Saknad/sorgarbete

[Fengur]

Hej!
Vi fick lov att avliva vår Berner Sennenhund Ceazar i förrgår . Han har varit allmänt trött och har haft svårt att ställa sig upp och blivit mkt smal på bara 2 veckor så vi åkte till vet. och efter röntgen gjorts på lungor och hjärta såg vet en stor tumör i ena lungan.

Han skulle fyllt 11 år den 10 Maj.

Hur har ni hanterat saknaden? Vad gjorde ni för att det skulle kännas lättare? Jag har stora skuldkänslor även om jag vet att det inte gick att göra något och att han trots blev gammal för sin ras, känns som att jag lurade in honom till veterinären för att döda honom.

Hans skålar står fortfarande kvar och hans filt också, när ska man ta bort hans saker? Känns som att när de tas bort är det så defenitivt och som att han glöms bort...

Några bilder:

http://www.pixbox.se/pic_show_id652049.html

http://www.pixbox.se/pic_show_id652054.html

MVH Sanna

 

[nyponros]

Sv: Saknad/sorgarbete

Vad fin han var

Nu har jag inte tagit bort någon hund på flera år, men min häst avlivades för lite mer än en månad sedan.
Jag tror vi går igenom lita samma sak, även om jag kommit lite längre i sorgearbetet än du.

Min häst var verkligen det bästa jag hade, och känslan när ens bästa vän bara försvinner är nog obeskrivlig...
Jag kände mig väldigt tom, ensam och förtvivlad, och gör fortfarande fast inte lika illa som första veckan...

Jag har väldigt svårt att greppa att han är borta, och ville inte inse det i början. jag klarade inte av att ta i hans saker på flera veckor, och när jag gjorde det brast det verkligen och jag satt och storgrät på köksgolvet en hel natt.

usch, jag vet inte varför jag berättar det här
Men jag vill bara säga att du måste tillåta dig själv att vara ledsen, att sörja och tycka att det är hemskt.
Det kan ta en vecka, och det kan ta flera månader, och inget är mer rätt än det andra.
Prata om honom med andra som kände honom, titta på bilder och försök minnas det som var bra, inte den sista tiden då han var trött och sjuk.

Även om man som människa ofta får väldigt dåligt samvete när man tar bort sin vän, måste man komma ihåg att för djuret var det en berfrielse att få gå vidare.
Det är starkt gjort att reagera och ta rätt beslut innan det gått för långt!

Det försöker jag intala mig själv också.
Kram!

 

[Fiffi1]

Sv: Saknad/sorgarbete

Vilken skönhet, beklagar sorgen.
Ni fick lång tid tillsammans och det är jobbigt att ta beslutet.
Du får tänka på att han skulle blivit sämre och sämre i och med att han hade cancer. Det är ännu jobbigare för dem att bli så dålig att de inte orkar mer.

Du får tänka på de lyckliga stunder ni hade tillsammans så brukar de bli lättare.

 

[Fengur]

Sv: Saknad/sorgarbete

Tack för era svar, det känns bra att skriva av sig och prata om honom.

 

[Fraggel_Tess]

Sv: Saknad/sorgarbete

Beklagar sorgen! Vilken stilig herre det var

När vi har haft hundar som gått bort/avlivats så har det känts tomt, sorgset och tråkigt. Men man har ju alla minnen kvar av den underbara varelsen och det är ett starkt beslut att avliva ett djur när den inte längre orkar eller blir sjukt. Det finns ju djurägare som inte klarar att ta ett sånt beslut och djuret har fått lida tills den själv dött.

Kram/Tess

 

[nidron]

Sv: Saknad/sorgarbete

Jag tog bort min älskade hund 28/1, så för mindre än två veckor sedan alltså. Jag var mer ledsen veckan innan vi åkte till vet. Var nervös och svettades konstant. Så det kändes mer som en befrielse att åka in, vovven hade gjort sitt.

Det blev inte så jobbigt efteråt som jag hade trott, men jag befinner mig kanske fortfarande i chock.
De första fyra dagarna gjorde jag inget annat än att glo på tv-serier. Det gick bra så länge det fanns ngt som fick en att tänka på annat. Väntade också med att lägga mig tills jag var riktigt trött, eftersom man inte vill ligga sömnlös och grubbla.
Jag knaprar fortfarande Rosenrot(Arctic Root) och det hjälper mycket. Känner direkt när effekten avtar.
Jag diskade och ställde undan mat- och vattenskål i lördags. Men vattenskålen på balkongen och kopplet i hallen får finnas kvar ett tag till. Jag vill inte att alltför mycket ändras för snabbt.

 

[T.Alsterfeldt]

Sv: Saknad/sorgarbete

man får ta bort sakerna när dte känns som om det är dags,men dte bestämmer du.

själv harjag kvar min setter Kevin på bokhyllan ipå kontoret(kremerad skall tilläggas) o där har han stått i 12 år.blev liksom aldrig av att begrava honom,men dte skall ske nu till våren.

Mina älskade bruna flattar har jag begravda i stallet,gravarna är utmärkta med träbommar runt om,på vintern granris o alltid blommor o en ljuslykta på solenergi där.

för mig är dte viktigt att hedra dem på det sättet att de fortfarand eär med mig,det klivs på gravarna,de ligger nära min ramp osv.

skuldkänslorna du har hör till sorgeförloppet och det är helt normalt

läs .

Bara en hund av mickie gustavsson

jag har den hemma,o det är en av d ebästa böcker jag läst om sorg efter husdjur.

har även lånat ut den en hel del till människor som behvt den o de säger att det definitivt hjälpt dem.

låt din sorg ta tid,den tid den behöver och det uttryck den behöver

själv så sörjer jag en mkt kort stund,jag har mist för många som jag älskat för att kunna kosta på mig att bryta ihop av sorg.

så fort en hund dött har nästa kommit in i familjen-det är mitt sätt-livet går vidare.

 

[Fengur]

Sv: Saknad/sorgarbete

Tack för svaren, vad snälla ni är, det hjälper verkligen att läsa era bra svar.

Lite fler funderingar:

Trots att jag vet att han inte hade kunnat leva ett bra liv med cancer så känns det så konstigt, speciellt när jag kommer hem från jobbet och när jag går upp på morgonen. Alla hårtussar jag hittar och spåren i snön som finns kvar gör mig så ledsen men samtidigt vill jag både se och inte se saker som påminner mig om honom.

Den fina filmen The rainbow bridge har jag tittat på flera gånger men egentligen vill jag inte men den är så fin och sorglig att jag måste.

Kan inte lyssna på någon musik just nu, ur alla texter kan jag hitta något som passar in på det som har hänt eller på hur det har varit.

Jag börjar nästan bli orolig över hur mycket jag gråter, varje kväll har jag gråtit 2-3 i sträck och blivit helt slut i kroppen efteråt, får nästan panik och kroppen skakar när jag tänker på att vi inte kommer ses mer. Kan knappt sova heller lägger mig bara när jag inte kan hålla ögonen öppna mer och så fort det blir ljust börjar jag gråta och går upp.

Förlåt om det blir drygt men det känns bra att skriva på Buke.

MVH Sanna

 

[Lena Furberg]

Sv: Saknad/sorgarbete

Det är inte för intet som det heter "sorgearbete" för det är verkligen ett arbete du måste gå igenom! Och det finns ingen omväg, du måste RAKT igenom sorgen, hur ont det än gör!
Det kommer att lätta, tro mig, även om det inte känns så just nu! När jag avlivade min GordonSetter, för väldigt många år sedan, grät jag nog dagligen i 2 månader efteråt! Det är okej att gråta, kämpa inte emot! Tårarna tar faktiskt slut en dag!
Nu låter detta som en hemsk liknelse, men jag har just mist min älskade mamma och jag trodde under en tid att jag aldrig skulle bli glad igen, aldrig! Jag var så förtvivlad och hade sådan ångest att jag ibland trodde hjärtat skulle stanna! Jag sörjer fortfarande, men den värsta, allt överskuggande smärtan, har börjat lägga sig. Nej, man kan inte jämföra en människas död med en hunds, men jag har upplevt bägge sorgerna och varje sorg är precis så smärtsam som den känns! Man behöver inte jämföra eller värdera. Sorgen är vad den är.
Din vovve är så fin på bilderna, jag förstår att ditt hjärta värker! Men detta är det pris vi måste betala för det stora privilegiet att få Älska!Och det är värt priset!
Lycka till!
PS! Du varken svek eller lurade honom! Du ställde upp för honom och hjälpte honom, trots att det gjorde dig ont! DET är stort! Och det är precis vad vi som har djur MÅSTE göra, det är vårt ansvar, vår plikt!! DS.

 

[bernersennen tjalle]

Sv: Saknad/sorgarbete

Hej!
Vi fick lov att avliva vår Berner Sennenhund Ceazar i förrgår . Han har varit allmänt trött och har haft svårt att ställa sig upp och blivit mkt smal på bara 2 veckor så vi åkte till vet. och efter röntgen gjorts på lungor och hjärta såg vet en stor tumör i ena lungan.

Han skulle fyllt 11 år den 10 Maj.

Hur har ni hanterat saknaden? Vad gjorde ni för att det skulle kännas lättare? Jag har stora skuldkänslor även om jag vet att det inte gick att göra något och att han trots blev gammal för sin ras, känns som att jag lurade in honom till veterinären för att döda honom.

Hans skålar står fortfarande kvar och hans filt också, när ska man ta bort hans saker? Känns som att när de tas bort är det så defenitivt och som att han glöms bort...

Några bilder:

http://www.pixbox.se/pic_show_id652049.html

http://www.pixbox.se/pic_show_id652054.html

MVH Sanna

usch beklagar sorgen.har en bernersennen själv elva veckor idag.För fyra år sedan dog min förra sennehund, va jättejobbigt,i början tittade jag mycke på fotografier av honom,
men mådde nästan sämre då, gick ett par veckor tittade igen,
höll på så där ett tag, sen känndes de lättare.
När jag fick hem tjalle så tänkte jag kan nog inte tycke om den här hunden lika mycke som min förra, kanske en dum tanke,
men de gör man.Pova o ta undan hans saker ett tag,
men så svårt o säga vad nån annan ska göra,
men ni ska se att de går bättre o bättre för varje dag
som kommer.

 

[Hermelin]

Sv: Saknad/sorgarbete

Du ska inte ha något dåligt samvete. Våra hundar ger oss massor under hela sin levnad. De är de mest lojala vänner som går att få och ger osjälviskt av allt de har. Det enda vi kan göra i slutet är att ta bort dem innan de lider och ge dem ett värdigt slut. Det är vi skyldiga tycker jag och kanske något av det viktigaste som vi kan ge tillbaka.

Det är ok att vara ledsen. Till slut så tonar det ledsna bort och blir till saknad.

Och ta du bort hans saker när du vill. Det viktiga är att du kommer ihåg allt det bra ni gjorde ihop. Och så länge han finns i dina minnen så har du inte övergett honom. Jag tog bort min gamla hund för snart tre år sen. Jag saknar henne varje dag, fast på ett bra sätt.

Vad fin han var förresten.

 

[Gera]

Sv: Saknad/sorgarbete

Hej. Jag kan bara tala för mig själv men...Jag tog bort min rottistik när hon va 7 år och två dagar (metastaser i lungorna) Det går inte en dag utan att jag tänker på henne och detta är 5½ år sedan.Jag säger bara, tillåt dig att sörja det tar tid men det blir lättare och man kan tilll slut se tillbaka och vara lycklig för att man har fått ha en sån underbar varelse hos sig.

Den här dikten tycker jag är så fin:


REGNBÅGENS BRO

Någonstans finns en bro mellan himlen och vår jord......
Och det är dit dom går, Våra fyrbenta vänner när de inte längre är kvar
på vår jord

På deras sida om himlen finns en särskild plats,
Regnbågens bro....

Då ett djur, som stått någon av oss särskilt nära i livet,
till sist dör, börjar det sin vandring till
Regnbågens bro.
Där bortom, väntar grönskande ängar och böljande kullar
på våra älskade vänner.
Där de kan springa och leka tillsammans.
Där finns gott om mat,vatten och solsken som håller våra vänner varma och nöjda.
Alla de djur som varit sjuka eller gamla återfår sin hälsa och styrka.
De som varit skadade eller lemlästade görs hela och starka igen.
Just sådana som vi minns dem, i våra drömmar och dagar i en tid som gått.
Våra djur är lyckliga och nöjda men ändå fattas något, alla känner saknaden efter någon särskilt utvald, någon de lämnat efter sig.
De springer alla omkring och leker tills den dag då en av dem hastigt stannar upp mitt i leken för att skåda bort i fjärran.........
Hennes blick är spänd och uppmärksam, iver och otålighet får hennes kropp att skälva.
Plötsligt störtar hon iväg från gruppen, Flyger över gröna gräset så fort hennes ben bär henne, Allt snabbare och snabbare, du har blivit upptäckt och när du och din älskade vän möts kastar ni er om varandra i en outsäglig lycka och för att aldrig mer skiljas åt..
Överlycklig slickar hon dig över hela ditt ansikte medan din varma hand åter smeker hennes huvud och ännu en gång ser du in i dessa trogna ögon, Som du länge saknat i ditt liv, men alltid funnits i ditt hjärta. Tillsammans vandrar ni sedan över regnbågens bro....
För att aldrig mer skiljas åt............

 

[Otter]

Sv: Saknad/sorgarbete

Beklagar sorgen

 

[Fengur]

Sv: Saknad/sorgarbete

Hej!

Tack för alla era svar, det hjälpte verkligen mycket!
Jag lånade hem boken som T.Alsterfeldt tipsade om , den var jättebra, precis ALLA mina frågor och funderingar fanns med och sedan jag läste den blev allt mycket bättre. Jag saknar fortfarande Ceazar något otroligt men det är på ett nytt sätt, nu vet jag att jag gjorde rätt och kan tänka på våra glada dagar och inte bara hans sista.

Tack.

MVH Sanna