Casteloro
Trådstartare
Hjälp! Jag blir galen och kommer snart att tappa fotfästet. Jag var sjukskriven från mitt jobb i ca 1,5 månad innan jag började jobba igen (har jobbat 1,5 vecka). I samma veva började jag med studier på distans.
Jag jobbar som personlig assistent men känner att jag inte klarar av det längre på grund av min psykiska ohälsa. I ärlighetens namn vet jag inte in jag klarar studierna nu, åtminstone inte i kombination med jobb. Vi har det dock kaos på jobbet med personal, en ordinarie är redan på väg bort och det letas febrilt efter en ersättare.
Min läkare vill sjukskriva mig, jag vill inte jobba kvar men det blir bara extremt svårt att lösa det med en sjukskrivning. Dels blir det problem med skolan och FK, och dels känns det bara som att jag skjuter fram problemet. Antar att jag har en månads uppsägningstid, tjänstledigt på såhär kort varsel får jag inte eftersom vi redan är kort om personal.
Kan någon säga åt mig att det bara är att ta tjuren vid hornen, låta läkaren sjukskriva mig en månad som hen vill och begära att få avsluta min anställning? Jag ser ingen annan utväg, antingen är det den vägen eller så är det att köra rakt in i en bergvägg. Jag vet att det är dumt att säga upp en fast anställning osv, men nu har jag varit så inställd på det här med studierna så länge och jag vill inte bara lägga mig ned och dö.
Jag tänker som vanligt i första hand på alla andra, men jag känner att om jag måste spendera en enda minut till på mitt jobb så är det inte länge kvar innan jag blir inlagd på psyket. SAMTIDIGT är jag livrädd att jag inte klarar studierna. Då är jag ju körd. Studierna måste jag klara av för att komma in på c-kursen till våren, och jag vill för en gångs skull avsluta något som jag har påbörjat.
Alternativet är att skjuta på studierna till våren, men vad ska jag göra fram tills dess? Vara sjukskriven? Det vill jag inte heller. Så snälla, finns det någon som jag ge mig något råd? Eller ja, det är väl ganska tydligt vad jag vill, men inte tar steget till för att jag inte tänker på mig själv i första hand. Jag kanske bara behöver lite pepp?
Jag jobbar som personlig assistent men känner att jag inte klarar av det längre på grund av min psykiska ohälsa. I ärlighetens namn vet jag inte in jag klarar studierna nu, åtminstone inte i kombination med jobb. Vi har det dock kaos på jobbet med personal, en ordinarie är redan på väg bort och det letas febrilt efter en ersättare.
Min läkare vill sjukskriva mig, jag vill inte jobba kvar men det blir bara extremt svårt att lösa det med en sjukskrivning. Dels blir det problem med skolan och FK, och dels känns det bara som att jag skjuter fram problemet. Antar att jag har en månads uppsägningstid, tjänstledigt på såhär kort varsel får jag inte eftersom vi redan är kort om personal.
Kan någon säga åt mig att det bara är att ta tjuren vid hornen, låta läkaren sjukskriva mig en månad som hen vill och begära att få avsluta min anställning? Jag ser ingen annan utväg, antingen är det den vägen eller så är det att köra rakt in i en bergvägg. Jag vet att det är dumt att säga upp en fast anställning osv, men nu har jag varit så inställd på det här med studierna så länge och jag vill inte bara lägga mig ned och dö.
Jag tänker som vanligt i första hand på alla andra, men jag känner att om jag måste spendera en enda minut till på mitt jobb så är det inte länge kvar innan jag blir inlagd på psyket. SAMTIDIGT är jag livrädd att jag inte klarar studierna. Då är jag ju körd. Studierna måste jag klara av för att komma in på c-kursen till våren, och jag vill för en gångs skull avsluta något som jag har påbörjat.
Alternativet är att skjuta på studierna till våren, men vad ska jag göra fram tills dess? Vara sjukskriven? Det vill jag inte heller. Så snälla, finns det någon som jag ge mig något råd? Eller ja, det är väl ganska tydligt vad jag vill, men inte tar steget till för att jag inte tänker på mig själv i första hand. Jag kanske bara behöver lite pepp?