- Svar: 12
- Visningar: 1 340
Min semester har börjat. Sista jobbveckan tillbringades i Spanien. Jag hade bästa rummet på stället, d.v.s. rummet närmast köket. Dit når nämligen wi-fit. Sen var det enkelt att smita undan dit när man kände för det.
Vi var ganska många och det fanns alltid någon att prata med om man ville. Haken var väl snarare att jag blev trött av allt det sociala och allt som oftast drog jag mig undan, trots att samtliga var trevliga och jag kände mig bekväm med sällskapet.
Så jag tillbringade en del tid ensam på rummet och tiden ägnade jag åt att brodera. Det blev ingen utflykt på egen hand i omgivningen den här gången, så som jag gjorde förra året. Jag orkade inte med det. Depressionen har ju inte gett med sig. En eftermiddag/kväll, när alla var iväg på annat håll och jag tog en simtur i poolen, så kunde jag i alla fall konstatera att det finns helt klart sämre ställen att må dåligt på. Det var vackert, maten var fantastisk och sällskapet trevligt. Men jag mår som jag gör i alla fall.
Jag kan fungera och göra vad jag ska. Jag kan prata med folk och uppskatta det, men jag känner ingen entusiasm över något. Inuti känner jag mig mest tom. Inget känns meningsfullt.
Sen har jag heller inte bestämt vad jag ska göra under semestern. Det finns egentligen inget som lockar. Det enda jag vet är att jag inte vill vara hemma under hela sommaren. Förra året hade jag redan under vårvintern tänkt att jag skulle till Gotland och Gotska Sandön, men sen hamnade jag på Öland i stället. Nu har jag ingen idé alls. Förra årets idé känns inte aktuell i år.
Vi var ganska många och det fanns alltid någon att prata med om man ville. Haken var väl snarare att jag blev trött av allt det sociala och allt som oftast drog jag mig undan, trots att samtliga var trevliga och jag kände mig bekväm med sällskapet.
Så jag tillbringade en del tid ensam på rummet och tiden ägnade jag åt att brodera. Det blev ingen utflykt på egen hand i omgivningen den här gången, så som jag gjorde förra året. Jag orkade inte med det. Depressionen har ju inte gett med sig. En eftermiddag/kväll, när alla var iväg på annat håll och jag tog en simtur i poolen, så kunde jag i alla fall konstatera att det finns helt klart sämre ställen att må dåligt på. Det var vackert, maten var fantastisk och sällskapet trevligt. Men jag mår som jag gör i alla fall.
Jag kan fungera och göra vad jag ska. Jag kan prata med folk och uppskatta det, men jag känner ingen entusiasm över något. Inuti känner jag mig mest tom. Inget känns meningsfullt.
Sen har jag heller inte bestämt vad jag ska göra under semestern. Det finns egentligen inget som lockar. Det enda jag vet är att jag inte vill vara hemma under hela sommaren. Förra året hade jag redan under vårvintern tänkt att jag skulle till Gotland och Gotska Sandön, men sen hamnade jag på Öland i stället. Nu har jag ingen idé alls. Förra årets idé känns inte aktuell i år.