(Semi)könsneutralt klädda små barn - reaktioner?

[inverterad]

Jag är lite nyfiken på era erfarenheter av detta. Jag har en tvåårig dotter som vi klär i alla regnbågens färger, ibland klänning, ibland jeans, ibland rosa och ibland blått, ibland med dinosaurier på och ibland med fjärilar på, osv osv. Hon har ofta keps mot solen - en är blå, en är gråblommig och en är rosa. Kort sagt, hon är klädd som de flesta barn nu för tiden (vill jag tro) - inte typiskt könad direkt men inte heller helt utan "flickiga" attribut. Det enda vi helt undviker är opraktiska kläder som inte går att leka i, bikini (helt absurt på så små barn), och en massa rysch och pysch.

Nu bor vi i ett väldigt litet samhälle, men det finns många unga barnfamiljer här, och vi upplevde ändå stämningen som väldigt öppensinnad när vi kom. Men herregud, vad folk är brydda i vilket kön vår dotter har! Trots att hon har ett uppenbart kvinnligt könat namn, trots att vi benämner henne som "hon", så hör en ofta folk som viskar nåt om att "man ser ju inte om det är en pojke eller flicka" och liknande trams. Helt otroligt.

Är det såhär på fler ställen, och jag har bara levt i nån slags skyddad verkstad där jag trodde att hyfsat könsneutralt numer är normen, eller är detta (hoppas det) unikt?

 

[FeatherCloud]

Jag är lite nyfiken på era erfarenheter av detta. Jag har en tvåårig dotter som vi klär i alla regnbågens färger, ibland klänning, ibland jeans, ibland rosa och ibland blått, ibland med dinosaurier på och ibland med fjärilar på, osv osv. Hon har ofta keps mot solen - en är blå, en är gråblommig och en är rosa. Kort sagt, hon är klädd som de flesta barn nu för tiden (vill jag tro) - inte typiskt könad direkt men inte heller helt utan "flickiga" attribut. Det enda vi helt undviker är opraktiska kläder som inte går att leka i, bikini (helt absurt på så små barn), och en massa rysch och pysch.

Nu bor vi i ett väldigt litet samhälle, men det finns många unga barnfamiljer här, och vi upplevde ändå stämningen som väldigt öppensinnad när vi kom. Men herregud, vad folk är brydda i vilket kön vår dotter har! Trots att hon har ett uppenbart kvinnligt könat namn, trots att vi benämner henne som "hon", så hör en ofta folk som viskar nåt om att "man ser ju inte om det är en pojke eller flicka" och liknande trams. Helt otroligt.

Är det såhär på fler ställen, och jag har bara levt i nån slags skyddad verkstad där jag trodde att hyfsat könsneutralt numer är normen, eller är detta (hoppas det) unikt?

Vår kotte är ju inte så gammal och har följaktligen inte utvecklat någon egen klädstil än. Alltså klär vi honom i det vi föräldrar gillar, dvs färgglatt och fina mönster. Mer än en person har glatt kikat ner i vagnen/babyskyddet, sett ett par rosa strumpor eller en färgglad body och sagt "åh, det blev en liten tjej!"

Bvc-sköterskan lyckades till och med kalla honom "duktig tjejja" vid vaccinationen sist. Jag funderar fortfarande på om det var pga kläderna, i rosa, gult och ljusgrönt, trots att hon fem minuter tidigare vägt honom och bör ha sett att han är pojke...

Intressant trådstart iallafall! Även om jag inte riktigt bidrar till så mycket diskussion just nu, mest erfarenheter.

 

[pollex]

Jag är lite nyfiken på era erfarenheter av detta. Jag har en tvåårig dotter som vi klär i alla regnbågens färger, ibland klänning, ibland jeans, ibland rosa och ibland blått, ibland med dinosaurier på och ibland med fjärilar på, osv osv. Hon har ofta keps mot solen - en är blå, en är gråblommig och en är rosa. Kort sagt, hon är klädd som de flesta barn nu för tiden (vill jag tro) - inte typiskt könad direkt men inte heller helt utan "flickiga" attribut. Det enda vi helt undviker är opraktiska kläder som inte går att leka i, bikini (helt absurt på så små barn), och en massa rysch och pysch.

Nu bor vi i ett väldigt litet samhälle, men det finns många unga barnfamiljer här, och vi upplevde ändå stämningen som väldigt öppensinnad när vi kom. Men herregud, vad folk är brydda i vilket kön vår dotter har! Trots att hon har ett uppenbart kvinnligt könat namn, trots att vi benämner henne som "hon", så hör en ofta folk som viskar nåt om att "man ser ju inte om det är en pojke eller flicka" och liknande trams. Helt otroligt.

Är det såhär på fler ställen, och jag har bara levt i nån slags skyddad verkstad där jag trodde att hyfsat könsneutralt numer är normen, eller är detta (hoppas det) unikt?

Jag har aldrig hört någon beklaga sig över att det inte går att utläsa könet på barnen, däremot många gånger att folk tagit fel (och bett väldigt mycket om ursäkt om de blivit varse det). Nu för tiden klär mina stora barn sig rätt stereotypt, men har ”fel” frisyr för sitt kön - det räcker visst för att förvirra

 

[TheRedLightning]

Min syster blev ofta kallad pojke, pga kort hår och vi klädde oss inte direkt tjej-aktigt eller vad man ska säga.
Växte upp i ett mindre samhälle. Hur det är där idag det vet jag inte.
Personligen bryr jag mig inte vilka färger, kläder osv ett barn har på sig tjej som kille. Vill man veta könet kan man fråga föräldrarna.

 

[clusia]

Min dotter har extremt mycket ärvda kläder och då hon har 4 pojkkusiner är mycket av kläderna blå, gröna, svarta osv ibland med "coola" tryck och så vidare som jag blandar med rosa och enhörningar. Ja men ni förstår stilen. Vet inte hur många gånger jag fått höra "åh, men det är väl en pojke?/Vilken söt pojke" osv. Spelar ingen roll om hon är helt klädd i rosa men med en blå keps. Har hon något "pojkigt" så får jag alltid höra att hon är en pojke. Hon har dessutom långt blont hår och ett rätt tjejigt ansikte.

Blir så trött.

Edit. Jag bor i Stockholm dessutom...

 

[Lazy Lady]

Vår 14mån gamla son blev ofta tagen för flicka innan jag klippte av de längsta tjusarlockarna då spelade det inte nån roll vad han hade på sej. Nu är det inte lika ofta längre. Även om en del tar fel.
Vad okänt folk tror är dock rätt ointressant för oss Vi tar på honom det vi tycker är fint och han passar i färgglada kläder med mycket mönster

 

[Michellan95]

Könsneutral är inte normen har jag erfarat, inte ens lite könsneutral men jag hoppas att vi till nästa generation är där.

Dottern är nu 8 år och klär sig enligt eget huvud (nåväl, som kompisarna) och könstereotypt med långt vackert blont hår.
Som liten kläddes hon ofta i typiska pojkkläder och togs ofta som kille men ingen tyckte det var särskilt konstigt att hon kläddes pojkigt och det var socialt accepterat för hon kunde ju lika gärna komma i klänning nästa gång någon träffade henne.

Sonen 3,5 år, har lite drygt axellångt blont hår med lugg. Kan ha klänningar, tunikor, rosa och lila lika gärna som skjorta och fluga (favoritflugan är rosa och används gärna till t-tröja också). Han är inte socialt accepterad av de flesta, han bryter normen för mycket för han är ingen tuff liten kille i coola kläder. Det är allt från att paljettglittertröjan från Lindex är lila med fjäril, att han har långt hår, att han har lugg (herre gud lugg är ju en tjejfrisyr).
Att små pojkar triggar folk så mycket är helt ofattbart och hans största motståndare är hans egna farmor.

Det var säkert 100 ggr lättare att bryta normer med dottern än med sonen och det är galet hur folk kan bli upprörda över längden på hår. Hår på pojkar triggar folk mycket mer än fel kläder på fel kön. Han kan ha en ”blixten mcqueen”-tröja och jeans och folk säger hon ”för han har ju så långt hår”.

Nej vi bor inte i en liten stad.

 

[inverterad]

Min dotter har extremt mycket ärvda kläder och då hon har 4 pojkkusiner är mycket av kläderna blå, gröna, svarta osv ibland med "coola" tryck och så vidare som jag blandar med rosa och enhörningar. Ja men ni förstår stilen. Vet inte hur många gånger jag fått höra "åh, men det är väl en pojke?/Vilken söt pojke" osv. Spelar ingen roll om hon är helt klädd i rosa men med en blå keps. Har hon något "pojkigt" så får jag alltid höra att hon är en pojke. Hon har dessutom långt blont hår och ett rätt tjejigt ansikte.

Blir så trött.

Edit. Jag bor i Stockholm dessutom...

Precis så är det för oss. Skrämmande dåligt. Dessutom förstår jag inte det förtvivlat viktiga könandet - är det så himla viktigt om en nu inte direkt kan identifiera vilket kön ett litet barn har?

 

[inverterad]

Könsneutral är inte normen har jag erfarat, inte ens lite könsneutral men jag hoppas att vi till nästa generation är där.

Dottern är nu 8 år och klär sig enligt eget huvud (nåväl, som kompisarna) och könstereotypt med långt vackert blont hår.
Som liten kläddes hon ofta i typiska pojkkläder och togs ofta som kille men ingen tyckte det var särskilt konstigt att hon kläddes pojkigt och det var socialt accepterat för hon kunde ju lika gärna komma i klänning nästa gång någon träffade henne.

Sonen 3,5 år, har lite drygt axellångt blont hår med lugg. Kan ha klänningar, tunikor, rosa och lila lika gärna som skjorta och fluga (favoritflugan är rosa och används gärna till t-tröja också). Han är inte socialt accepterad av de flesta, han bryter normen för mycket för han är ingen tuff liten kille i coola kläder. Det är allt från att paljettglittertröjan från Lindex är lila med fjäril, att han har långt hår, att han har lugg (herre gud lugg är ju en tjejfrisyr).
Att små pojkar triggar folk så mycket är helt ofattbart och hans största motståndare är hans egna farmor.

Det var säkert 100 ggr lättare att bryta normer med dottern än med sonen och det är galet hur folk kan bli upprörda över längden på hår. Hår på pojkar triggar folk mycket mer än fel kläder på fel kön. Han kan ha en ”blixten mcqueen”-tröja och jeans och folk säger hon ”för han har ju så långt hår”.

Nej vi bor inte i en liten stad.

Otroligt tråkigt att höra om det bemötande din son får! Hur tar han det själv? Är han obrydd eller blir han ledsen?

 

[Okeydokey]

Vår 12-årige son blir misstagen för tjej mer eller mindre varje vecka. Midjelångt hår, ofta fläta och färgglada kläder med inslag av en hel del lila och rosa. I den åldern är det ju också ännu ovanligare med icke-könsstereotyp klädsel, så jag in förstå att folk tar fel och rättar sällan folk om det inte behövs, som alla gånger han fått nyckel till tjejernas omklädningsrum på badhuset. Själv reagerar han aldrig, rättar aldrig någon om han så blir kallad "lilla fröken" och det hoppas jag delvis beror på att vi föräldrar medvetet inte rättat folk och att vi tidigt medvetengjort sonen om det absurda i att "tjejig" ses som ett skällsord. Vi köpte massor av lila och rosa kläder till honom när han var i förskoleåldern och faktiskt har vi fått få negativa kommentarer kring det, åtminstone inte to our faces så att säga. Och - bäst av allt - trots att sonen verkligen stuckit och sticker ut (numera väljer han förstås kläder själv) har han själv inte upplevt någon utsatthet i skolan eller bland andra kompisar. Det hjälper förmodligen att han tycks vara född med en väldigt avspänd attityd till det mesta och att han upplevs som väldigt trygg och självklar i sin identitet.

 

[Michellan95]

Otroligt tråkigt att höra om det bemötande din son får! Hur tar han det själv? Är han obrydd eller blir han ledsen?

Tack och lov obrydd än så länge, han är inte så noga med sin könsroll utan ena dagen är han pojke med snopp och nästa dag är han flicka med snippa (oftare pojke än flicka) och vi låter honom hållas.
Hans underkläder är kategoriskt trosor (alltså oavsett modell, han har ärvt trosor från syster samt har egna vanliga kalsonger och boxer) och det har vi varit noga med på fsk att det är så han vill ha det och de håller med honom.
Personalen på fsk har bra genustänk och vi är mycket nöjda med dem.

 

[inverterad]

Min syster blev ofta kallad pojke, pga kort hår och vi klädde oss inte direkt tjej-aktigt eller vad man ska säga.
Växte upp i ett mindre samhälle. Hur det är där idag det vet jag inte.
Personligen bryr jag mig inte vilka färger, kläder osv ett barn har på sig tjej som kille. Vill man veta könet kan man fråga föräldrarna.

Ja, eller helt enkelt strunta i att fråga då det ju inte är ens ensak vilket kön främmande människor har.

 

[Michellan95]

Vår 12-årige son blir misstagen för tjej mer eller mindre varje vecka. Midjelångt hår, ofta fläta och färgglada kläder med inslag av en hel del lila och rosa. I den åldern är det ju också ännu ovanligare med icke-könsstereotyp klädsel, så jag in förstå att folk tar fel och rättar sällan folk om det inte behövs, som alla gånger han fått nyckel till tjejernas omklädningsrum på badhuset. Själv reagerar han aldrig, rättar aldrig någon om han så blir kallad "lilla fröken" och det hoppas jag delvis beror på att vi föräldrar medvetet inte rättat folk och att vi tidigt medvetengjort sonen om det absurda i att "tjejig" ses som ett skällsord. Vi köpte massor av lila och rosa kläder till honom när han var i förskoleåldern och faktiskt har vi fått få negativa kommentarer kring det, åtminstone inte to our faces så att säga. Och - bäst av allt - trots att sonen verkligen stuckit och sticker ut (numera väljer han förstås kläder själv) har han själv inte upplevt någon utsatthet i skolan eller bland andra kompisar. Det hjälper förmodligen att han tycks vara född med en väldigt avspänd attityd till det mesta och att han upplevs som väldigt trygg och självklar i sin identitet.

Åh vad härligt att höra!
Vi brukar inte heller rätta utan det brukar lösa sig fint när de frågor vad ”hon” heter många brukar bli lite snopna och ursäkta sig.

 

[Honungshumlan]

Jag tycker att man häromkring ser mycket pojkar med axellånga frisyrer. Det är väl rätt populärt bland manliga fotbollsspelare med längre frisyrer nuförtiden också så inspirationen kommer väl därifrån.

Sonen som nyss fyllt 3 vill helst ha leggings och färgglada mönster med djur, stjärnor och bilar, så det blandas friskt. Vi har aldrig fått några kommentarer eller frågor om hans kön. Det finns ju som väl är alternativ till det stereotypa om barnet vill.

 

[Flixon]

Jag upplever att jag ser barn i alla möjliga kläder där vi bor, där det inte hade gått att avgöra könet utifrån utseendet.

Själv har jag en dotter, som vi klädde rätt blandat tidigare. Jag är inget fan av rosa och gulliga kattungetryck, men nu har dottern kategoriskt vägrat allt annat än klänning i över ett halvår, och helst ska det vara rosa eller lila men hon får förstås bestämma själv, så länge det inte är alldeles för opraktiskt.

 

[cirkus]

Ja det verkar förtvivlat viktigt att köna barn och att färgkoda dem rätt också. När jag fick mina tvillingtjejer blev min dåvarande svärmor väldigt upprörd över att de fick varsin färgskala på kläderna - allt för att det skulle gå att skilja dem åt för andra än de allra närmaste. HUR skulle det gå för den som inte hade ROSA i sin färgskala. KÄrringen envisades med att köpa likadana ROSA kläder till tjejerna, Jag lät bara den ena använda dom och den andra fick andra kläder i andra färger.

När dom då hade olika kläder i olika färg fick jag många kommentarer om att det inte syntes att de var tvillingar för de hade ju inte likadana kläder. MInst lika viktigt att alltså koda tvillingarna till just tvillingar.

Suck och dubbelsuck

 

[DarkInNight]

Jag har märkt att det är lättare för en tjej att klä sig i typiska "killkläder" än vad det är för en kille att klä sig i "tjejkläder", dvs folk kommenterar det mindre när dottern kommer i shorts och stor blå tshirt än när sonen kommer i lila Frost-klänning (han är så himla söt).
Dottern har aldrig benämnts som kille i sina kläder men däremot har sonen fått höra ett par gånger att han skulle ha varit en tjej.

 

[TheRedLightning]

Ja, eller helt enkelt strunta i att fråga då det ju inte är ens ensak vilket kön främmande människor har.

Frågan är fri, sen är det inte säkert man får något svar.

 

[Hyacinth]

Skork har kläder, har vi bestämt. Men ja, en hel del tar fel på kön, jag rättar aldrig. Frågar de vad den här lilla flickan/pojken heter så svarar jag såklart, men jag rättar inte om någon säger fel. Vi har ett litet dagis med dels regnbågsfamiljer dels väldigt södermalmshipster så det är vardagsmat med volangkjolar på pojkar och tjejer i poliströjor. Det blandas friskt på nästan alla barnen. Jag upplever att det blev en markant skillnad vid övergång till skolan, den är inte lika förlåtande.

 

[pollex]

När jag läser tråden så tänker jag att vissa saker nog hänger ihop: relativt många klär sina barn relativt könsneutralt, speciellt flickor i ”pojkkläder”, och därför blir det här med håret så himla avgörande för folk (som är öppna för att det som framstår som en pojke kan vara en flicka, bara hon har långt hår ).

Sedan är min upplevelse också att färg blivit allt mer okej för (åtminstone små) pojkar, men de har inte erövrat sådant som spets och puffärmar, det är fortfarande tjej-markörer. Men en bekant till mig påstod nyss att paljetterna verkar ha hittat in på pojkavdelningen i alla fall!