prova att rida med huva + öronproppar. Funkar för vissa, och vissa hästar avskyr det.

 

[seahawk]

Min spontana tanke var om du kollat synen på honom? I och med att du tycker att det har blivit värre...

 

[Cicci]

Min erfarenhet av fjordingar är att de är starka i huvudet och känner de att människorna runt är osäkra så tar de över. Så jag tror att han märker att du blir osäker och försöker bestämma över dig. Fjordingen jag köpte hade skrämt upp sin tidigare ägare så mycket att hon inte vågade rida mer. Första ridturen försökte hon dra mer huvudet och sticka eller tvärvända men förstod snart att det inte fungerade längre. Ridturen efter så stannade hon och vägrade gå framåt. Jag rappade till henne med spöet två gånger och hon sparkade bakut men tredje gången så var det som om hela hästen accepterade att hon inte bestämde längre och hon gick fram. Hon har inte testat något mer sedan dess utan är nu utlånad till en tjej på 14 år där hon fungerar klockrent. Har du någon annan ryttare du skulle kunna sätta upp på honom? Någon som inte blir rädd? För mig brukar det räcka att se en annan ryttare rida när jag känner mig osäker. Då ser jag att det faktiskt gick bra med den ryttaren och då känner jag mig tuffare och modigare.

Men är det så att det inte blir bättre med en annan ryttare så skulle jag be en erfaren hästmänniska känna igenom hästen så att den inte har ont någonstans. Hovslagaren brukar vara duktig. Annars är det veterinär och kontrollera synen som seahawk skrev. Men jag tror att den busar med dig.

Fjordingar må vara starka i huvudet med de är smarta och ger sig snabbt när de märker att de inte vinner!

 

[purity_666]

Rider du lika ofta nu? Jag red en fjording som inte klarade av att stå för mycket. Hennes överskottsenergi tog sig uttryck i att hon såg spöken bara för att få avreagera sig lite. Alla turer efter att han fått vila var väldigt spännande. Hon var rädd för allt, hon bråkade om allt. Visst var hon alltid lite tittig, men hade hon stått för mycket så blev hon omöjlig.

En del hästar reagerar starkt på att det blåser så de hör sämre också. Jag var medryttare på en häst som jag nästan vägrade rida så fort det var storm.

Annars kanske den har dåligt mörkerseende?

 

[SkorpSmulan]

Min första tanke var också synen iom att den inte är nån ungdom heller.
Annars upplever jag det som väldigt vanligt att dom blir skvättigare i början av vintern då det mörknar och blir mer skuggor och att dom vänjer sig eftersom.

 

[Amelia]

Fick också synproblematik som första tanke när jag läste inlägget.
Enkelt kollat.

 

[Mimsan_]

I och med du skriver det blivit värre när det är mörkt och hästen är tryggare med sällskap skulle jag tro att den börjar se lite dåligt och därför blir osäker. Vi alla vet hästar är flyktdjur så det är inte så konstigt isåfall om hästen är på spänn när den inte ser riktigt. För att kunna utesluta synen bör den såklart kollas upp =)

 

[Liten]

Min fjordvalack är en osäker individ som också är mycket reaktiv och känslig. Inte på så sätt att allt blir katastrof om man sitter två millimeter snett i sadeln, men på så sätt att han reagerar väldigt snabbt både på ryttaren (i synnerhet om denne är spänd, orolig, etc. Spelar ingen roll hur mycket man anstränger sig för att slappna av - han känner av minsta spänning och det märks). Även på omgivningen. Han är stark, både i skallen och fysiskt, och också väldigt medveten om sin fysiska styrka. Han är inte en häst som skulle finna sig i att få stryk, bli knäckt mentalt, utan han skulle kämpa emot i en sådan situation. Men han är inte så kaxig som han verkar; han kan vara kaxig och uppträda dominant - tills någon (häst eller människa) tydligt och ärligt (det går inte att lura honom, sinnesstämningen är väldigt avslöjande) visar att man är högre i rang än honom. Han kan ta över och det med råge om människan är rädd, osäker och inte "gör sitt jobb" och visar sig pålitlig som ledare, iom sin fysiska styrka - blir han rädd och människan blir rädd så är det tack och adjö - men han är definitivt ingen ledare i psyket. Han har i sin ungdom varit extremt flockbunden, vilket troligen har sin grund i hans osäkerhet då det fortfarande kan dyka upp igen på bortaplan om han och jag blir stressade t.ex.
Reagerar han på något, låter jag honom stanna och titta, då hans flyktinstinkt är stark. När jag köpte honom stack han hellre än undersöka, så bland det första jag jobbade med med honom var att lära honom att stanna och stå still istället. Jag föredrar en häst som står och stirrar i en timme, framför en häst som flyr hals över huvud - en stilla häst utgör inte en fara för mig, sig själv eller andra. Så jag vill att han står, om det är så. Timingen är väldigt viktig med honom, speciellt om han är rädd för något - att gå på honom i fel tillfälle kan få honom att explodera på fel sätt. Det gäller att lära sig att skilja på trams (typ "AH! Ett livsfarligt gruskorn!" - en ursäkt för att hoppa lite åt sidan t.ex.) och en "riktig" reaktion, så att säga. Trams = inga problem att säga till honom. "Riktig reaktion" = timing, timing, timing.

Min häst är också svår i mörker. Väldigt oberäknelig, och reagerar mycket starkt på så små saker att jag inte ens hinner märka dem förrän han både sett och reagerat. Så har han varit under hela tiden då jag haft honom (vi går in på fjärde vintern ihop nu). Jag har jobbat som en tok på att det ska funka i mörker också, och han har blivit lite bättre på så sätt att han nu fungerar bra i skymning. Men mörker är helt klart ett problem. Något jag märkt med honom, är att han oftast är mer spänd, orolig, reaktiv när vi är någonstans där det finns belysning - t.ex. om ridbanan är upplyst men det är mörkt runt om. Han reagerar också starkt på bilar och andra fordon i mörker, speciellt om de har helljus på och inte bländar av snabbt som tusan. Jag tror att det delvis kan bero på att han inte ser utanför ljuset, då han generellt är en häst som reagerar starkare på "läskiga" saker när han hör men inte ser dem, än om han både ser och hör dem. Han är likadan vintern igenom, oavsett hur många dagar i rad vi jobbar i mörker. Vissa dagar är bättre än andra, men helt bra gånger kan jag nog räkna på ena handens fingrar. På töm, vid hand, vid ridning. I början av förra vintern hade vi dock flera riktigt trevliga promenader, vid hand, ihop! Då var jag himla glad och tacksam, kan jag säga!

Många gånger har jag tänkt tanken att han kanske faktiskt har något fel på synen. Förutom just mörkret finns det inget annat som tyder på det - andra problem vi haft, som jag upplevt som stora (t.ex. lastningen - ett problem som växte fram med tiden) har löst sig förhållandevis fort med hjälp av en skicklig problemlösare. Men andra fysiska orsaker, såsom smärta, är uteslutna flera gånger om, och han kan vara "ett helvete" i fem dagar i mörker och på sjätte dagen (lördag, t.ex.) vara klockren i dagsljus.. Så att de största problemen dyker upp i samband med mörker är det inga tvivel om..
Nu vid jul ska hästen sättas igång efter två månaders helvila (och innan dess har han varit konvalescent på halvtid i princip hela 2014). Är han likadan i år, så kommer jag nog allvarligt att överväga att kolla upp synen på honom (fast vägen till kliniken är fasen ingen höjdare med det vinterväglag som råder i mina trakter..). Och jag kommer att ta kontakt med "min" problemlösare angående dessa problem också, isf, eftersom jag uppenbarligen inte reder att lösa det här helt på egen hand. För att reda upp det som med största sannolikhet fallerat hos mig själv (jag säger inte att jag orsakar problemen, men jag har ju uppenbarligen inte lyckats lösa dem som sagt och jag vet ju att de förstärks av dålig timing/spänd ryttare/etc etc.). Jag har också tidigare i år kontaktat en dressyrtränare med erfarenhet av och förståelse för våra problem med just mörker, som också är insatt i vår historia (vintern 2012-2013 hamnade jag under en häst som reste sig, och åkte av min egen efter flera helt ok pass i mörker - efter två minuter eller så i sadeln.. - och fick en smäll i skallen av en hov = jag blev helt enkelt rädd vilket gör att jag spänner mig ännu lättare = späder på problemen...), som jag planerar att börja rida för.

Ja, jag inser att min stackars häst låter som ett riktigt monster. Jag vill därför understryka att jag älskar den här hästen mer än något annat, och jag kan inte tänka mig att vara utan honom . Men visst har jag många gånger varit glad att han inte är en shire på 190cm i mankhöjd

Tyvärr har jag nog inga bättre tips än att ha en väl inhägnad ridbana (vilket jag själv inte har i dagsläget. Vilket gett en del problem då hästen sliter sig och galopperar tillbaka till stallet, och är mycket väl medveten om att det går om man lägger i växel full galopp från lugn skritt..). Och att slappna av, slappna av, slappna av, slappna av. Om det är något som smittar, så är det osäkerhet och rädsla.

 

[Masse]

Jag tänker också synen först men också det klassiska med magen nu när det börjar gå över till vinterutfodring istället för sommarbete. Det är inte ovanligt att hästar som inte rätt och/eller får tillräckligt med foder för att tillfredsställa alla behov får känningar av magen och blir "hispigare" att rida m m.
Finns en del om det i trådar här på buke.

 

[Rialavargen]

Tänk på att skymning är den svåraste tiden på dygnet för ögonen att arbeta. Dessutom blir det mycket skuggor vid den tiden. Prova mörker i stället, det kanske är lättare

 

[Askur]

Hur reagerar du som ryttare i sådana här situationer?

 

[em-pirre]

Jag tänker något så odramatiskt som överskottsenergi och osäker ryttare. Jag hade kollat så att foderstaten stämmer, och sedan bara ridit på och gett hästen uppgifter hela tiden (ställa, böja, tempoväxlingar, rida framåt!)

 

[Cherarriduracell]

Tänker att många tittiga hästar har överskottsenergi. Min egna blir tittigare ju bättre kondition han är i... Kanske rasta lite på ridbana innan man rider ut? Och att man själv andas långt ner i magen, slappnar av och driver lugnt framåt. Att man som ryttare inte gör en grej av det. "Ok du tycker det är läskigt, men det är ok, jag lovar"

 

[skuggi]

Jag skulle börja att kolla hästen hos en veterinär.
1. Synen? Åldern och den ökade problematiken vid mörker tyder på det.
2. Hälta? En dubbelsidig hälta eller annan smärta kan vara svår att upptäcka själv, och går man länge med smärta så är det många hästar som reagerar med att bli "hispiga".
3. Magnesiumbrist? Det finns de som menar att man kan ge extra magnesium till nerviga hästar, kan vara värt att prova om inget av ovanstående ger resultat.

 

[Linnpan]

Hej!
Har också en tittig häst som är " rädd" för allt ifrån brevlådor till hörnen i ridhuset, han kan helt plötsligt kasta sig år sidorna eller om man leder slita sig loss och springa hem till stallet.
Jag har bara haft honom ett par månader fast han står kvar i samma stall som innan. I början stannade jag lät honom titta, berömde, klappade och uppmuntrade honom men han blev bara värre.
Nu har jag bytt taktik. Jag ger honom hela tiden små uppgifter, tempoväxlar, flyttar för skänkarna, ställer osov. Och så fort han tvekar när jag leder honom smackar jag på honom och låter honom inte snöa in på något. Sen tror jag att en stor del ligger i att jag är säkrare på mig själv och har släppt katastrof tänkandet. Jag tänker typ åker jag av så gör jag, sliter han sig så gör han. Och så har jag tuffat till mig lite allmänt och är inte nervös ( oftast) och det känner han nog för han är inte alls lika hoppig och rädd längre!

 

[skuggi]

Hej!
Har också en tittig häst som är " rädd" för allt ifrån brevlådor till hörnen i ridhuset, han kan helt plötsligt kasta sig år sidorna eller om man leder slita sig loss och springa hem till stallet.
Jag har bara haft honom ett par månader fast han står kvar i samma stall som innan. I början stannade jag lät honom titta, berömde, klappade och uppmuntrade honom men han blev bara värre.
Nu har jag bytt taktik. Jag ger honom hela tiden små uppgifter, tempoväxlar, flyttar för skänkarna, ställer osov. Och så fort han tvekar när jag leder honom smackar jag på honom och låter honom inte snöa in på något. Sen tror jag att en stor del ligger i att jag är säkrare på mig själv och har släppt katastrof tänkandet. Jag tänker typ åker jag av så gör jag, sliter han sig så gör han. Och så har jag tuffat till mig lite allmänt och är inte nervös ( oftast) och det känner han nog för han är inte alls lika hoppig och rädd längre!

Det är antagligen lösningen även på en häst som har problem med synen, men först vill man ju kolla att hästen är ok

 

[Liten]

För min häst hjälper det mycket sällan att hålla honom sysselsatt. Det funkar i ett ridhus, om han blir spänd för att det t.ex. låter mycket (i övrigt är han i regel fullt fokuserad i just ridhus..), men inte i just mörker .

@skuggi Har klurat en del på just magnesium i dagarna. Hösilaget i stallet (som min häst äter på dagarna - analyserat hö i boxen) är inte mineralanalyserat. Jag lär göra en analys själv, men det tar lite tid att få ihop ett prov då jag vill ha från ett gäng balar helst. Fråga: kan för mycket magnesium vara skadligt för hästen?

 

[skuggi]

För min häst hjälper det mycket sällan att hålla honom sysselsatt. Det funkar i ett ridhus, om han blir spänd för att det t.ex. låter mycket (i övrigt är han i regel fullt fokuserad i just ridhus..), men inte i just mörker .

@skuggi Har klurat en del på just magnesium i dagarna. Hösilaget i stallet (som min häst äter på dagarna - analyserat hö i boxen) är inte mineralanalyserat. Jag lär göra en analys själv, men det tar lite tid att få ihop ett prov då jag vill ha från ett gäng balar helst. Fråga: kan för mycket magnesium vara skadligt för hästen?

Jag har för mig att man utan problem kan ge "lite för mycket" magnesium utan problem. Googla på det så hittar du säkert gränsvärdena. Vill minnas att det nästan bara är selen som man är rädd att ge för mycket av, övriga är viktigare att få till en bra balans mellan tex magnesium och kalk(har jag för mig, mitt program räknar sånt där åt mig) och för att få till balansen brukar man få kunna lägga till en hel del.
Men dubbelkolla innan du öser på

 

[Liten]

@skuggi Tack! Var mest funderande - sitter f.n. utomlands (och boken ligger hemma) och funderar och klurar. Mitt program räknar kalcium/fosfor-kvot, och behov (och underskott/överskott, dvs hur värdena ligger i förhållande till behovet i foderstaten) av kalcium, fosfor, magnesium och selen. Ska ta analys på hösilaget också, för att få mineralvärdena på det, innan jag kutar iväg och handlar