Fast det är ju det jag menar, två var redan ute, hur många var de som kunde skjuta, hur nära kunde de komma, hur såg situationen ut osv. Det kanske var säkrast att skjuta? Spruta vatten funkar på en hund, vet inte om det funkar på stressade schimpanser som har fått för sig att ta sig ut i 15 minusgrader? Hur stressade var schimpanserna, upplevde de att schimpanserna var kontaktbara så att det ens gick att använda andra metoder? Vad föranledde rymningen? Det finns så många frågor så att bara fördöma skjutningen tänker i alla fall inte jag göra.
I den givna situationen gör man vad man måste göra, rätt eller fel visar sig ofta efteråt när man går igenom den. Då kommer det garanterat fram att säkerheten har brustit sedan länge, att de inte ens skulle kunna ta sig ut alls, att de agerade fel efteråt osv. Kanske till och med att det var fel att skjuta de som var på väg ut men rätt att skjuta de som redan var ute. Men i en situation som den som fanns var man tvungen att handla och jag har svårt att se att det fanns evig betänketid utan beslut var tvungna att fattas fort.
Det är lätt att sitta här och döma, men jag kan tänka mig hur svårt det är att vara på plats och vara den som måste fatta snabba och avgörande beslut, i ett scenario de slarvat med att träna på egentligen. Oavsett vilket beslut som fattar så riskerar det att vara fel och någon skadas. Det är en tung börda att bära och ett svårt beslut att fatta, och i alla fall jag har svårt att se att den som hade ansvaret för det beslutet bara ryckte på axlarna och sa "skjut alla, vem bryr sig, det är bara apor". Snarare kan jag tänka mig att man funderat både en och åtta gånger över hur man ska göra på den tiden man hade att fundera.
