Jag har egentligen i flera år lockats av tanken på att vistas i en stuga utan el och indraget vatten, för att känna på hur det kändes att leva som man gjorde förr. I våras tog tanken ett steg vidare genom att jag lyckades söka fram en sån stuga som man kunde hyra (det var inte jättelätt att hitta tycker jag, de flesta har åtminstone el, och många stugor verkar nästan ”tävla” i att vara lyxigast och bäst utrustade).
Det var så vår sommarsemesterresa utformades. Alltså inte bara en resa i rum utan även på sätt och vis i tid. Resa för att uppleva andra platser har man ju gjort, men här ville jag försöka uppleva en känsla av en annan tid.
Första utmaningen var att planera mat för veckan. Vad kan man äta till frukost, lunch och middag i fem dagar, om man inte har tillgång till kylförvaring? Förr i tiden kunde man ju faktiskt ha tillgång till jordkällare, men det skulle vi tyvärr inte ha i den här stugan, så det gällde att tänka till och bara planera för råvaror som kunde förvaras i rumstemperatur.
Vi visste inte riktigt i förväg var stugan låg. Vi skulle möta uthyraren vid en by, och sedan skulle dom visa oss var stugan låg. Vi körde efter dom in på en väg som mest bestod av två hjulspår rakt in i skogen (eller skog och skog – det var trädplantager) i flera kilometer utan att vi såg något annat hus. Spännande!
När vi väl kom fram till stugan kände jag mig väldigt nöjd. Verkligen mitt i ingenstans, eller rättare sagt – mitt i den totala tystnaden! Även om det låg ett par stugor till längre in längst samma väg, så var det för det mesta tyst från dom. Jag kan inte minnas när jag upplevde en sån total tystnad senast. Min kropp reagerade direkt med att sprida ett fantastiskt mjukt och skönt lugn inombords. Jag är annars väldigt känslig för ljud, och alla omvärldsljud i vardagen skapar en konstant inre ”kramp” eller surrande anspänning hos mig. Det är jobbigt, och även om jag försöker att vara tålmodig och stå ut till vardags, så är TYSTNAD en fantastisk välsignelse och en ren njutning dom få gånger jag får uppleva den!
Fast efter första dagen i stugan så kom det trots allt en liten släng av rädsla... Eftersom det var så knäpptyst så lystrade jag till minsta lilla ljud och varje litet knak från skogen. Alla ljud blev så tydliga, och jag fick lite nerver och hoppade till ”Vad var det där?!” för småljud. När vi promenerade i trädplantagerna så var det också helt tyst, och jag fick en skrämmande känsla av total isolering... (Jag tycker dessutom rent generellt att trädplantager ger en läskig känsla, dom är ju inte ”riktiga” skogar! Att gå i en trädplantageskog är som att åka in till stan och plötsligt har alla människor förvandlats till skyltdockor... Jag tycker att det är en enorm skillnad i känsla på att vistas i en trädplantageskog och en naturskog.)
Men rädslan för tystnaden och dom franska nerverna släppte sen igen, och jag kunde njuta av tystnaden igen.
Frånvaron av vatten och avlopp kändes mycket jobbigare än frånvaron av el. Nu var det ju sommar och ljust länge om kvällarna, och även om det fanns ljus och lyktor i stugan så använde vi dom inte särskilt mycket, vi gick istället och la oss när det blev mörkt och vaknade när vi kände för det. Det fanns även en liten gasolspis i stugan, så vi behövde inte få fyr på vedspisen för att laga lite mat eller värma vatten, vilket jag hade trott innan. Min man saknade dock kylskåp väldigt mycket, eftersom han hade svårare att tänka om när det gällde matvanor, särskilt frukostvanor. Han ville ha sina mackor med pålägg, punkt slut. Den stackars mjukosttub som jag hade köpt till honom fick ta stryk för all hans frustration och hela världens elände, och jag tror aldrig att han kommer att äta mjukost igen! Själv bytte jag min vanliga frukostgröt (som jag vill ha mjölk till), till fruktsallad med russin och frön. Det var ju supergott!
Frånvaron av vatten och avlopp och frånvaron av smarta lösningar för att hantera det på något smidigt sätt var det allra jobbigaste. Allting blev enormt omständigt! Vilken tur att vi var lediga och inte hade bråttom till nånting eller något annat för oss... Varje gång man ville laga mat, diska, göra rent något eller ägna sig åt personlig hygien så skulle det vevas upp vatten och bäras och värmas och bökas och hällas upp i olika kärl. Och allt vatten man använde skulle också göras av någonstans...
Bara en sån simpel sak som tandborstning blev ett helt projekt. Först ska tandborsten sköljas (eller måste den verkligen det? Det kanske inte spelar någon roll att den är stel – det kanske bara är en onödig fix ide?...) och då behövs lite rent vatten som måste hämtas ur hinken och som sedan ska kasseras någonstans. När man har borstat tänderna så måste man hitta något lämpligt ställe att spotta ut tandkrämen på (är tandkräm verkligen nyttigt för växtlighet?). Sen ska munnen sköljas med en klunk rent vatten som ska hämtas ur hinken, och efter det måste eventuella tandkrämsrester runt munnen sköljas av med rent vatten som måste hämtas ur vattenhinken. Och tillslut måste tandborsten göras ren i vatten, som hämtas ur vattenhinken. Man måste alltså hälla upp nytt rent vatten tre-fyra gånger, och hitta på nånstans att göra av vattnet sen. Och eftersom det inte fanns något avlopp inne så var tandborstning en utomhusaktivitet, så det var bara att be för bra väder och glömma spegeln...
Att försöka hålla sig ren var också en spännande utmaning. Efter att ha hämtat vatten och värmt upp till lagom temperatur och hällt upp i två olika baljor, så ställde jag mig i skogen bakom huset med tvål och handduk och försökte blaska så gott det gick. Men knäpp som jag är så tyckte jag ändå att det var ganska trevligt att stå näck i skogen och spana efter älgar bland trädstammarna...
Det slog mig verkligen hårt hur oerhört mycket vatten vi använder till vardags!! Nu var vi två vuxna och en hund som verkligen försökte snåla så mycket vi bara kunde, eftersom vattenhanteringen dessutom var så omständig, men ändå tror jag att vi vevade upp 20-30 liter varje dag. Hur mycket vatten jag gör av med hemma med vattentoaletter och rinnande vatten i kranar vet jag inte om jag ens vill veta... Det kändes bisarrt att uppleva det så tydligt.
Just hygienen kändes faktiskt som en stötesten. Jag ser mig verkligen inte som en ”hygienjunkie” i vanliga fall, då jag aktivt har försökt kliva av renlighetshysterin och tar det lite coolt på det området (duschar inte varje dag och tvättar bara håret en gång i veckan tex). Ändå så kände jag mig lite sunkig i stugan... Varje hygienåtgärd blev ju väldigt påtaglig. Tvätta händer, skölja grönsaker/frukt, tvätta kroppen, skölja av skärbrädor, diska husgeråd, torka av inredning, tvätta av hunden om han blivit smutsig – allt var omständigt, krävde planering och tog tid. Jag började ganska snart längta efter en ordentlig dusch – en längtan som faktiskt mildrades något när vi hittade en sjö att doppa oss i... Och då vet jag inte om sjövatten anses som det renaste vattnet att tvätta sig i...
En sak som var väldigt skön i stugan var att jag återigen tappade lite greppet om tiden. Det spelade ingen roll hur dags på dagen det var. Blev det för mörkt var det bara att gå och sova. Och en annan sak som var underbart skön var att jag inte var hungrig. Jag som annars lider av konstant hunger, hade en semestervecka helt utan att behöva slåss mot hungerskänslor. Jag kände mig faktiskt tvärtom väldigt mätt istället. Tänk om jag kunde begripa mekanismen bakom det där...
När vi lämnade lugnet, tystnaden och tidlösheten i stugan och begav oss hemåt så passerade vi en större stad där vi åt lunch på en snabbmatsrestaurang. Det var verkligen en fruktansvärd kontrast och en mycket intressant upplevelse! Det var trångt, stressigt, köigt, hetsigt, kalt, sterilt och pumpades hög och jobbig anonym pulserande musik ur högtalarna. Jag kunde inte låta bli att reagera och tänka för mig själv att jag tycker att det är hemska miljöer vi har skapat... Uppenbarligen hör jag INTE hemma i den moderna tiden!
Totalt sett så var stugupplevelsen i alla fall en väldigt häftig och spännande upplevelse, och jag har fått befinna mig i en situation som jag vanligtvis inte befinner mig i! Tack för det!
(Maken var väl inte lika pigg som jag på idén, och mot slutet av veckan började han bli ganska grinig. Vad han inte visste var att jag hade bokat en middag och övernattning på ett slott som överraskningsavslutning!... Så från enklaste stuga reste vi till ett slott och levde som livsnjutare för en liten stund, vilket var en alldeles perfekt avslutning! Fantastiskt tillfälle att studera vilka drivkrafter för njutning och excess som ligger i oss människor trots allt... )
Det var så vår sommarsemesterresa utformades. Alltså inte bara en resa i rum utan även på sätt och vis i tid. Resa för att uppleva andra platser har man ju gjort, men här ville jag försöka uppleva en känsla av en annan tid.
Första utmaningen var att planera mat för veckan. Vad kan man äta till frukost, lunch och middag i fem dagar, om man inte har tillgång till kylförvaring? Förr i tiden kunde man ju faktiskt ha tillgång till jordkällare, men det skulle vi tyvärr inte ha i den här stugan, så det gällde att tänka till och bara planera för råvaror som kunde förvaras i rumstemperatur.
Vi visste inte riktigt i förväg var stugan låg. Vi skulle möta uthyraren vid en by, och sedan skulle dom visa oss var stugan låg. Vi körde efter dom in på en väg som mest bestod av två hjulspår rakt in i skogen (eller skog och skog – det var trädplantager) i flera kilometer utan att vi såg något annat hus. Spännande!
När vi väl kom fram till stugan kände jag mig väldigt nöjd. Verkligen mitt i ingenstans, eller rättare sagt – mitt i den totala tystnaden! Även om det låg ett par stugor till längre in längst samma väg, så var det för det mesta tyst från dom. Jag kan inte minnas när jag upplevde en sån total tystnad senast. Min kropp reagerade direkt med att sprida ett fantastiskt mjukt och skönt lugn inombords. Jag är annars väldigt känslig för ljud, och alla omvärldsljud i vardagen skapar en konstant inre ”kramp” eller surrande anspänning hos mig. Det är jobbigt, och även om jag försöker att vara tålmodig och stå ut till vardags, så är TYSTNAD en fantastisk välsignelse och en ren njutning dom få gånger jag får uppleva den!
Fast efter första dagen i stugan så kom det trots allt en liten släng av rädsla... Eftersom det var så knäpptyst så lystrade jag till minsta lilla ljud och varje litet knak från skogen. Alla ljud blev så tydliga, och jag fick lite nerver och hoppade till ”Vad var det där?!” för småljud. När vi promenerade i trädplantagerna så var det också helt tyst, och jag fick en skrämmande känsla av total isolering... (Jag tycker dessutom rent generellt att trädplantager ger en läskig känsla, dom är ju inte ”riktiga” skogar! Att gå i en trädplantageskog är som att åka in till stan och plötsligt har alla människor förvandlats till skyltdockor...
Jag tycker att det är en enorm skillnad i känsla på att vistas i en trädplantageskog och en naturskog.) Men rädslan för tystnaden och dom franska nerverna släppte sen igen, och jag kunde njuta av tystnaden igen.
Frånvaron av vatten och avlopp kändes mycket jobbigare än frånvaron av el. Nu var det ju sommar och ljust länge om kvällarna, och även om det fanns ljus och lyktor i stugan så använde vi dom inte särskilt mycket, vi gick istället och la oss när det blev mörkt och vaknade när vi kände för det. Det fanns även en liten gasolspis i stugan, så vi behövde inte få fyr på vedspisen för att laga lite mat eller värma vatten, vilket jag hade trott innan. Min man saknade dock kylskåp väldigt mycket, eftersom han hade svårare att tänka om när det gällde matvanor, särskilt frukostvanor. Han ville ha sina mackor med pålägg, punkt slut. Den stackars mjukosttub som jag hade köpt till honom fick ta stryk för all hans frustration och hela världens elände, och jag tror aldrig att han kommer att äta mjukost igen!
Själv bytte jag min vanliga frukostgröt (som jag vill ha mjölk till), till fruktsallad med russin och frön. Det var ju supergott!Frånvaron av vatten och avlopp och frånvaron av smarta lösningar för att hantera det på något smidigt sätt var det allra jobbigaste. Allting blev enormt omständigt! Vilken tur att vi var lediga och inte hade bråttom till nånting eller något annat för oss...
Varje gång man ville laga mat, diska, göra rent något eller ägna sig åt personlig hygien så skulle det vevas upp vatten och bäras och värmas och bökas och hällas upp i olika kärl. Och allt vatten man använde skulle också göras av någonstans...Bara en sån simpel sak som tandborstning blev ett helt projekt. Först ska tandborsten sköljas (eller måste den verkligen det? Det kanske inte spelar någon roll att den är stel – det kanske bara är en onödig fix ide?...) och då behövs lite rent vatten som måste hämtas ur hinken och som sedan ska kasseras någonstans. När man har borstat tänderna så måste man hitta något lämpligt ställe att spotta ut tandkrämen på (är tandkräm verkligen nyttigt för växtlighet?). Sen ska munnen sköljas med en klunk rent vatten som ska hämtas ur hinken, och efter det måste eventuella tandkrämsrester runt munnen sköljas av med rent vatten som måste hämtas ur vattenhinken. Och tillslut måste tandborsten göras ren i vatten, som hämtas ur vattenhinken. Man måste alltså hälla upp nytt rent vatten tre-fyra gånger, och hitta på nånstans att göra av vattnet sen. Och eftersom det inte fanns något avlopp inne så var tandborstning en utomhusaktivitet, så det var bara att be för bra väder och glömma spegeln...
Att försöka hålla sig ren var också en spännande utmaning. Efter att ha hämtat vatten och värmt upp till lagom temperatur och hällt upp i två olika baljor, så ställde jag mig i skogen bakom huset med tvål och handduk och försökte blaska så gott det gick. Men knäpp som jag är så tyckte jag ändå att det var ganska trevligt att stå näck i skogen och spana efter älgar bland trädstammarna...
Det slog mig verkligen hårt hur oerhört mycket vatten vi använder till vardags!! Nu var vi två vuxna och en hund som verkligen försökte snåla så mycket vi bara kunde, eftersom vattenhanteringen dessutom var så omständig, men ändå tror jag att vi vevade upp 20-30 liter varje dag. Hur mycket vatten jag gör av med hemma med vattentoaletter och rinnande vatten i kranar vet jag inte om jag ens vill veta... Det kändes bisarrt att uppleva det så tydligt.
Just hygienen kändes faktiskt som en stötesten. Jag ser mig verkligen inte som en ”hygienjunkie” i vanliga fall, då jag aktivt har försökt kliva av renlighetshysterin och tar det lite coolt på det området (duschar inte varje dag och tvättar bara håret en gång i veckan tex). Ändå så kände jag mig lite sunkig i stugan... Varje hygienåtgärd blev ju väldigt påtaglig. Tvätta händer, skölja grönsaker/frukt, tvätta kroppen, skölja av skärbrädor, diska husgeråd, torka av inredning, tvätta av hunden om han blivit smutsig – allt var omständigt, krävde planering och tog tid. Jag började ganska snart längta efter en ordentlig dusch – en längtan som faktiskt mildrades något när vi hittade en sjö att doppa oss i... Och då vet jag inte om sjövatten anses som det renaste vattnet att tvätta sig i...
En sak som var väldigt skön i stugan var att jag återigen tappade lite greppet om tiden. Det spelade ingen roll hur dags på dagen det var. Blev det för mörkt var det bara att gå och sova. Och en annan sak som var underbart skön var att jag inte var hungrig. Jag som annars lider av konstant hunger, hade en semestervecka helt utan att behöva slåss mot hungerskänslor. Jag kände mig faktiskt tvärtom väldigt mätt istället. Tänk om jag kunde begripa mekanismen bakom det där...
När vi lämnade lugnet, tystnaden och tidlösheten i stugan och begav oss hemåt så passerade vi en större stad där vi åt lunch på en snabbmatsrestaurang. Det var verkligen en fruktansvärd kontrast och en mycket intressant upplevelse! Det var trångt, stressigt, köigt, hetsigt, kalt, sterilt och pumpades hög och jobbig anonym pulserande musik ur högtalarna. Jag kunde inte låta bli att reagera och tänka för mig själv att jag tycker att det är hemska miljöer vi har skapat... Uppenbarligen hör jag INTE hemma i den moderna tiden!
Totalt sett så var stugupplevelsen i alla fall en väldigt häftig och spännande upplevelse, och jag har fått befinna mig i en situation som jag vanligtvis inte befinner mig i! Tack för det!
(Maken var väl inte lika pigg som jag på idén, och mot slutet av veckan började han bli ganska grinig. Vad han inte visste var att jag hade bokat en middag och övernattning på ett slott som överraskningsavslutning!...
Så från enklaste stuga reste vi till ett slott och levde som livsnjutare för en liten stund, vilket var en alldeles perfekt avslutning! Fantastiskt tillfälle att studera vilka drivkrafter för njutning och excess som ligger i oss människor trots allt... )
